ÖN https://oland.naturskyddsforeningen.se Ölands Naturskyddsförening Wed, 11 Jul 2018 17:06:52 +0000 sv-SE hourly 1 https://wordpress.org/?v=4.9.7 Slåttergille i Rune Jons äng https://oland.naturskyddsforeningen.se/2018/07/11/slattergille-i-rune-jons-ang/ https://oland.naturskyddsforeningen.se/2018/07/11/slattergille-i-rune-jons-ang/#respond Wed, 11 Jul 2018 16:55:17 +0000 https://oland.naturskyddsforeningen.se/?p=2675 På söndag 15 juli kl 10 är det dags att slå Rune Jons äng mellan Kalkstad och Skogsby. Då har vi slåttergille i samarbete med Torslunda hembygdsförening. Det blir även musikaliska inslag. Har du en lie så ta med den och var med och slå. Ta gärna med räfsa och naturligtvis fika. Om vädret blir sämre kolla på hemsidan.

Välkommen!

]]>
https://oland.naturskyddsforeningen.se/2018/07/11/slattergille-i-rune-jons-ang/feed/ 0
Nu finns tema och tävlingsregler för Årets Ölandsfotograf 2019 https://oland.naturskyddsforeningen.se/2018/06/12/nu-finns-tema-och-tavlingsregler-for-arets-olandsfotograf-2019/ https://oland.naturskyddsforeningen.se/2018/06/12/nu-finns-tema-och-tavlingsregler-for-arets-olandsfotograf-2019/#respond Tue, 12 Jun 2018 14:25:42 +0000 https://oland.naturskyddsforeningen.se/?p=2673 Om du trycker på Läs mer-knappen hittar du en länk till tema och tävlingsregler. De finns här. Du hittar dem även under rubriken ”Årets Ölandsfotograf” i menyn ovan.

]]>
https://oland.naturskyddsforeningen.se/2018/06/12/nu-finns-tema-och-tavlingsregler-for-arets-olandsfotograf-2019/feed/ 0
Kära läsare, snart är det VAL, är ni medvetna om det? https://oland.naturskyddsforeningen.se/2018/06/04/kara-lasare-snart-ar-det-val-ar-ni-medvetna-om-det/ https://oland.naturskyddsforeningen.se/2018/06/04/kara-lasare-snart-ar-det-val-ar-ni-medvetna-om-det/#respond Mon, 04 Jun 2018 09:56:09 +0000 https://oland.naturskyddsforeningen.se/?p=2656 Jodå, det är om cirka 100 dagar, en magisk siffra inom politiken, men av andra skäl. Hur som helst har vi (Du och jag, och alla de andra som vacklar) bara lite drygt tre månader att försöka bli kloka på vad som kan vara bästa hästen att satsa på, om man vill premiera de politiker som jobbar för tankar och åtgärder som är bäst för miljön. På lokalplan, nationell nivå, men även internationella miljöfrågor/-problem bör man väga in i sin bedömning.

Redan under denna vår har vi översköljts med olika analysföretags opinionsundersökningar vad vi svenskar tycker är de viktigaste frågorna detta valår. Jämfört med de två föregående valåren 2010 och 2014 har miljöfrågorna sjunkit några steg, det varierar mellan plats nr 5 och 9 i flertalet studier. Troligen skulle du som läser detta sätta dem högre, eller hur är det? Ty, handen på hjärtat, handlar vi som vi lär? Vi är nog alla lite syndare, kanske kör bil och flyger onödigt mycket (försvar: man måste komma ut i naturen…..), eller gillar kött och vackra tomater och äpplen från fjärran länder (trots att dom ofta inte smakar något vidare), och kanske inte behöver allt vi verkar behöva inhandla…..

Nåja, det blev ett sidospår, tillbaka till partiernas miljöpolitik. Men se, dessa två spår hänger ihop. För en bättre miljö(politik) behövs både personliga överväganden och -beslut OCH politiska åtgärder av olika slag, och dessa torde växelverka i betydande grad. Och faktum är att i årets stora årliga SOM-mätning om svenskarnas syn på samhället, och vad som oroar medborgarna mest, där toppar ”förändringar i jordens klimat och miljöförstöring”, och på plats nr 4 återfinns ”utrotning av växt- och djurarter”. SOM-institutet mäter bl.a. människors åsikter och värderingar. I en studie 2016 av Mats Trondman m fl i Växjö, om vad som oroar ungdomar, placerar dessa miljöfrågorna, särskilt klimatoron, på plats 1-3, lite beroende hur frågan ställdes.

