Jag bodde i Afrika vid Indiska Oceanen i 3 år och där var årstidernas växlingar något annorlunda.  Det var en lång torrtid från maj till november, sedan en kort och något opålitlig regntid i någon månad, en ny torrtid fram till slutet av februari. Mot slutet av februari byggdes värmen och luftfuktigheten upp och i början av mars kom den stora urladdningen med massor av regn och ofta ett fantastiskt skådespel med blixt och dunder. Det var en befrielse då regnet kom, även om det blev översvämningar och kladdigt. Och man gick omkring i regnet utan regnkläder eller paraply. Man blev genomblöt ibland, men det gjorde inget, eftersom det samtidigt var 30 grader varmt. Och mellan störtskurarna lyste  solen i stort sett varje dag.

Naturens metamorfos var fantastisk. Det gick från torrt, brunt och dammigt till en enastående frodig grönska och blomsterprakt på mindre än ett par veckor. Alla insekter som legat och väntat i sina ägg och puppor fyllde luften och fåglarna sjöng överallt. Ett kuriosum var att Haya-folket som bor runt Victoria-sjön, fyllde gatorna i jakt på en stor insekt (jag tror att det var en stor slända) som ingick i deras normala kosthållning.

Jag kan få samma känsla här på Öland nu i slutet av juli. Det är varmt och klibbigt och fantastiska ljumma kvällar. Men det här är inte normalt och inget som växter och djur är programmerade för. Varmaste och torraste juli-månaden på 200 år. Kraftigaste algblomningen i Östersjön någonsin  Är det en tillfällighet eller är det en del av den förebådade uppvärmningen av jorden? Det vet vi inte, men jag känner oro.

Sista veckan har vissnandet accelererat. För 10 dagar sedan spanade jag efter gula björkar, nu finns det helt bruna björkar överallt. Samma acceleration ser jag också hos åkrarnas grödor. För 10 dagar sedan var fodermajsen vackert grön på de flesta håll här omkring Mörbylånga, men nu har den antagit en matt grågrön nyans. Det kommer att bli tomt i bondens lada till vintern och fullt på slakteriet i Kalmar.

Frågan är vad en sån här torrsommar betyder på lång sikt. Att träd och buskar vissnar är ett sätt att skydda sig mot uttorkning, eftersom transpirationen sker genom bladen. Utan gröna blad fungerar inte växtens fotosyntes och därmed kan inte rotsystemet och andra organ byggas upp som vanligt. De flesta klarar nog av det, men med ett försvagat rotsystem.  Almar och askar som redan mår dåligt får ännu svårare att klara sig.

Gunnar Kvarnbäck