Oktober – Efter denna varma sommar

Efter denna varma sommar så kom nu IPCC:s specialrapport – men vad gör vi med framtidens klimat?

Det kunde också ha stått ”… vad tror vi om framtidens klimat?”, ty vi har ju hört många säga, och kanske själva tänkt, att denna härliga soliga sommar var ett utslag av klimatförändringarna. Men det är så klart så som meteorologerna säger, att somrar som årets får vi då och då, och har tidigare haft, oberoende av de mer långsiktiga klimatförändringar som tvivelsutan sker. Däremot ger det en föraning om hur det kan bli……

Men eftersom vi även insett, inte minst på Öland, de negativa effekterna av sommarens väder, har vi alltmer oroats av hur klimatförändringar kommer att slå på till exempel dricksvattentillgång, jordbrukets hållbarhet, torkans effekter i skog och mark, brandrisker, överlevnad för fisk och andra djur i allehanda vatten.

Häromdagen (8 okt) släppte IPCC en specialrapport (1) om vad en ökning med 1.5 grader, alternativt 2 grader (jämfört med medel under perioden 1850-1900) skulle innebära, och vad som krävs för att uppvärmningen på jorden skall stanna vid detta mål. Bakgrunden är att vid klimatmötet i Paris för tre år sedan enades de 195 FN-medlemsländerna (2) om att försöka begränsa ökningen till 2 grader, med ambitionen 1.5 grader. Parismötet beställde då den nu föreliggande rapporten av IPCC, ett viktigt dokument för årets, i början av december, stora internationella klimatmöte COP24 i Katowice, denna stora industristad i södra Polen med gamla traditioner av kraftig försurning och andra luftföroreningar.

Kanske man kan undra om dessa futtiga (genomsnitts)grader betyder så mycket, jämfört med vädrets stora variationer, är det verkligen så allvarligt? Men utifrån ”försiktighetsprincipen” måste vi nog ändå tro på den idag massiva vetenskapliga uppbackningen av observationer och analyser som finns världen runt kring att ökningar på några få grader skulle få mycket allvarliga konsekvenser, på många sätt och områden. Partiella klimatskeptiker och totala förnekare finns fortfarande en hel del, särskilt i ledningen av länder som styr ifrån demokratiska principer, där har man ofta fullt upp med sitt tilltagande repressiva fokus.

Så vad säger då IPCC:s rapport? En sammanställning av de ”mest allvarliga” prognoserna finns i Faktarutan nedan, där den senare hälften av prognoserna är särskilt starka/relevanta för Nordeuropa/Skandinavien (3, 4).

  Klicka på faktarutan så kan du läsa texten

IPCC:s specialrapport, framtagen av 91 forskare från 40 länder på basis av 6000 vetenskapliga studier, konstaterar att höjningen redan är cirka 1°, och kommer med redan existerande utsläpp att nå 1.5° någon gång 2030-2050. Om det ska stanna på den nivån måste de globala koldioxidutsläppen till 2030 minska med 45 % från 2010 års nivå och vara noll år 2050. Ett av huvudbudskapen är att vi redan ser en mängd effekter av denna enda grad vi redan åsamkat vår planet; extremväder, höjda havsnivåer, krympande havsis och surare havsvatten. Ett annat budskap är att effekterna av 2° höjning är betydligt mer allvarliga, jämfört med 1.5°, än vad vi tidigare trodde.

De behövliga åtgärder vi ser framför oss måste gå snabbare än vi förut tänkt oss, mycket måste hända de närmaste 10-20 åren, säger (5) Markku Rummukainen, professor vid Lunds universitet, numera officiell svensk representant i IPCC, efter Bert Bolin, som 1988 var en grundarna av IPCC. Men Markku Rummukainen betonar också att de livsviktiga åtgärderna ”…ger också fördelar; världen blir en bättre plats, vi undviker allt större risker för mänskliga och naturliga system, bättre luft, bättre hälsa, livsmedelssäkerhet, bevarade ekosystem”.

Även Naturskyddsföreningens riks-ordförande Johanna Sandahl m. fl. konstaterar att det fortfarande är möjligt att begränsa höjningen till 1.5°, eller kanske 2°, men att skillnaden i effekter av dessa bägge mål är stora (6). Hon betonar att utsläppsminskningen det närmaste årtiondet är helt avgörande, läget är akut, och att världens regeringar måste agera nu utifrån rapportens slutsatser. Det påpekas att sju av åtta riksdagspartier är överens om att få ner nettoutsläppen till noll senast 2045, att 70 % av vår klimatpåverkan har fossilt ursprung, och att hittills gjorda satsningar inte lett särskilt långt. Därför måste riksdagen snarast besluta om förbud mot fossila bränslen efter 2030, fasa ut de klimatskadliga subventionerna, och vara pådrivande för en nationell klimathandlingsplan som minskar utsläppen med 6-10 % per år, säger Johanna Sandahl. Hon finner också att friska och fungerande ekosystem behövs för att binda upp koldioxid och skydda oss mot andra konsekvenser av klimatförändringarna, det handlar alltså inte bara om minskande utsläpp utan också om att skydda och återställa ekosystem. Det är ett katastrofalt stort gap mellan vad världens regeringar planerar att göra idag och vad som behöver göras för att stanna vid 1.5° höjning, avslutar Johanna Sandahl.

