Mars – Om trädens betydelse för klimatet

Även om det inte är klart för Trump är det väl uppenbart att vi människor påverkar klimatet.  Det blir allt varmare och det blir förmodligen vanligare med extrema väderlägen som svår torka, kraftiga regn och stormar. Den främsta anledningen är den så kallade växthuseffekten som i sin tur beror på för mycket koldioxid i den luft som finns omkring oss.

Vid klimatkonferensen i Paris i december 2015 kom världens länder överens om att man måste sträva efter att medeltemperaturen på jorden får höjas med högst 2 grader. Om vi inte lyckas med detta kommer polarisarna att smälta och världshaven att stiga till sådana nivåer att många storstäder och bördiga jordbruksområden hamnar under vatten.

För mycket koldioxid är alltså den största boven. Samtidigt är koldioxid i luften en absolut förutsättning för växternas liv. De tar upp vatten och koldioxid genom  fotosyntesen och bildar på så sätt olika sockerarter och kolhydrater, t ex veden i ett träd.  Då trä eldas upp eller förmultnar frigörs åter koldioxiden till luften. Olja, kol och gas är gamla förmultnade växtdelar som omvandlats och ansamlats på vissa ställen på jorden under årmiljonernas lopp. När dessa fossila bränslen förbränts i stor skala under det sista århundradet har alltså enorma mängder koldioxid frigjorts till atmosfären.

Det finns sätt att få ner halten av koldioxid i luften, t ex genom mindre bilkörning med bensin- och dieseldrivna fordon och genom minskad eldning med olja, gas och kol.   Även vid eldning  av träbaserade bränslen avgår koldioxid, men detta kompenseras i stort genom att det sker ett motsvarande upptag av de träd som planteras och växer där de som har avverkats funnits tidigare.  I Sverige räknar man med en årlig tillväxt i skogen på ca 100 miljoner kubikmeter, medan avverkningen bara ligger på 80 – 90 miljoner årligen. En viss igenväxning av åkermark kan alltså i det här perspektivet vara bra. Öland är i det här fallet ett bra exempel på ökad biomassa. I slutet av 1800-talet fanns nästan inga träd på hela ön, Den stora Mittlandsskogen var i stort sett en trädlös betesmark. I andra delar av världen ser det dock annorlunda ut, t ex de stora skogsavverkningarna av urskog i  Amazonas och Indonesien. I Etiopien uppskattar man att landet för 200 år sedan till 50 % täcktes av skog, medan man nu är nere på knappt 5 %.

Ett annat sätt att få ner halten av koldioxid i luften är att  bygga mera trähus och använda trä vid tillverkning av en massa olika produkter. Då binds kolet i träet under längre tid.

Som privatperson kan man naturligtvis fråga sig vad det spelar för roll vad man själv  kan göra för skillnad. För att få en bättre privat koldioxidbalans kan man göra följande:

Flytta in i ett trähus och sköt om det så att kolet i träet håller sig på plats i hundratals år

Plantera träd i din trädgård. Om du inte har den möjligheten kan du hjälpa en granne att göra det eller ge bidrag till trädplanteringsprojekt, t ex Vi-skogen

Finns det egen frukt i trädgården kan man spara in på några inköpsresor och därmed sparar man lite drivmedel Den egna frukten kräver dessutom mindre transporter i den andra änden, dvs till en butik och mindre förpackningar

Beträffande fruktträd är det mesta numera möjligt här på Öland. Fikon, persika, aprikos, vinrankor och valnöt går utmärkt att odla, liksom mera krävande sorter av äpple, päron och plommon.  Det kan ju i och för sig synas ironiskt att den globala temperaturhöjning som vi vill motverka har skapat de här nya förutsättningarna

Lite hårda fakta:

  • Den underbara fotosyntesen: 6 H2O + 6 CO2 > C6H12O6 + 6 O2
  • Ett kilo ny ved binder ungefär 1,5 kg koldioxid.
  • 5 halvstora fruktträd som växer i 50 år binder omkring 4.000 kg koldioxid under sin livstid.
  • En mellanstor bensinbil drar ca 0,7 liter och orsakar då utsläpp på ca 2 kg koldioxidekvivalenter per mil. Som klimatkompensation räcker alltså de 5 träden till 40 mils körning per år. För den som vill köra 1000 mil per år behövs alltså 125 träd, vilket naturligtvis kan vara svårt att nå upp till i en vanlig villaträdgård.

Gunnar Kvarnbäck

 

 

Dela

Kommentera

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *