Januari – Långt ifrån lugnt

Nämen vilken ära att få inviga året! Jag skulle vilja ta vid från det min kollega Anne Wilks skrev som november månads krönikör 2023: ”När det lugnat sig”. Och visst kan Station Linné verka som en lugn forskningsstation såhär i januarimörkret. Inga Orkidévandringar eller Humlans naturspanare. Butiken och caféet är stängda och stationsvärdinnan har välförtjänt semester. Visst ser vi en och annan bil som stannar med folk som ska ut och gå våra vackra vandringsleder men annars verkar det ganska stilla. På utsidan ja! Men för mig som jobbar på forskningssidan har det långt ifrån lugnat ner sig! Men det finns väl inga insekter att forska på såhär års? tänker du kanske. Nja, de flesta arter är aktiva på sommarhalvåret, förutom någon vintermygga kanske, men vi har ju flera miljoner insekter i vårt fryshus! Insamlade från norr till söder i vårt avlånga land, från årets alla säsonger, ett riktigt smörgåsbord för entomologen (insektsforskaren) och vill man ha något exotiskt så har vi även insekter från Madagaskar. Så vad gör vi med alla insekter och hur hamnade jag här? Jo, det ska ni nu få veta.

Här samlar jag insekter på Färöarna under en kurs om tvåvingar (Diptera), den ordning som innehåller flugor och myggor. Jag har också lyckats fånga mig själv. Foto: Janus Hansen.

Kortfattat kan man säga att vår forskning handlar om vilka insekter som finns i Sverige och hur vi ska kunna övervaka dem. Det finns idag ca 29 000 kända insektsarter i landet men det kan finnas så många som 40 000, ingen vet riktigt säkert! Med vår forskning har vi kunnat hitta många nya arter både för landet och vetenskapen och det finns massor med okända arter i vårt material. När vi väl har hittat arterna följer en hel del frågor: Vad gör de? Hur lever de? När och var? Är de hotade eller är de ett hot? Detta leder in oss på övervakningen: hur ska vi hålla koll på alla dessa tusentals arter? Vi tror att svaret kan ges i vårt DNA-labb där vi utvecklar metoder som snabbt och billigt kan berätta vilka insekter som finns i till exempel ett malaisefälleprov med tusentals flugor, myggor, steklar och andra småkryp. Min dröm är att komma igång med en storskalig övervakning av insekter i hela landet för att lära oss hur alla de olika insektsarterna reagerar på vårt föränderliga klimat. Att hålla koll på just insekterna kan ge många svar eftersom ingen annan organismgrupp svarar så snabbt på miljöförändringar som just de. 

Insekter är en fantastisk grupp att forska på! De har en otrolig mångfald och svarar snabbt på miljöförändringar.

Jag är faktiskt född och uppvuxen bara några kilometer ifrån Station Linné, på en bondgård i Tävelsrum. Jag har alltid varit naturintresserad och kom först i kontakt med Station Linné när vår mellanstadieklass var på besök. Sedan har jag både praoat och sommarjobbat på forskningsstationen och i Kalmar pluggade jag till biolog. Sedan flyttade jag och min fru till Göteborg där vi bodde i 8 år och jag tog min masterexamen och blev maskexpert. Jo det var nämligen ingen som jobbade med insekter på Göteborgs universitet, så det fick bli maskar istället och det blev riktigt kul när jag väl grävt ner mig i ämnet (maskskämt). Jag har till och med fått beskriva ett gäng nya arter vilket varit en av mina drömmar sedan jag började läsa biologi. Men när jag fick veta att det fanns en ledig tjänst på Station Linné så beslutade vi oss för att flytta hem igen, och jag hade verkligen saknat Öland.

Lumbricillus scandicus är en pytteliten mask som jag har fått beskriva och ge namn. Jag valde namnet scandicus då den är ganska vanlig längs stränderna här i Skandinavien.

Nu sitter jag alltså här i vårt nya DNA-labb, med massa spännande ny utrustning och roliga projekt. Parallellt jobbar jag på att disputera med mitt maskarbete samtidigt som jag försöker pussla ihop livet med hämtningar och lämningar av dottern på förskolan. Ja, att det skulle lugna ner sig för oss på Station Linné under vintern känns faktiskt ganska avlägset. Då, när det snurrar som mest, är det bästa jag vet att få komma ut i Mittlandsskogen. Där har mina föräldrar mark som de sköter med röjning och betning. Vi har även börjat anlägga en äng som jag var med och slog med lie. Mina föräldrar lägger ner ett enormt jobb på att vårda sina marker, mest för att de tycker att det ska se fint ut – och det gör det verkligen! Med sitt slit har de skapat en fantastisk mosaik av hässlen, gläntor och skogsbeten med en imponerande biologisk mångfald. Jag känner ett stort ansvar för att hjälpa dem och se till att dessa skogar får samma goda omvårdnad i framtiden. Där ser jag också en stor utmaning med det torrare klimat vi verkar få här i sydost och hur vi ska värna om vårt vatten här på ön. Jag är särskilt intresserad av hur vi kan återskapa våtmarker som ett sätt att behålla grundvattnet, samtidigt som vi gynnar djur och natur. Men nu måste jag tillbaka till labbet, insekterna kallar!

Hela familjen hjälper till när det ska röjas i Mittlandskogen. När vårens blommor sen kommer upp får man lön för mödan.

Mårten Klinth

 

Dela

Kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.