”Jag vill tacka livet”: Arja Saijonmaas sång uttrycker mycket väl mina känslor, framförallt nu på våren och i dessa tider! Vi lever i en tid med oro och grymhet i vår värld, ett krig pågår i Ukraina där invånarna kämpar för att försvara sitt land och sin frihet. Det ukrainska folket är stolta och starka i sin övertygelse när de står upp för sitt land och sina rättigheter. Det får mig att tänka på deras nationalblomma, solrosen, stolt och reslig. Under förra året såg jag många så kallade kantodlingar med just solrosor hos våra lantbrukare här på Öland. Det är bland annat gynnsamt för den biologiska mångfalden och fåglarna älskar dem på hösten. Givetvis hoppas jag att se dessa gula solar lysa upp fälten även i år, nu med dubbel symbolik! Här hemma i mitt paradis har jag nu drivit upp mängder med solrosor just för att de ska få pryda min trädgård för att hedra det ukrainska folket.

Väntan och längtan är vad maj månad bär med sig med sin värmande sol som väcker naturen med full kraft. Som jag väntat på vårens höjdpunkter och som upplevs bäst här på Öland på dess karga alvar, grönskande lundar och frodiga sjöängar. När jag nu under våren promenerat i vårt fantastiska naturreservat Beijershamn, ja då har jag längtat efter sol och värme. Vi hade många dagar med isande nordvind då det gällde att gå med vinden i ryggen längs Kalmarsunds strandkant. Men trots kylan så kom viporna dansande i luften och strandskatornas karaktäristiska vittljudande ”kubik, kubik, kubik” hördes i den vinande vinden. Inne i lunden kom blåsipporna försiktigt fram och till slut så vaknade den blomma jag väntade på…vitsippan. Visst är blåsippan ett vårtecken som alla letar efter bland de torra fjolårslöven och sociala medier fylls med bilder på de första vårtecknet. Men vitsippan, mina vänner, något mer vårlikt och vackert får man leta efter. Inne i lunden är nu marken täckt av dess härliga grönska som är beströdd av de vita blommorna. Vitsippa betyder den vita kronan vilket syftar på den krona de åtta vita kronbladen formar. I medeltidens kungakronor och brudkronor fanns ofta vitsippan med som prydnad. Inom folkmedicinen användes den mot fräknar och även som omslag vid ledvärk, men med viss försiktighet då den kan ge hudirritation i större mängd.

En plats för vila och återhämtning för mig är nordöstra Öland där närheten till havet är viktig. Som barn växte jag upp i Stockholms skärgård där naturen, havet, båtliv och fiske formade mig till den jag är idag. Att se horisonten ger mig ro, öppna vidder och gärna någon form av vatten ger mig ett inre lugn. Det är det jag finner i mitt älskade Källa hamn. Att vandra längs sjöängarna i Källa socken är som en mental dusch, jag känner doften från tången i strandkanten och stannar upp och bara tar in allt som inte kan beskrivas i ord. Den stunden längtar jag efter hela vintern.

Jag brukar ta en cykeltur ut till Högenäs orde som kan vara otroligt vackert under maj och juni månad då oxlarna blommar med sina vita blommor. Dessutom är dess bladverk vackra i sin flikighet med mörkgrön färg och vitludna undersida. Senare bjuder träden på fantastiska måltider för våra fåglar med sina rönnliknande bär. Nu är det inte bara oxel som växer där men det råkar vara mitt favoritträd med sin spännande historia. Visste ni förresten att man förr i tiden tillverkade tumstockar av dess ved?

Annat jag njuter av finns lite längre ned på backen är givetvis mångfalden av orkideer och gullvivor som bilder en palett av gult, ros och lila. Att plocka en bukett gullvivor och sticka ner näsan i dess sammetslena blommor, det är ljuvligt! Antar att ni vet att man kan göra snaps på gullvivan som så många andra växter i naturen. Att vandra där väcker fantasin om hur det var där en gång i tiden när reservatets stenmurar anlades. Där finns mängder av stenmurar som bildar ett nätverk av fållor, vilket tungt jobb man då utförde helt för hand.

När jag ändå är inne på stenar så måste jag nämna den vårdkase eller fyrbåk som ligger högt uppe på höjdryggen. Här brukar jag sitta ner och föra ett sällsamt samtal med de fåglar som håller mig sällskap. Vill jag umgås med de vadare som finns därute så får man dra sig ner till sjömarken. Men uppe på höjdryggen bjuds det på en fantastisk utsikt över reservatet och ut över Östersjön, så där dröjer jag mig gärna kvar. Att ta ett dopp nere vid stranden intill de gamla sjöbodarna är alltid en skön avslutning innan jag cyklar tillbaks till mitt viste i Källa hamn.

Att cykla längs vägarna får mig att fundera på allt det vackra vi har omkring oss och jag sjunger gärna under mina cykelturer. En sån här dag sjunger jag gärna ”Kalla den änglamarken eller himlajorden om du vill. Jorden vi ärvde och lunden den gröna. Vildrosor och blåklockor och lindblommor och kamomill. Låt dom få leva, de är ju så sköna…….”

Sen är jag framme vid hamnen lagom för att få köpa nyfångad fisk av den gamle mannen som just lagt till med båten och rensar sina garn. Bara detta är en gåva, få nyfångad flundra som jag rensar på trappan till min stuga. Senare avnjuts den nystekt med färskpotatis från gårdsbutiken i byn. Efter den middagen brukar jag sedan njuta av majsolen som tänder kvällsglöden på himmelen och betrakta hägrarna som landar för kvällsvila i viken.

”Min stund på jorden”

Jag lever och verkar i ett paradis på jorden, mitt hem i Karlevi. Där har jag min trygghet även om längtan till andra platser finns, så är det hit jag alltid längtar tillbaka till. Maj månad är en fantastisk månad när man har trädgård och älskar att odla blommor och grönsaker. Längtan och väntan finns hela tiden, väntan på att frostnätterna ska vara över och längtan efter den första solvarma jordgubben. I den värmande vårsolen surrar humlor och bin i havet av balkansippor och påskliljor. Då längtar jag efter den första nyslungade honungen som jag har förmånen av att få från en biodlare i Ryd.

Här hemma i trädgården har jag ofta sällskap av en rödhake i mitt påtandes i trädgården, han sitter ofta på skottkärran och följer mitt förehavande med intresse. Även han väntar och längtar, det kommer alltid fram en hel del småkryp som mättar hans mage. Längtan finns nog också efter fröken rödhake. Att höra koltrasten sjunga en tidig morgon eller sen kväll är ljuvligt. Förstår att just koltrasten är Sveriges nationalfågel. Visste ni att Paul McCartney sjöng om den i sången Blackbird.

Just nu följer jag med intresse hur koltrasten bygger sitt bo intill husväggen vid vår lada. Såg hur honan plockade mossa från gräsmattan som hon sedan doppade i fågelbadet innan hon flög till den tilltänkta boplatsen för att trycka fast det hela, imponerande!

Att få ta del av den öländska naturens gåvor är en ynnest som vi alla kan ta del av om vi bara stannar upp och lyssnar, luktar och tar in. Men det är något vi inte alltid kan ta för givet utan vi måste vårda den jorden vi ärvde som Evert Taube skrev.

Nu har ni fått ta del av mina tankar och funderingar om livet i några av mina ”paradis” här på Öland.

Grinden till mitt egna paradis hemma i Karlevi april 2022

Eva Folkesdotter Paradis