Under måndagskvällen var ÖN:s Pav Johnsson inbjuden att ställa frågor till Kent Johansson, Centerpartiets toppkandidat till EU-parlamentet, under en hearing i Saluhallen i Kalmar. Först fick alla presentera sig och sin organisation och deras intresse för det kommande valet. Jag valde att lyfta fram tre saker: att vara rädd om art- och habitatdirektivet – att bevarandefrågor (som varg) måste ske gränsöverskridande, inte beslutas regionalt (därefter lovade jag att inte nämna varg något mer!). Jag lyfte sen fram långtgående klimat- och energimål och slutligen en bättre reglerad kontroll av nya farliga kemikalier, inte minst inom jordbruket.
När det var dags att ställa frågor utgick jag i min första fråga från det stråförkortningsmedel (Moddus M) som Sverige sen 2011 tvingats tillåta sen Regeringsrätten funnit att EU:s växtskyddsmedelsdirektiv inte ger oss rätt till en nationell begränsning. Godkännandet var för övrigt helt i strid med handlingsprogrammet ”Hållbar användning av växtskyddsmedel” som Jordbruksverket tagit fram. Min fråga (tack Börje!) till Kent var om han kunde tänka sig att arbeta för att vi ska ha en nationell rätt att begränsa användningen av miljöfarliga växtskyddsmedel.
Kent var inte insatt i frågan om just denna kemikalie, passade och bad en medarbetare kolla upp detta. Efter hearingen så fick jag en förklaring som något förenklat innebar att en ny anmälan/prövning måste göras för att vi ska kunna stoppa denna kemikalie. Innan/utan detta har vi inga möjligheter. Jag kan inte säga att jag fick något besked om hur Kent vill göra med detta, men det kanske kommer?
Nästa fråga blev något snällare. Kent, som tog över centerns mandat 2011 och då ersatte Lena Ek, har profilerat sig inom arbete för långsiktiga klimat- och energimål (långt bättre än vad centern åstadkommit på det nationella planet, med bl.a. regeringens försäljning av utsläppsrätter på sitt samvete). Nu ombads Kent ge ett exempel på hur han på bästa sätt skulle utnyttja om hans partigrupp ALDE i europaparlamentet hamnar i en vågmästarroll där beslut ska fattas inom områdena miljö- och naturvård. Kent gav två svar. Fritt ur minnet var det inte oväntat att få till ett ambitiöst beslut kring gemensamma klimat- och energimål för 2030, samt reformera just ETS, alltså det system som möjliggör den vansinniga handeln av utsläppsrätter. Ett gott besked!
Avslutningsvis skickade jag med en uppmaning till Kent att trots varande en centerpartist jag känner igen, med fötter i myllan (även bildligt talat!) men också ansvarskänsla för ett hållbart nyttjande av jorden, arbeta ännu hårdare för en skarp, trovärdig och hårdare reglering av miljöfarliga pesticider. Idag är regleringen urvattnad, undantagen från förbuden många och kryphålen ännu fler. Exempelvis måste de företag som tillverkar bekämpningsmedel inte redovisa innehåll av tillsatsmedel som ej är verksamma beståndsdelar i giftet. Det innebär till exempel att det idag finns Roundupprodukter som innehåller oreglerade mängder av den utomordentligt toxiska tillsatsen POEA (långt farligare än det verksamma och reglerade ämnet glyfosat i produkterna), och ännu värre – vi EU-medborgare har inte ens rätt att få reda på vilka produkter som innehåller det! Ett annat exempel är herbiciderna Stomp och Totril som används bland annat inom lökodling på Öland. Båda är förbjudna och kommer att utfasas, men då dispens getts på flera andra håll inom EU är det omöjligt för Sverige att inte göra detsamma. Nu hoppas vi att Kent inte låter oro för lantbrukarnas möjligheter (i grunden p.g.a. skamligt låga livsmedelspriser) färga hans beslut, utan väljer en linje med hårdare tag mot slappheten och undantagen visavi bekämpningsmedlen, och där ekonomin går före hållbarhet och konsumenträtt. En chans kommer redan nästa år då EU ska ompröva tillstånden för de medel som idag innehåller glyfosat.
Naturskyddsföreningen kommer att fortsatt bevaka regelverken kring den oansvariga kemikalieanvändning som nu sker. Att vi inte lärt oss!
Kommentera