Foto: Robert O Akerman (Naturskyddsföreningens bildbank)

Göteborgsprofessorn Göran Sundqvist skriver i DN (7) samma dag som rapporten släpptes: De tuffa slutsatserna i IPCC:s rapport ”… borde vara ett underlag för de nu pågående regeringsförhandlingarna. Den samhällsomställning som krävs för att följa vägen mot en temperaturhöjning som understiger 2 grader är betydligt mer utmanande än att hantera invandring, försvarsbudget och kommande lågkonjunktur.” Göran Sundqvist påminner oss om att Parisavtalet lämnar öppet för länderna att själva formulera sina mål och åtgärder, man ”äger” sin klimatfråga, vilket sannolikt var grunden för framgången i Paris 2015. Men detta ger också nackdelen att summan av utlovade (men inte särskilt bindande) åtgärder snarast leder till 3° höjning, fortfarande jämfört med 1850-1900, s. k. förindustriell tid, och utan de utlovade åtgärderna landar vi på 4-5°. Bägge dessa scenarier skulle innebära katastrofala effekter på samhälls- och natursystem.

Foto: Jonathan Sundqvist  (Naturskyddsföreningens bildbank)

IPCC:s rapport menar att för att nå 1.5°-målet ”krävs omfattande och snabba utsläppsminskningar inom … tre områden” (7); 1) minskat energibehov inom byggande, industri och transport, samt jordbruket; 2) minskat utsläpp av växthusgaser (inte bara koldioxid) inom energitillförsel, markanvändning och jordbruk; 3) bortförande av koldioxid från atmosfären (s. k. infångning). För detta krävs livsstilsförändringar, och därmed institutionella stödsystem, och åtgärderna får inte skjutas upp, då har vi inte en chans att klara 1.5°-målet.

Den svenska regeringen har, i samverkan med nästan 200 andra stater, genom sitt medlemskap i FN såväl beställt som godkänt resultaten i IPCC:s rapporter, samt uttalat en tydlig ambition att senast 2045 inte ha några nettoutsläpp av växthusgaser (7). Detta bör genom de nya klimatmålen och klimatlagen uppfattas som bindande för alla framtida regeringar. Vi är ett rikt land med goda naturliga förutsättningar, och bör därför visa ansvar genom att visa hur klimatomställningen kan genomföras. Göran Sundqvist avslutar sin DN-artikel (7) med följande rekommendationer till politikerna: 1) utsläppsminskningar i alla samhällssektorer är nödvändiga, d. v. s. mer biobränsle och infångningsteknik räcker inte alls, det senare f. ö. tämligen oprövat i stor skala (stora landytor), kanske dessutom i konflikt med andra ”överlevnadsintressen”; 2) ett demokratiskt samhälle innebär att lyssna på kunskap, världens ledare har frågat och svaret finns nu hos IPCC; 3) rapporten bör bli en självklar inspiration i de nu pågående regeringsförhandlingarna, och kräver verkligen blocköverskridande politiska överenskommelser.

Klimatkrisen innebär ett globalt hot, måste därför hanteras på global nivå, av aktörer som sätter sig över andras kortsiktiga intressen, som kanske bara räcker över en mandatperiod eller twitterseans (8). ”Det krävs ledare som vågar riskera att bli impopulära, som vågar berätta för väljarna att det inte är gratis att rädda världen som vi känner den”.

Epilog

Ovanstående texter verkar spegla uppfattningen att det största ansvaret för att få förändringar är att statens institutioner, och mellanstatliga dito, skapar förutsättningarna för att vi medborgare ska acceptera de obekväma förändringarna. Så kan det nog vara, men finns då inget ansvar hos oss, som individer och förening? Jo, självklart måste vi själva erkänna att vi inte alls gör vad vi kan och bör göra av personliga ställningstaganden och förändrad livsstil. Kan vår förening jobba mer för att ”ställa oss själva mot väggen”, många av oss borde nog rannsaka oss, och kanske skämmas lite…..

Vi vet nog ganska väl vad som behöver göras, i den lilla skalan – när och hur börjar vi?

Referenser

(1) Special report on Global warming of 1.5°C. – FN:s klimatpanel IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change), publ. 2018-10-07.

(2) Detta antal länder är i stort sett samma som är medlemmar i FN.

(3) Historiskt skifte krävs för att hejda uppvärmningen.” Artikel i DN av Jannike Kihlberg, 2018-10-07. https://www.dn.se/nyheter/vetenskap/ipcc-historiskt-skifte-kravs-for-att-hejda-uppvarmningen/

(4) Naturen i norr påverkas mest i Sverige. Gustav Strandberg, SMHI, i artikel i DN av Jannike Kihlberg, 2018-10-07. https://www.dn.se/nyheter/vetenskap/naturen-i-norr-paverkas-mest-i-sverige/

(5) ”Åtgärder kan göra att alla får det bättre.” Markku Rummukainen, i artikel av Jannike Kihlberg, 2018-10-07. https://www.dn.se/nyheter/vetenskap/atgarder-kan-gora-att-alla-far-det-battre/

(6) Dags för ett fossilförbud i Sverige och Värre konsekvenser vid 2 grader än forskarna tidigare förutspått. – Debattartiklar på Svenska Naturskyddsföreningens hemsida, 2018-10-07.
https://www.naturskyddsforeningen.se/vad-vi-gor/klimat

(7) Stora utmaningar för ny svensk regering i IPCC:s klimatrapport. Göran Sundqvist i DN 2018-10-07, https://www.dn.se/debatt/stora-utmaningar-for-ny-svensk-regering-i-ipccs-klimatrapport/

(8) Klimatrapporten visar att politikerna har berg att bestiga. DN:s ledare 2018-10-09. https://www.dn.se/ledare/klimatrapporten-visar-att-politikerna-har-berg-att-bestiga/

 

 

 

Jan Herrmann

Från Linnéuniversitetet i Kalmar pensionerad ekolog, har forskat kring sötvattenlevande småkryp, fortsätter lite med sådant, samt engagerad i flera styrelser kring naturskydd och vattenfrågor (ordf. i ÖN).

 

 

 

Dela

Kommentera

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.