Alltså, det kanske ändå finns goda förutsättningar att vända skutan, eller skutorna – folket och politikerna! Ut och missionera och engagera, men även börja med oss själva. Jag försöker nu komma tillbaks till politikerna; vilket som kan vara bästa valet när vi den 9 september står där med de gula, gröna och vita valsedlarna från diverse partier som alla vill vinna vårt förtroende och gärna säga att dom är bra på miljöfrågor.

Ett sätt att ana framtidens mått och steg hos partierna, inte bara deras löften i valtider, är att se på historien, det är ju så historiker gärna med viss rätt motiverar sin disciplin. Alltså, hur har partierna jobbat i olika miljöfrågor? Den 15 maj presenterade Naturskyddsföreningens ledarduo i Stockholm, ordförande Johanna Sandahl och generalsekreterare Karin Lexén, i Dagens Nyheter en studie som föreningen gjort av hur partierna skött sig sedan valet 2014. Man utgår från de 18 förslag som man från Naturskyddsföreningen i Sverige lade fram till partierna 2014, och försöker analysera dels hur partierna har uttalat sig i sitt program och svarade på en enkät som genomfördes 2014, dels har agerat, dvs hur de i riksdagen sedan dess har röstat i respektive frågor. Graden av ”miljöriktighet” har på modernt sätt fått grönt, gult eller rött ljus, och ni anar ungefär vad dessa betyder. Det blir en färgglad matris, men med vissa tydliga mönster att fundera på. Läs mer om studiens metod (och resultat) på denna länk. Om du inte får fram artikeln via länken finns den som PDF här: DN-artikel

Som en del av er redan sett i länkens text, konkluderar NF-analysen att flest gröna och gula ljus tilldelades (V), och märk väl att dessa ord INTE ska uppfattas som någon propaganda för detta parti, det avser varken de eller jag, även om det finns en ganska hätsk debatt om just detta under artikeln, om läst via länken till DN.

Miljöpartiet hamnar möjligen lite sämre, och det kan i så fall bero på att man fått vika sig i regeringskoalitionen med (S). Att (V) hamnat så bra beror väl på att man kunnat vara oberoende, kunnat hävda åsikter, men också kunnat sympatisera vid omröstningar i riksdagen utan att ta regeringsansvar, en ganska idealisk situation! Sedan följer åt höger i partiskalan alltmer röda ljus, särskilt uppenbart för (SD), som förväntat kanske?

Man kan i matrisen också se att sämst betyg ges åt de flesta partierna i frågor som berör skogen och strandskydd. Flertalet partier är i både ord och handling (röstning) överens om nödvändiga åtgärder vad gäller t ex bilars bränsletörst, samt skatt och reglering av kemikalier, ganska enkla frågor vad gäller både begriplighet och genomförande. Det finns i artikeln mer av detaljer, analyser och försök till förklaringar. Läs den gärna!

Denna min krönika skall alltså inte ses som en partipolitisk pamflett, utan, tycker jag, en tämligen neutral rapport om ”hur det gick”. Det blir i vilket fall en uppmaning till oss alla att granska partiernas miljöpolitik på riks- och lokalnivå, liksom även att fråga ut dem, direkt och i t ex debattartiklar. Skapar den dessutom debatt är detta nog ändå en bonus. Undersökningen gäller ju rikspolitiken, kanske vi kan få politikerna att prestera fler gröna och gula ljus i de öländska kommunerna?

2018-05-31

Jan Herrmann

Bild på riksdagshuset från Wikimedia Commons

]]>
https://oland.naturskyddsforeningen.se/2018/06/04/kara-lasare-snart-ar-det-val-ar-ni-medvetna-om-det/feed/ 0
Välkommen till naturnatten 5 juni vid Gråborg https://oland.naturskyddsforeningen.se/2018/05/25/valkommen-till-naturnatten-5-juni-vid-graborg/ https://oland.naturskyddsforeningen.se/2018/05/25/valkommen-till-naturnatten-5-juni-vid-graborg/#respond Fri, 25 May 2018 20:38:21 +0000 https://oland.naturskyddsforeningen.se/?p=2647 Försommarkvällen är fylld med aktiviteter för alla åldrar.

