Juli månad, semester, sol och bad och Ölands befolkning blir mångfalt större. Campingplatser och stugor fylls av besökare och även många dagsbesökare finner nöjet att besöka Ön.

Att ge sig ut i naturen denna månad är, liksom maj och juni, en fröjd, för det finns fortfarande mycket att se både bland växter, insekter och fåglar. En växt som blommar i slutet av juni och i juli är kanske vår vackraste orkidé, kärrknipproten, den hittar man i våra kalkfuktängar och kalkkärr.

Den har stora blommor som sitter i en ensidigt vänd, fåblommig klase. Blommorna har grönaktiga eller rödbruna kalkblad och vit läpp med gula teckningar. Orkidén har också krypande jordstam, vilket innebär att den kan bilda bestånd. Den finns allmänt på Öland. Latinska namnet är Epipactis palustris där artnamnet palustris kommer av latinets palus som betyder kärr och syftar på dess växtplats.

Familjen orkidéer är en av jordens artrikaste med ca 30 000 arter.  Den äkta vaniljen kommer från vissa orkidéer inom släktet vanilla som omfattar ca 110 arter.

I Halltorps hage kan man, på kvällen, om man har en väldig tur finna en av våra mest sällsynta skalbaggar, den större ekbocken, som tillhör familjen långhorningar, där det mest karakteristiska dragen för familjen är de långa antennerna och det kan man ju säga att ekbocken stoltserar med.

Halltorp är den enda kända lokalen i Sverige för denna skalbagge och den är mycket starkt hotad p g a brist på stora ekar. Här kläcks varje år endast ett tjugotal skalbaggar, vilket gör att framtiden för denna insekt är osäker. Därför startade Länsstyrelsen i Kalmar län tillsammans med Noaks ark ett projekt för att försöka få ekbocken att föröka sig i laboratoriemiljö. Under 2014 lyckades man få fram nya skalbaggar av insamlade polska skalbaggar och samtidigt lyckades man förkorta utvecklingen från larvstadium till fullbildad skalbagge från 4-5 år till endast 1-2 år. Nästa steg blir att försöka få dessa egenproducerade skalbaggar att föröka sig. Sista steget blir sedan att samla in svenska skalbaggar och använda samma uppfödningsmetod på dessa och även försöka få dem att reproducera sig i labbmiljö för att sedan placeras ut. De polska och svenska skalbaggarna är inte helt lika, därför används endast de polska som labbdjur. Kanske finns det en framtid för ekbocken i Sverige också, med hjälp av detta projekt.

Det här var bara två exempel, den ena lättfunnen, den andra svårfunnen, men det finns så mycket mer att upptäcka i vår natur så ge er ut och upptäck den.

Anders Leander