Februari – Skönt att vara ute i solen, men behövs det för vår hälsa?

Häromdagen var jag på ovanligt gott humör när jag kom hem.  Det var efter 6 timmars rätt hårt arbete med beskärning av fruktträd i tre öländska trädgårdar.  Det är naturligtvis skönt att konstatera att kroppen håller för detta ganska slitsamma jobb.  Upp och ner för stegen, sträcka sig, klättra i en del höga träd, såga av en del grova grenar från en obekväm arbetsställning med mera.  Också tillfredsställande att se vildvuxna äppleträd förvandlas till lagom täta träd som har förutsättningar att förbli friska och vitala och att bära mycket och god frukt under lång tid framöver.

Sedan började jag fundera över om mitt goda humör kanske också hade med själva utevistelsen att göra.  Det var en solig dag och då skall det ju produceras en del D-vitamin i kroppen.  Men det är ju inte helt lätt att förstå hur detta går till och tveksamt om den lilla biten av bar hud mellan en mössa och en heltäckande overall är tillräcklig för att ge någon nämnvärd produktion av D-vitamin.

Ju mera jag funderade på detta desto intressantare blev det, inte minst med tanke på hur evolutionen under så där 50 000 år har försett oss här långt uppe i norr med blek hud och alltså mindre pigment för att bättre kunna tillgodogöra oss solstrålarnas potential att producera D-vitamin i våra kroppar. Hur viktigt är det då att vistas utomhus och hur viktigt är det för oss i Naturskyddsföreningen att värna om naturen så att den fortsätter att vara vacker och intressant?  Så att människor även fortsättningsvis vill komma ut och njuta.

Jag började surfa runt på nätet för att förstå hur det går till rent biokemiskt då D-vitaminet bildas och kunde för det första konstatera att mitt goda humör knappast kunde ha med nyproduktion av ämnet att göra.  Det behövs uppenbarligen mera bar hud och en starkare instrålning än vad en sol i början av februari kan åstadkomma för att göra skillnad. Under sommarhalvåret kan vi lagra upp D-vitamin i kroppen som sedan förbrukas under vinterhalvåret.   För övrigt är frågan kontroversiell. Det finns väldigt många hemsidor och tidningsartiklar som handlar om att våra kroppar producerar för lite D-vitamin och att kosten behöver berikas med tillskott.  Eller att vi måste ta piller för att komma upp i säkra nivåer. Det sistnämnda finns dock i huvudsak på olika kommersiella hemsidor där man skyller väldigt mycket av dagens ohälsa på D-vitaminbrist.  Det handlar då inte i första hand om den klassiska rakiten (engelska sjukan) där sambandet är glasklart.  Även mycket psykisk ohälsa och immunbristsjukdomar skylls på samma bristsituation. Livsmedelsverket  anser dock inte att det i dagens läge finns anledning att ge generella rekommendationer om tillskott förutom till vissa riskgrupper.  Det är då främst till människor med mörk hud och till äldre som sällan kommer ut i dagsljuset.  En annan riskgrupp är de som hamnat i ett sådant datorberoende att de nästan aldrig kommer ut i solen.

Jag själv vistas rätt mycket ute, inte bara i de tama trädgårdarna, utan också i den mer eller mindre vilda naturen.  Jag slås ofta av hur få människor jag möter där ute på stigarna.  I Mittlandsskogen, till exempel, mellan Rönnerum och Ismanstorp är det ibland svårt att hitta stigen p g a för lite trampande.

Vi inom Ölands Naturskyddsförening kämpar vidare för att få ut folk i solljuset för ett roligare, intressantare och mera hälsosamt liv.  Välkommen till något av våra arrangemang.

Gunnar Kvarnbäck

Dela

Kommentera

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *