April – Ringmärkning vid Ottenby fågelstation ger svar om klimatförändringarnas effekter

Vi skriver idag den 1 april 2021. Under gårdagskvällen utlovade SMHI en lugn natt med ökande vind och ihållande regn kring gryningen. Under sådana omständigheter upplever vi ofta stordagar i fågelfångsten här på Ölands södra udde. Mängder av flyttande vårfåglar tar höjd från Tyskland och Polen under kvällningen i tron att den nattliga passagen över Östersjön ska bli lugn och problemfri. Men när de ute över öppet hav möter nederbörd och motvind sinar krafterna och nödlandning sker på första bästa landmassa – må så vara Utklippan i Blekinge skärgård, Hoburgsklippan på Gotland eller här vid Ottenby fågelstation på Öland. Nu kring lunchtid summerar vi över 900 ringmärkta fåglar under morgonen. De allra flesta är rödhakar på väg mot häckningsplatser i Sverige och Finland.

Ringmärkt rödhake

Men är det inte lite väl tidigt med kraftiga inflöden av rödhake redan 1 april? Ska det inte dröja en bit in i månaden innan den stora passagen av rödhakar sker här på Öland? Jo, så brukade det vara. Men vi lever i en föränderlig värld där både vi människor och andra organismer anpassar oss till smygande förändringar, ofta så långsamt att det är svårt att upptäcka och mäta.

Vid Ottenby fågelstation har vi idag fångat och ringmärkt fåglar för vetenskapliga studier i 75 år. Under de senaste dryga 40 åren har detta skett på ett standardiserat sätt. Det innebär att fällor och nät står på samma ställen, att den omgivande vegetationen sett oförändrad ut och att vi alltid använder oss av samma rutiner i vårt arbete. Detta sker för att vi ska kunna göra jämförelser mellan åren med syfte att kartlägga förändringar, och denna fasta metodik har idag givit oss en guldgruva att ösa kunskap ur. Och aldrig tidigare har vår fångstserie varit så värdefull som nu när klimatförändringarnas effekter börjar göra sig påminda.

1979, då vårfångsten av fåglar standardiserades här på Ottenby, anlände den genomsnittliga rödhaken den 23 april. Idag anländer den åtta dagar tidigare, den 15 april. Och rödhaken är inte ensam om att tidigarelägga sin vårflyttning. Här vid Ottenby ses statistiskt säkerställda tidigareläggningar för 20 olika fågelarter, och nära säkerställda trender ses hos många fler. Intressant att notera är att detta gäller för såväl kortflyttande arter som övervintrar i Europa som för långflyttande arter som spenderar vintrarna i tropiska Afrika, söder om Sahara. I genomsnitt anländer fågelvåren fem dagar tidigare nu än 1979, men för till exempel gransångare och svarthätta är förändringen så stor som tolv respektive tio dagar!

Rödhaken har tidigarelagt sin vårflyttning förbi Ottenby med hela åtta dagar under de senaste 40 åren. Den blå kurvan visar uppmätta årsvärden medan trendlinjen visas i svart.

Vad beror då detta på? Visst har vintrarna blivit allt mildare, men hur kan en rödhake i en spansk olivlund eller en lövsångare på Sahels savanner ha koll på det skandinaviska vinterklimatet? Det kan de självklart inte ha, utan svaret ligger i stället i evolutionära termer som selektion och fitness. I konkurrensavseende är det nämligen en fördel för en fågel att vara tidigt framme vid häckplatserna. Då finns god chans att lägga beslag på de bästa reviren som erbjuder mest mat, bäst skydd från predatorer och så vidare. Men att vara tidigt på plats kan också vara dyrköpt. Vill det sig illa finns risk för bakslag med kylslagna perioder och dålig mattillgång, och sådant kan lätt kosta en småfågel livet. Men om ett varmare klimat ökar chanserna för att en individs tidiga ankomst ska vara en vinstlott så kommer detta att vara ett framgångsrikt koncept och leda till lyckade häckningar med riklig avkomma i jämförelse med de artfränder som anländer senare. På så sätt finns i systemet ett inbyggt tryck i de tidiga ankomsterna.

Är detta något som vi ska vara oroliga över? Om detta vet vi fortfarande mycket lite. Vår natur är uppbyggd av komplexa system där vi idag bara besitter översiktlig kunskap. Från svartvita flugsnappare nere på den europeiska kontinenten har vi fått oroande signaler: Just då fåglarna är som flest, när ungarna kläckts och varje föräldrapar har många munnar att mätta, ska moder jord se till att det finns extra gott om mat. Det handlar då om kläckningar av små insekter som normalt utgör basföda för flugsnapparungarna. Men i ett förändrat klimat har det uppstått en misspassning mellan flugsnapparnas och insekternas kläckningar, och detta har i sin tur lett till försämrade häckningsresultat hos fåglarna som fått färre ungar på vingarna. Så ja, det finns anledning att vara oroliga, även om vi idag har svårt att konkretisera farhågorna.

Men förresten, om en fågel anländer tidigare på våren, sker då höstens avflyttning söderut också tidigare? Nja… Tittar man på Ottenbys data så verkar svaret inte vara så entydigt och konsekvent som under vårarna. Vissa arter – främst tropikflyttare – verkar förvisso följa just detta mönster med ett tidigarelagt vistelsefönster i Sverige. Men för många andra arter – främst kortflyttare – verkar det snarare vara så att de har utökat sitt vistelsefönster i landet, och att de faktiskt dröjer sig kvar längre in på höstarna. Vad kan det bero på? Jo, hos en hel del av våra fågelarter kan antalet kullar som läggs under en sommar anpassas efter omständigheterna. Gynnsamma år hinner man med flera kullar än under bistra år. Om en art besitter förmågan att lägga fler kullar så kan ett mildare klimat innebära att en högre andel av de häckande paren lägger en extra kull, och detta får man då betala med ett senare avflyttningsdatum under hösten. Om en art däremot inte kan variera kullantalet så innebär en tidigare ankomst på våren också att man blir klar tidigare med häckningsbestyren, och att man påbörjar sin höstflyttning vid ett tidigare datum.

Som ni märker finns det allt för mycket som vi vet allt för lite om. Vad vi däremot med säkerhet vet är att långa tidsserier av högkvalitativa mätningar är båda sällsynta och värdefulla. De ska vårdas ömt! Det är just vad vi gör här på Ottenby där vi förvaltar världens längsta obrutna fångstserie av fåglar. Vi vet också att det är svårt att finansiera upprätthållandet av sådana verksamheter. Just därför ska vi vara oändligt tacksamma för alla våra plikttrogna, kompetenta, arbetsvilliga och volontärarbetande ungdomar som år ut och år in oförtröttligt ställer sina väckarklockor på okristliga tider för att hjälpa till i fågelstationens och BirdLife Sveriges uppdrag.

Tack!!!

Magnus Hellström, chef vid Ottenby fågelstation

 

Dela

Kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.