Tider: 18.00 ​–​ ca 23

Aktiviteter:
• Tipspromenad, till 20.30 (Gunnar Kvarnbäck)
• Vattenlevande småkryp i akvarier (Jan Herrmann)
• Barnaktiviteter (Stina Nilsson & Johan Peterson, Flax Naturguidning)
• Öländsk ekologisk mat (Kenneth på Videkullens deli och Södviks bageri)
• Ugglekakor (Naja Magnusson) samt Kaffe med hembakt (Anders Leander)
• Gråborgs Gårdsbutik, med div produkter till salu!

Här finns programmet och affisch: Naturnatten 2018

 

 

]]>
https://oland.naturskyddsforeningen.se/2018/05/25/valkommen-till-naturnatten-5-juni-vid-graborg/feed/ 0
Sjösänkningar och blodfärgat vatten https://oland.naturskyddsforeningen.se/2018/04/24/sjosankningar-och-blodfargat-vatten/ https://oland.naturskyddsforeningen.se/2018/04/24/sjosankningar-och-blodfargat-vatten/#respond Tue, 24 Apr 2018 18:32:34 +0000 https://oland.naturskyddsforeningen.se/?p=2618 För den som bara besöker Öland under sommaren är det nog svårt att föreställa sig hur vattenrikt landskapet är under vinterhalvåret. Under en tid återuppstår temporära vattenspeglar i det landskap som en gång var rikt på grunda sjöar. Förvandlingen påbörjades för länge sedan. Den första kända större sjösänkningen genomfördes i Skedemosse under 1650-talet, på initiativ av ”Högstsalig Konung” Karl X Gustaf. Men de storskaliga dikningsprojekten tog fart först i samband med den snabba folkökningen, och behovet av ny odlingsbar jord, under slutet av 1800-talet. Platser med namn som innehåller ”mosse” eller ”träsk” vittnar idag om sjöarnas läge.

Torrläggningsepoken

Sjösänkningarna kom igång sent på Öland. På fastlandet hade intresset redan mattats av när torrläggningsföretagen kulminerade på ön (se figur). En anledning kan vara att förespråkarna för sjösänkningar möttes av skepsis och motstånd. Det fanns en uttalad oro för att ”torkans straffdom drabbar dem som leder bort vattnet”. En annan anledning var de rika möjligheterna till gäddfiske och sjöfågeljakt i de grunda sjöarna. Många var förmodligen också medvetna om att de öländska ”mossarnas” kalkgyttjor inte alls erbjöd samma gynnsamma jordmån som fastlandets mossodlingar. En av de pådrivande lantbruksingenjörerna på hushållningssällskapet i länet, Daniel Wedblad, skriver år 1897 att ”inom en stor del av distriktets kustsocknar ytterligt litet vattenskadade marker återstå att tillvarataga …. Öland deremot har ännu ej obetydliga vidder vattendränkt odlingsbar mark, om hvars tillgodogörande egarne ännu ej gått i författning”.

Inledningsvis handlade markavvattningsprojekten främst om att förhindra översvämningar. Men efterhand övergick arbetet till att torrlägga sjöar och sänka grundvattennivåerna. Långebro mosse i Räpplinge, samt Veborme- och Vedby träsk, även kallade Borga träsk, i Högby, är två exempel på torrlagda sjöar där markägare var skeptiska. Kulturgeografen Ann Moreau, som granskat de gamla handlingarna, berättar att i fallet Långbro mosse bröts jorden ut för de bönder som motsatt sig torrläggningen och inte bidrog ekonomiskt till utdikningen. Vattenlagen var skriven så på den tiden. Men eftersom odlingsvärdet visade sig vara litet återfick de marken fast nu utan möjligheter till sjöfågeljakt- och fiske.

Figur: Tidsmässig fördelning av stora torrläggnings- och utdikningsföretag på Öland. Efter data i Lundqvist, Å. (1966). När Öland dikades ut. Öländsk Bygd, 1966. 17: p. 55-76.

