Under maj månad bjuder naturen på skönsång från fåglar som koltrast, svarthätta och näktergal. Men jag ser fram emot ett annat läte – ett av de vackraste vi har. Den grönfläckiga paddans klingande drill hörs långt under varma nätter. Det är hannen som lockar honan till lek.

Från att ha varit en karaktärsart för det öppna, karga och torra landskapet på Öland tog det bara hundra år för den grönfläckiga paddan att helt försvinna från ön. År 2000 betraktades arten som lokalt utdöd och sedan 2003 arbetar Länsstyrelsen och Nordens Ark för att återfå arten i den öländska faunan. Vi har grävt vattensamlingar och många tusen små grönfläckiga paddor har flyttat från Skåne till Öland, via djurparken Nordens Ark i Bohuslän.

Tänk att få vara delaktig i arbetet med att rädda några av de mest hotade arterna vi har i Sverige – vilken förmån, vilket spännande och lärorikt arbete jag har! Sedan 2008 arbetar jag som koordinator för åtgärdsprogram för hotade arter på Länsstyrelsen Kalmar län.

Ungefär tio procent av Sveriges djur, växter och svampar är hotade. Det innebär att långt över 2 000 arter riskerar att försvinna. Hotade arter kan skyddas i naturreservat eller genom fridlysning, men många arter är så hotade att det skyddet inte räcker och för ca 300 av dem finns speciella åtgärdsprogram. Jag och mina kollegor arbetar alltså på den plats i landskapet där arten finns. Vi genomför åtgärder tillsammans med markägarna, och samarbetar med olika aktörer, till exempel ideella föreningar, Trafikverket, Skogsstyrelsen och kraftbolagen. Åtgärderna och samarbetet är alltid frivilligt, men utan samarbetspartners och deras ekonomiska bidrag skulle vi aldrig kunna genomföra de åtgärder som är nödvändiga för arterna.

Under en stor del av mitt yrkesverksamma liv har jag arbetat med naturvård kopplat till olika typer av naturliga våtmarker runt om i landet. Sedan jag kom till Länsstyrelsen i Kalmar län ligger mitt fokus främst på odlingslandskapet. Det är fantastiskt att få kombinera dessa naturmiljöer i arbetet med hotade arter – arter knutna till våtmarker i odlingslandskapet. Några exempel är fåglarna ängshök, sydlig kärrsnäppa, rödspov och brushane, men även väddnätfjäril, kalkkärrgrynsnäcka och orkidén gulyxne hör dit.

I denna maj månads krönika kommer jag att koncentrera mig på ett av landets mest hotade groddjur, den grönfläckiga paddan. Att jag skulle ägna så mycket tid åt groddjur, dessutom gröna, hade jag ingen aning om för 20 år sedan när min dotter samlade på gosedjur, porslinsfigurer, ja groddjur av alla de slag. De enda husdjur barnen hade var salamandrar och olika klogrodor som samsades med allt färre fiskar i akvariet. Att dotterns älsklingsfärg dessutom var grön kunde inte någon i omgivningen undgå att märka. Jag undrar ibland om man kan ärva sina barns intressen?

Artbeskrivning

En vuxen grönfläckig padda känns normalt lätt igen på sin grönmarmorerade ovansida med oregelbundna större och mindre fläckar med mörk kant mot en ljusare botten. Huden är beströdd med vårtor med mörka, ibland röda, porer. Mönstret är individuellt och användas av oss för att identifiera olika individer. Det är viktigt att känna till fler unika karaktärer eftersom man på Öland inte sällan hittar grönaktiga och ibland fläckiga vanliga paddor. Den grönfläckiga paddan är mindre och blir max 10 cm lång. Dessutom skiljer sig ögats gröngul/guld-glänsande iris från den vanliga paddans, vars iris är rödbrun/kopparröd.

Leken sker huvudsakligen från slutet av april till början av juni. Hanarna, som hunnit bli 3-4 år gamla, håller små revir i strandkanten där de nattetid med sitt drillande försöker locka till sig honor. Under parningen omfamnar hanen honan och håller sig fast på hennes rygg med hjälp av kraftiga underarmar och sträva valkar på frambenens tår. Äggsträngen läggs i grunt vatten och en hona kan lägga 10 000 ägg, fler än andra svenska groddjur. Efter sex till åtta veckor sker omvandlingen från yngel till padda. Småpaddorna (10–20 mm långa) har ett otydligare mönster, men tydliga ljusa vårtor.

Dagtid gömmer sig paddorna under stenar, brädor, i murar eller liknande. Nattetid söker de föda och äter insekter och andra småkryp. De övervintrar på land, någonstans där det är frostfritt, t.ex. i komposter, källare eller stenmurar.

Den grönfläckiga paddan kräver enligt EUs art- och habitatdirektiv noggrant skydd. Den är hotad inom hela det nordvästra utbredningsområdet (Nordtyskland, Danmark, Sverige, Estland, Lettland och Litauen). Den är liksom alla andra grod- och kräldjur fridlyst i Sverige och anses vara ett av de mest hotade av våra groddjur. Sedan 2020 klassas den grönfläckiga paddan som sårbar enligt den svenska rödlistan, tidigare var den akut hotad. Kanske har de kraftfulla åtgärderna, med uppfödning och utsättning i lämpliga miljöer i Skåne, Blekinge och på Öland, haft effekt. Den svenska populationen av grönfläckig padda är ännu mycket liten och risken är stor att den försvinner om vi inte fortsätter bevarandearbetet.

