Övergången mellan land och vatten på Öland kan se ut på flera olika sätt. Sandstränder finns på flera platser och är ofta populära badställen. Mest kända är stränderna i Bödabukten. Vid Ölands sjömarker på östra sidan finns närmast vattnet finns en smal remsa som med jämna mellanrum svämmas över av havsvattnet. Till arterna hör salttåg, saltnarv, krypven, rödsvingel, gulkämpar och kustarun. På norra Öland är den för östersjöområdet unika baltiska strandmalörten relativt vanlig.

På lite bredare havsstrandängar finns ibland vegetationsfattiga fördjupningar, så kallade skonor. Miljön i skonorna är mycket speciell. Vattnet kan bli mycket salt som en följd av avdunstningen. Det är enbart ett fåtal växter som tål dessa höga salthalter. Till dessa hör glasört, saltört och saltmålla, som alla är karaktärsväxter i skonorna.

Även där kalkstenen övergår från strand till havsbotten kan det ofta gå bra att sola och bada.  Badplatsen vid Sandby borg är ett gott exempel. Stränderna på Ölands östra sida är långgrunda, eftersom kalkstenslagren lutar svagt mot öster.

Tyvärr har livet i vattnet förändrats mycket de senaste årtiondena. På 80-och 90-talet var vattnet fullt av smådjur och fiskar av en mängd arter. Längs stränderna fanns  storspigg, tångspigg, havsnålar och tångsnällor. I Kalmarsund fångades flundror och strömming och på östra sidan av Öland pilkades torsk. Många olika algarter frodades också. Tångmärlor, havsgråsuggor och andra kräftdjur fanns det gott om.

Fosfor- och kvävehalterna ökade dock och efter millennieskiftet kantades stränderna i Kalmarsund av grönslick och tarmtång. Blåstången blev samtidigt mera sällsynt. På östra sidan bildades höga vallar av uppspolade rödalger. Storspiggarna drabbades mer och mer av diverse parasiter och i stort sett alla dog framåt sommaren. Detta gällde och gäller fortfarande (2014) vattnet kring mellersta Öland. Under sommaren 2014 har jag trots ivrigt snorklande inte sett en enda tångsnälla. I stort sett alla storspiggar dog under sommaren. En del havsnålar har dock observerats och även några yngel av storspigg. Kräftdjur förekommer mycket sparsamt.

Blåstången har dock kommit tillbaka samtidigt som grönalgerna blivit färre längs Ölands stränder. Detta tyder på att halterna av fosfor och kväve har börjat  minska.

/Sven Åhlin