Det mest vanärande minnesmärke

Mot slutet av 1920-talet avtar intresset för projekten på Öland. De flesta sjöarna är utdikade och erfarenheterna börjar nu visa att torrläggningarna inte alltid vara så fördelaktiga som utlovats. Hård kritik framförs mot de ingrepp som varken gav ”böljande sädesfält” eller ”frodiga slåtterängar”, utan bara förödelse av våtmarkernas landskapsfunktioner. En av kritikerna var författaren, lektorn och prästsonen Rickard Sterner. I boken ”Ölands växtvärld”, från 1926, reflekterar han kring de torrlagda sjöarna: ”Inför de flesta av de nu förstörda böra vi kanske dock med tystnad bära vår sorg och saknad och försöka finna tröst däri, att i deras ställe erhållits fruktbar åkerjord, som kan ge bröd och bättre existensvillkor åt många av öns invånare.” Han konstaterar därefter att i flera fall erbjöds inte någon sådan tröst: ”I fråga om dessa synas ovist nit och illa använd verksamhetslust fått göra sig gällande på ett synnerligen olyckligt sätt och rest åt sig ett det mest vanärande minnesmärke.”

 I boken ville Sterner inte skriva ”ett minnestal över det som varit” och en återhållsam vrede visar sig i skarpa formuleringar: ”Det är fara värt, att här i upprörande tanklöshet gjorts ett grovt missgrepp, begåtts ett brott, som för all framtid kommer att stämpla som illgärningsmän dem, som bära ansvaret

När torrläggningsepoken tog slut under 1950-talet återstod bara en handfull små odikade alvarsjöar. En av dem som klarade sig var Knisa mosse, på den tiden kallad Hornby mosse, i Persnäs socken. De närliggande Marsjö och Lofta träsk torrlades på 1940-talet, så varför skonades Knisa mosse?

”Än är inte sista diket grävt, genom vilken den sista Ölandsmyren skall förblöda”

Så inleder Bengt Berg ett kapitel i boken Ölandsmyren som gavs ut i flera olika versioner. Den första utgåvan publicerades 1916 med titeln Sällsynta fåglar; Långnäbbor och dvärgmåsar. Boken skildrar det vattenlandskap som varit, och delvis fortfarande är, men den anger inte precis var. Både bilder och beskrivningar talar dock för att boken i stor utsträckning handlar om Knisa mosse. Det är både en kärleksförklaring och ett glödande försvar för resterna av de öländska våtmarkerna. Med sin tekniskt nyskapande fotokonst och fina naturskildringar bidrog han till att skapa ett brett intresse för naturen och våtmarkernas djurliv.

Det litterära genombrottet fick Bengt Berg tre år tidigare med skildringen av sjön Tåkern, som också hotades av torrläggningsplaner. Här var både Kungliga Vetenskapsakademin (KVA) och Drottning Viktoria engagerade i arbetet mot planerna. Men det var Selma Lagerlöf som lyfte motståndet till en nationell angelägenhet genom boken Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige och skildringen av gräsanden Jarros upplevelser under några dramatiska aprildagar. Boken gavs ut 1907, trycktes i 140 000 exemplar och användes under många år som läsebok i folkskolorna. Två år senare, 1909, bildades Svenska Naturskyddsföreningen av en liten grupp akademiker och ledamöter vid KVA. Selma Lagerlöf blev snart en av medlemmarna. Senare samma år fick Sverige sin första naturskyddslagstiftning.

Kärrdoppingar i blodfärgat vatten

Under de första tre decennierna på 1900-talet var fågellivet mycket rikt med svarthakedoppingar, svarttärnor och dvärgmåsar. Hugo Granvik fann hela 16 par av kärrdopping, som svarthakedoppingen kallades på den tiden, under sitt besök sommaren 1918. Granvik beskriver också hur sällskapet förundrades över att vattnet var rödfärgat. Vid närmare undersökning finner de att själva vattnet var kristallklart. Färgen orsakades av väldiga mängder med röda hinnkräftor av arten Daphnia magna, millimeterstora djurplankton, som filtrerar alger och andra partiklar i vattnet. Med hjälp av limnologen Einar Naumann i Lund beräknades tätheterna till 150 djur per cm3 eller 150 000 per liter. Djuren fyllde nästan 20% av volymen i ytvattnet. De stora mängderna av Dapnia magna  är antagligen en förklaring till den stora tätheten av svarthakedoppingar. Knisa var förmodligen ett vanligt samtalsämne bland den tidens naturintresserade ölandsvänner.