De öländska paddorna

Det äldsta belägget (ca 1 000 e.Kr.) för grönfläckig padda på Öland är ett lårben som hittats vid en utgrävning intill Eketorps fornborg. Vid 1900-talets mitt var paddan fortfarande tämligen allmän på Öland, men idag är situation en annan. Från att ha varit en karaktärsart på Öland försvann den grönfläckiga paddan helt på bara några årtionden. Obekräftade uppgifter säger att det ännu 1984 fanns grönfläckiga paddor vid Beijershamn och Mellby ör på södra Öland. Den sista dokumenterade observationen av paddspel gjordes 1994 i Högby hamns fågelskyddsområde på norra Öland.

Listan över faktorer som är negativa för groddjur är lång. För den grönfläckiga paddan på Öland var en kombination av försvinnande livsmiljöer, övergödning eller annan förorening, predation, konkurrens (från den vanliga paddan som blivit vanligare) och inavelsproblem troligen orsaken till att arten försvann. År 2000 var den grönfläckig paddan ”lokalt utdöd” från Öland, vilket motsvarar IUCN:s rödlistningskategori Regionally Extinct (RE).

Redan 2003 gjordes de första utsättningarna av grönfläckig padda i ett stenbrott, vid Horn på norra Öland. De fortsatte fram till 2006. Mängder av predatorer; salamandrar, flodkräftor och snok, var ett problem. Få predatorer är viktigt i ett skede då en ny population ska etablera sig. Då är varje enskild individ värdefull, men på sikt måste de naturligtvis klara ett normalt predationstryck. Spelande hanar har hörts i stenbrottet många år efter utsättningarna, men inte någon gång observerades honor, äggsträngar eller yngel.

Våren 2009, på den internationella groddjursdagen ”Save the Frogs day”, startade grävningarna vid Ottenbys södra udde. Fram till 2012 skedde arbetet för grönfläckig padda på Öland inom ett internationellt naturvårdsprojekt, LIFE-BaltCoast. Ute i strandängarna fortsatte grävarbetet efter fåglarnas häckningsperiod. Målet var att skapa småvatten som höll öppet vatten tillräckligt länge för att den grönfläckiga paddans yngel ska hinna utvecklas till små paddor.

Sedan 2012 sätter vi också ut paddor i Högby hamns fågelskyddsområde – där den sista öländska paddan sågs. Här är målet att skapa ett odlingslandskap med många spridda småvatten. Det gynnar inte bara groddjur utan även vadarfåglar och insekter.

Nordens Ark i Bohuslän är en privat, ideell stiftelse som arbetar för att ge utrotningshotade djur en framtid. De föder upp grönfläckiga paddor sedan 1990-talet, tidigare från ägg hämtade i Limhamns kalkstensbrott i Skåne. Numera har de en egen avelsanläggning med lek varje år. Sammanlagt har under åren över 13 000 paddor flyttats till Öland och närmare 50 000 yngel. Vi vet att endast några procent överlever de första året och att de sprider sig, väl kamouflerade, i landskapet. Men naturligtvis är det tråkigt att inte återfinna dem. Ottenby fågelstation har sedan 2010 uppdraget att följa resultatet av utsättningarna, samtidigt som de följer utvecklingen av småvattnen på södra udden. I Högby hamn har vi hjälp av Karin Fredriksson – en lokalt boende som blivit en riktig grönfläckig padd-fantast. Inte konstigt – lyckan är alltid stor när man finner en liten grönfläckig eller hör den vackra drillen.

I samarbete med Nordens Ark och universitetsforskare sker spännande studier, bl.a. följer vi paddorna med hjälp av sändare och studerar deras genetik. Vi får hela tiden ny kunskap och hoppas att vi så småningom kan förstå vad de grönfläckiga paddorna behöver för att trivas på Öland. Hittills har vi inte lyckats återfå någon livskraftig population på ön – men vem vet? I år kanske vi får höra många spelande hannar!

Länk till lätet! Grönflackig padda av Naturskyddsföreningen (soundcloud.com)

För dig som är intresserad finns här en länk till paddans läte. Annars är förutsättningarna bäst att höra det i Ottenby, ljumma, vindstilla nätter i maj månad. Från höjden vid den blå byggnaden invid parkeringen i Ottenby hörs den ringande, entoniga drillen tydligt om hanen sitter i våtmarken öster om fågelstationen. Spelar de i Pölen längst i söder hörs den bra från gräsplanen utanför restaurang Fågel Blå.

Tänk på att alla groddjur, inklusive den grönfläckiga paddan, är fridlysta. Rör alltså inte paddorna, men ta gärna ett foto och rapportera på Artportalen eller skicka ett mail till padda@nordensark.se. Även rykten, gamla observationer eller annan kunskap om grönfläckig padda i Kalmar län tar jag gärna del av.

Susanne Forslund susanne.forslund@lansstyrelsen.se.