Är det en våg som sveper in över oss, detta med vegetarisk mat? Och hur skall man egentligen som naturälskare förhålla sig till det? Det kan ju vara extra aktuellt så här i jultider då köttet har sina glansdagar.

Själv har jag egentligen aldrig haft några etiska problem med uppfödning och slakt av djur. Det har varit en så självklar del av mitt liv. Uppvuxen på en lantbruksskola med en massa kor, grisar och får. Efter en paus på så där 15 år var jag tillbaka i den agrara världen med småskalig egen uppfödning av samma djurslag och dessutom höns för äggproduktion.  Jag skickade iväg djur till slakt, slaktade några själv, styckade och sålde kött under många år. Då slaktbilen kom och hämtade kunde jag i förväg känna en viss nervositet, eftersom jag var  angelägen om att det skulle gå lugnt och fint till, alla skulle komma ombord utan onödig stress. Efteråt kunde jag känna ett snabbt övergående vemod.

Jag har också besökt platser med extremt storskalig djurhållning. En gång var jag på en gård utanför Moskva med plats för 32 000  slaktsvin. De levde till stor del på rester från Moskvas restauranger. En annan gång beskådade jag en mjölkgård utanför Los Angeles med 12 000 mjölkkor på ett ställe. 100 000 värphönor i trånga burar har också kommit i min väg. Det värsta i den här vägen var ett hemligt experiment med lamm som jag fick besöka i Ungern. Där hade man anammat värphönsmodellen så man hade slaktlammen  i  burar i tre våningar i en stor lada. Där fick lammen tillbringa hela sitt liv på ca 5 månader. Utfodring och utgödsling sköttes med automatik från ett kontrollrum och på detta sätt skulle man få ner kostnader.

Genom att storleksrationalisera djurhållningen och odlingen av djurfoder har kött gått från att vara en lyxvara till att bli till tillgänglig i någon form för i stort sett alla människor. Först i de sedan länge rika länderna och nu även i tidigare fattiga länder som Kina och Indien. I Sverige har köttkonsumtionen fördubblats på 30 år från 25 till 50 kg per person och år.  Är det rimligt och hållbart i längden med ett sådant frosseri och hur stor hänsyn skall man ta till djurens välfärd, till klimatpåverkan och att kött är gott?

Djuruppfödningen är på många sätt ett slöseri med resurser. Väldigt mycket åkermark går åt till att odla djurfoder och vattenförbrukningen är enorm. Om dessa resurser användes till att odla vegetabilier som människor kan äta skulle jordens befolkning utan större problem kunna öka flera gånger om. Dessutom producerar de idisslande djuren en massa metangaser som ur ett klimatperspektiv är betydligt farligare än den vanliga växthusgasen, dvs koldioxid.

Men de idisslande djuren gör också en massa nytta när de genom sitt betande håller hagmarker och ängar öppna. De äter gräs, örter, buskar och sly som vi människor inte kan tillgodogöra oss. Många av våra allra finaste naturtyper skulle försvinna om de inte betades och den biologiska mångfalden skulle utarmas. Det gäller inte bara växtligheten utan även en massa däggdjur, fåglar, insekter och andra organismer som är beroende av de här biotoperna.

För alla som på allvar värnar om naturen och jordens framtid borde det vara ett lätt val att för det första skära ner på köttkonsumtionen och för det andra vara noga med att välja bra kött. Det allra bästa är att välja KRAV-certifierat naturbeteskött.  Inte så lätt att få tag på och mycket dyrare än ”vanligt” kött.  Själv äter jag betydligt mindre kött än tidigare, men har för det mesta varken råd eller tid att inhandla det ”rätta” köttet.

Erfarenheten hittills visar tyvärr att värderingar inte styr konsumtionen i någon avgörande grad. På sikt är det priset som avgör. Det rimligaste vore då att priset på kött på något sätt även inkluderar de kostnader som uppfödningen orsakar i form av ett sämre klimat, vattenbrist och övergödning av sjöar och vattendrag. Om köttet kostade dubbelt så mycket skulle säkert konsumtionen sjunka till rimligare nivåer. Hur man får till en sådan köttskatt är dock inte en fråga att leka med. Helst skulle skatten vara global. Man kan rimligtvis börja med att ta bort det årliga generella EU- stödet på ca 900 kr per nötkreatur. Tog man bort det skulle en del kor försvinna, priset i butik skulle öka en aning och konsumtionen minska något.

Mjölkens, ostens och äggens lustar är ett annat kapitel som hör ihop med köttets. Det är rent allmänt lättare att försvara, eftersom djuren i det fallet inte föds upp för att slaktas utan djurägaren får sin inkomst genom djurens dagliga avkastning.

Prova något nytt på julbordet i år, till exempel halländsk grönkål http://battrehalsa.nu/recept-pa-hallandsk-gronkal/

Gunnar Kvarnbäck

In anslutning till Gunnars betraktelse vill redaktionen påminna om att ÖN tidigare gett uttryck för sin syn på köttkonsumtionen i inlägget ”Ät mindre kött – men ät svenskt kött”.

På Naturskyddsföreningens hemsida kan du hitta: ”Frågor och svar om kött och miljö”