Drottning Viktorias fågelskyddsområde bildas

Under våren 1930 kontaktades Einar Lönnberg, ledamot i KVA och en av grundarna till naturskyddsföreningen, av Axel Munthe, som var läkare och nära vän till drottning Viktoria. Munthe ville skänka sitt honorar för den svenska upplagan av ”The Story of San Michele” till inköp av ett område för sjöfåglar. Han framhöll också att Hennes Majestät Drottning Victoria önskat att ett sådant fågelskyddsområde skulle förläggas till Öland. Lönnberg och landshövding Falk i Kalmar föreslog att pengarna skulle gå till inköp av Knisa mosse, som Bengt Berg och andra sakkunniga på jordbruksdepartementet pekat ut som lämpligt för inlösen redan 1922. Munthe godkände idén och efter ytterligare donationer, bland annat från Stiftelsen Lars Hiertas minne, kunde köpet genomföras 1931 med KVA som ny ägare. Med stöd av naturskyddslagen begärde sedan KVA att Knisa mosse skulle fridlysas, som naturskyddsområde, under namnet  Drottning Viktorias fågelskyddsområde.

Ekosystemet förändras

När Lönnberg och andra besöker Knisa i början av trettitalet konstaterar de att det var ett fågelrikt och lämpligt område att skydda. Ingen anade då att utvecklingen skulle gå åt helt fel håll. Men redan vid Lönnbergs besök 1940 anas försämrade villkor för fågellivet. När Jan Mascher, och senare Bertil Breife, sammanställer vad som är känt om förändringarna i fågelfaunan står det klart att många arter hade försvunnit eller minskat sedan området skyddades på 1930-talet. En del kunde förklaras av vegetationsförändringar. Införandet av fågelskyddsområdet innebar restriktioner i hävden. Slåtter förbjöds och beteshävden begränsades med syfte att skydda fåglarna under vår och försommar. Inventeringar av Urban Ekstam visade hur igenväxningen tagit fart på grund av den svaga hävden. Och i vattenmiljön hade undervattensängarna med kransalger minskat sedan Sterners tid. Bottnarna bestod till största delen av lösa och lättrörliga alggyttjor. Men varför försvann kransalgerna, hade något hänt med fiskfaunan?

Fisk eller fågel

Det är sedan länge känt att fiskbestånd kan påverka både undervattensväxternas, småkrypens  och simfåglarnas art- och individrikedom. Under mina besök i Knisa mosse på 1990-talet var det påtagligt få födosökande simfåglar på vattnet, särskilt dykänder och andra småkrypsätare. Dessutom fanns det fiskätande fåglar som tärnor, skäggdoppingar och skarvar. Fiskgjuse var en återkommande gäst som dagligen sågs fiska eller flyga iväg med en stor bytesfisk i klorna.

Eftersom inget var känt om fiskfaunan i Knisa genomförde fyra studenter från Kalmar ett provfiske i Knisa under maj 2002. Jag minns telefonsamtalet tidigt den morgonen, när näten var så fulla med sutare att de var svåra att hiva upp. Vid den här tiden pågick ett LIFE projekt ”Strandängar och våtmarker i det öländska odlingslandskapet” som leddes av Annigun Wedin och Susanne Forslund. Jag och Jan Herrman kom överens om att fortsätta undersöka sutarbeståndet och hur det påverkade djursamhällena i Knisa inom ramen för det projektet. Våra fångstresultat visade att det fanns ca 50-200 kg sutare per hektar, vilket lågt räknat innebar en total biomassa på mellan 0,5 och 2ton i den lilla sjön. I fiskeriverkets databas för sjöprovfiske hittade vi ingen annan sjö med lika stor populationstäthet av sutare. Studier i andra europeiska sjöar visade att undervattensvegetationen har svårt att fortleva fiskarnas bökande i sedimenten när tätheten är så stor. Och i bottenfaunan saknades sutarnas favoritföda. Snäckpopulationerna tycktes helt utraderade.

Sutarnas sjö

Idag vet vi att den rödfärgning som Hugo Granvik rapporterade om i Knisa 1918 -19 är ett skydd mot UV-strålningen som tränger ned i vattnet och att djuren bara blir röda om det saknas planktonätande fiskar. Storvuxna hinnkräftor har en konkurrensfördel som utesluter små arter i frånvaro av fisk. Den fördelen vänds till en katastrofal nackdel om det finns planktonätande fiskar. Rödfärgade och storvuxna Daphnia magna är särskilt begärliga och lättfångade bytesdjur.

Granviks observationer bevisar alltså att fiskpredationen på småkryp saknade betydelse i Knisa mosse under 1918-1919. Fåglarna behövde inte konkurrera med fisken om samma byten. Men hur hänger det samman med uppgifterna i Ölandsmyren, som beskriver hur gäddor samexisterade med både svarthakedoppingar, svarttärnor och andra sällsynta våtmarksfåglar? Berit Albers från Knisa hävdar bestämt att gäddor fanns i mossen under hela 1900-talet. I ett examensarbete 2002 undersökte Jennie Niesel ett antal alvarsjöar med s.k. aktivfauna-fällor. Resultaten kunde inte påvisa någon effekt av gädda på småkrypsförekomsten, sjöar med gädda skilde sig inte från dem utan gädda. Det kan alltså vara så att gäddor inte är något problem för fåglarna. De bildar kanske inte täta bestånd med småvuxna individer, som konkurrerar med fåglarna om tillgången på småkryp.

 

Sutare med blodigel

För fåglarna är sutarna ett mycket större problem. Sutare är ingen inhemsk art. Den hör hemma i Syd- och Mellaneuropa och är inplanterad i svenska sjöar. Vi vet inte när och hur den kom till Knisa mosse, som saknar både tillflöden och utlopp. Granviks uppgifter om blodfärgat vatten  visar i varje fall inte att de hade planterats in före 1919. Det är mer troligt att det skedde i slutet på 1930-talet, i samband med att fåglarna började försvinna.

Om sutarna var problemet, går det isåfall att bli av dem och återge Knisa mosse sin forna fågelrikedom? År 2005 startade Jan och jag tillsammans med länsstyrelsen i Kalmar ett reduktionsfiske för att försöka svara på den frågan. Nya upphandlingsregler infördes 2011. De innebar att Linnéuniversitetet förlorade möjligheterna att fortsätta projektet med reduktionsfiske av sutare. Vi fortsatte dock uppföljning när reduktionsfiskena sedan avslutades. Vad skulle hända med sutarna, skulle gäddorna kunna reglera den lilla men starkt föryngrade sutarpopulationen. Vad skulle hända med bottnarnas djursamhällen? Men det är frågor som vi får vi återkomma till vid ett annat tillfälle.

Börje Ekstam och Jan Herrman, Linnéuniversitetet

Börje Ekstam

 

]]>
https://oland.naturskyddsforeningen.se/2018/04/24/sjosankningar-och-blodfargat-vatten/feed/ 0
Verksamhetsberättelse 2017 https://oland.naturskyddsforeningen.se/2018/03/20/verksamhetsberattelse-2017/ https://oland.naturskyddsforeningen.se/2018/03/20/verksamhetsberattelse-2017/#respond Tue, 20 Mar 2018 17:45:25 +0000 https://oland.naturskyddsforeningen.se/?p=2601 Nu finns verksamhetsberättelsen för 2017 här. Klicka på läs mer så kommer du åt länken.

 

]]>
https://oland.naturskyddsforeningen.se/2018/03/20/verksamhetsberattelse-2017/feed/ 0
Föredrag om återskapande av vattenmiljöer – Ölands Vattenråd https://oland.naturskyddsforeningen.se/2018/03/14/foredrag-om-aterskapande-av-vattenmiljoer/ https://oland.naturskyddsforeningen.se/2018/03/14/foredrag-om-aterskapande-av-vattenmiljoer/#respond Wed, 14 Mar 2018 10:52:44 +0000 https://oland.naturskyddsforeningen.se/?p=2571 VÄLKOMMEN att lyssna till Lennart Henrikson inleda Vattenrådets årsmöte med föredraget

Tillsammans kan vi återskapa vattenmiljöer

Rälla-paviljongen torsdagen 22 mars kl 19.00.

Mer info finns här: Årsmöte med Ölands Vattenråd 2018

]]> https://oland.naturskyddsforeningen.se/2018/03/14/foredrag-om-aterskapande-av-vattenmiljoer/feed/ 0 Tåget – ett anständigt sätt att resa https://oland.naturskyddsforeningen.se/2018/03/11/taget-ett-anstandigt-satt-att-resa/ https://oland.naturskyddsforeningen.se/2018/03/11/taget-ett-anstandigt-satt-att-resa/#respond Sun, 11 Mar 2018 20:09:34 +0000 https://oland.naturskyddsforeningen.se/?p=2564

Tåget är vägen till äventyr och upplevelser.

När jag skriver detta sitter jag på tåget. Jag gillar att åka tåg. En tågresa är lite av ett andningshål. En tid att tänka, kanske läsa en bok, kanske lyssna på musik, kanske göra upp planer eller skriva någonting, som detta. Ibland är resan lite av ett äventyr. Att möta nya människor som man inte skulle mött annars.

Ibland att ser jag på landskapet som passerar förbi utanför fönstret. Man får en helt annan bild av ett landskap när man passerar det i järnvägsfart. Ibland fotograferar jag landskap från tåget. Det blir förstås helt annorlunda än när man noga valt tid och plats, satt kameran på stativ och allt det där.

 

I kväll är det för mörkt också för mina egensinniga landskapsbilder, så det får bli en arkivbild.

 

En bra tågresa får inte vara för kort. Jag vill väl liksom hinna bli ett med skendunket. Hinna slappna av. Kanske hinna ha det lite tråkigt, för på andra sidan tråkigheten finns något annat. Snart ska jag byta tåg i Alvesta. Det är lite svårt att hitta den där rytmen när det snart är dags att byta tåg. Då måste man ju få med sig alla grejorna, komma av och på igen.

Jag har funderat lite på varför jag gillar att åka tåg. Som barn bodde jag nära en av de stora järnvägsknutarna och tänkte bli lokförare. Jag tror inte det är en helt originell pojkdröm, men jag tror inte det är det avgörande. Jag tror det kom senare. Snarare var nog tåget en avgörande del av något slags tonårsfrigörelse. Att ta sig bort från hem, trassliga föräldrar och oförstående skolkompisar och till riktiga kompisar som förstod, kunde förklara, var intresserad av och ville ungefär samma saker.

Väg till äventyr och

upplevelser

Tåget var också vägen till ny natur och nya upplevelser. Det var via tåget jag upptäckte Öland. På den tiden kunde man pollettera sin cykel. Jag skickade farsans gamla Nordstiernan till Kalmar. Några polare från Eskilstuna gjorde likadant, sen åkte vi själva efter samma sträcka. I Kalmar kvitterade vi ut cyklarna och cyklade över bron till Öland. Jo, på den tiden fick man cykla över bron. Vi var bara grabbar den gången och kom tillbaka med många upplevelser, nya kryss och en massa bilder. Jag kom tillbaka, någon gång med någon flickvän. En av dem kom att bli min fru och nu bor vi tillsammans på Öland.

Ett skäl att tycka om tåget är förstås att det är ett miljövänligt och hållbart sätt att resa. Jag är alldeles övertygad om att vi som individer och samhället som helhet mår bra av att vi reser, ser nya saker, möter nya människor, lär oss nya saker. Hitta likasinnade och folk som tycker och tänker helt olika. Då är tåget ett av de allra bästa sätten. Metallhjul på metallräls rullar väldigt lätt och drar väldigt lite energi. Drivs dessutom tågen med grön el är det förstås allra bäst.

Flyget står i bjärt kontrast mot detta och skitar ner något alldeles ofantligt. Jag måste erkänna att jag flugit en hel del I mina da’r också, mest på mitt förra jobb, men nu håller jag igen på flygandet så gott det går. Till Stockholm går det utmärkt att ta tåget och jag har åkt tåg till Berlin, Rom, Prag och förstås diverse platser i Sverige och även detta har gått jättebra.

Att jag gillar tåget betyder inte att jag är helt okritisk och jag tycker inte att allt går åt rätt håll.

Naturligtvis ska tåg komma i tid och gå även om det råkar vara lite väder. Som för nåt år sedan när det snöade lite och SJ fick plocka ut lok från Järnvägsmuseum för att deras ordinarie inte klarade snön. Då har man helt enkelt köpt in fel grejor för svenskt klimat.

(Om fem-sex minuter ankommer tåget Nässjö, avstigning till vänster i tågets färdriktning)

Så var det det där med att få med sig cyklar och annat bagage. Flyger man kan man checka in sitt bagage och vid mitt första Ölandsbesök polletterade vi våra cyklar. Den tjänsten borde komma tillbaka i moderniserad form, men det behövs också mer utrymme för bagage som man som passagerare bär med sig själv. Tänk barnvagn och barnbilstolar, skidutrustning eller rejäla fjällryggsäckar eller resväskor för fjorton dagars bortovaro. De där anorektiska bagagehyllorna funkar väl på sin höjd för en weekendbag.

Restaurangvagnar är trevliga, men de som ansvarar för hur det ser ut, fungerar och inte minst smakar i Sverige borde ge sig ut och titta hur det funkar i resten av Europa. Jag minns öl i riktiga glas, på bord med vita dukar i Tjeckien och en alldeles underbar tallrik med allehanda korvar och skinkor i Italien. Undrar just vad som serveras på det här tåget.

(Nu fungerar i alla fall nätverket. Sa åt konduktören att det behövde startas om och nu är det igång)

Tanken på snabbtåg är inte helt fel, men vi borde satsa på att bygga en triangel där förbindelsen mellan Malmö och Stockholm någorlunda följer kusten. Vi sitter där fast i en artonhundratalspolitik som kallades ”antikust” och som gick ut på att järnvägen inte skulle konkurrera med kustsjöfarten och vara utom räckhåll för fientligt fartygsartilleri. Numera har vi knappast någon kustsjöfart och främmande makt kan nå vilken plats som helst i landet med bombflyg och kryssningsrobotar, så de argumenten har sedan länge fallit. Däremot kan det finnas goda skäl att knyta samman universitetsstäder som Malmö, Lund, Växjö, Kalmar, Linköping, Stockholm och Uppsala med en bra förbindelse.

Nåväl, nu ska jag inspektera restaurangvagnen.

Jag hittade en högst anständig IPA och föll för en plastburk med ”tapas”. Till detta plastbestick. Ja, som ni hör, uppläggningen hör inte till de mer sofistikerade. Innehållet i burken var rätt smaklöst. ”Salamin” var mer som prickig korv och den ”lufttorkade” skinkan var inte heller särskilt kul.

Restaurangvagnen är lite småtrist om man jämför med hur det ser ut på andra håll i Europa.

 

Nåväl, restaurangvagnen är ju ändå en ljuspunkt när man jämför med att köra bil. Det blev en öl till och kanske blir det något ytterligare innan vi kommer fram. Hade jag kört bil hade det ju inte gått för sig.

Nattåg är en annan sak jag gillar och tyvärr har de blivit färre. Ska man långt, som upp I fjällen eller ner till södra Europa är det nästan nödvändigt att sova en del av sträckan. Det går liksom fortare då, även om nattågen ofta rent fysiskt går rätt sakta. Jag minns nattåget I Skottland där konduktören erbjöd en whiskey innan man gick och lade sig. Sån’t sätter ju guldkant på tillvaron.

 

På möbelmässan ställer Capellagårdens elever ut sina alster.

 

Så kliver jag av tåget för några intensiva dagar i Stockholm. Det egentliga målet är Capellagårdens monter på Möbelmässan, men det blev tid för såväl kultur som besök i några specialaffärer.

Nu är det söndag och jag sitter med hustrun på tåget söderut, fylld av intryck, men också lite trött efter en intensiv helg. Den här gången blir tågresan ett tillfälle för arbete och när vi kliver av i Kalmar är filmen färdigredigerad.

https://www.youtube.com/watch?v=tyVBHnV0jPw

Den färdiga filmen

]]>
https://oland.naturskyddsforeningen.se/2018/03/11/taget-ett-anstandigt-satt-att-resa/feed/ 0
Landborgen 2018:1 klar https://oland.naturskyddsforeningen.se/2018/03/10/landborgen-20181-klar/ https://oland.naturskyddsforeningen.se/2018/03/10/landborgen-20181-klar/#respond Sat, 10 Mar 2018 14:34:25 +0000 https://oland.naturskyddsforeningen.se/?p=2552 Du kan hämta den här: LANDBORGEN 2018:1

Klicka på ”Läs mer” nedanså aktiveras länken

]]>
https://oland.naturskyddsforeningen.se/2018/03/10/landborgen-20181-klar/feed/ 0
Årsmöte 2018 https://oland.naturskyddsforeningen.se/2018/02/28/arsmote-2018/ https://oland.naturskyddsforeningen.se/2018/02/28/arsmote-2018/#respond Wed, 28 Feb 2018 09:28:02 +0000 https://oland.naturskyddsforeningen.se/?p=2546 Välkommen till Ölands Naturskyddsförenings årsmöte den 18 mars kl. 14.00 – 18.00 i Klockargården i Högsrum!

Adrss: Högsrums Bygata 1, se bifogad karta

Program

Henrik Karlsson presenterar sin fantastiska bildserie DET VILDA NORDEN

En rejäl macka, eller två, samt kaffe/té.

Årsmötesförhandlingar, med val av styrelse m.m.

Konstituerande Styrelsemöte

]]>
https://oland.naturskyddsforeningen.se/2018/02/28/arsmote-2018/feed/ 0