Mitt intresse för svamp är ända sedan barndomens kantarellutflykter något som står i ständig förändring. Det började med bläddrande i familjens svampbok, och en förundran över vissa svampars fantasieggande namn: häxägg, trollsmör, väderspåstjärna, vargmjölk och koralltaggsvamp. Jag har alltid gillat listor, och minns att jag satt där med Svampar, en bestämningsbok för 414 arter av Edmund Garnweidner och listade mina favoriter, de med finast namn, de vackraste, de jag helst ville hitta. Överst på den listan fanns alltid samma art, koralltaggsvamp Hericium coralloides.

Häxägg från stinksvamp Phallos impudicus

Häxägg från stinksvamp Phallos impudicus

Mina första svampturer började tidigt, då jag som barn med mina föräldrar, farmor och syskon varje sensommar och höst plockade kantareller och stolt fjällskivling med stor glädje. Varje gång var en skattjakt som avslutades med finrensning vid köksbordet och smörstekt svamp på rostat bröd till kvällen. Efter hand började jag och pappa lära oss fler arter, i början en ny art per år och med stor respekt för deras förväxlingsarter som vi lärde oss på köpet. Det var trattkantareller, blek taggsvamp, brunsopp, karljohansvamp, svart trumpetsvamp och vårmusseron ända tills jag fyllde femton och började ta mig runt själv på en röd piaggo ciao. Utrustad med en extra dunk bensin och svampkorg åkte jag runt till de flesta av naturmiljöerna mellan Algutsrum och Löt under många turer, hittade, artade och lärde mig mycket.

Augustisvamp, mandelriska, fårticka, karljohansvamp, brunsopp och kantarell

Två av de första familjer jag lärde mig mer om var boletaceae och suillaceae. Bland dessa soppar finns det många fina matsvampar, men också spännande, ovanliga arter som efterhand gjort att jag vill hitta alla – i sig är en utmaning då det upptäcks nya arter för Sverige ungefär i samma takt som jag hittar dem. Många av de mest sällsynta sopparna har jag sett på Öland i olika naturreservat. Kastanjesopp i Rällaskogen, purpursopp i Halltorps hage, falsk djävulssopp i Ismantorp, djävulssopp i Vitkärret men även på andra platser, som bittersopp i Sännehult och blåsopp i Läckeby. Alla dessa var fynd som gav riktig bubblande svampglädje att hitta.

Under de över tjugo år som gått sedan jag tog svamprundor på min moped har mitt svampintresse utvecklats. Från soppar till matsvampar, artning, ekologi, vaxskivlingar, fungans betydelse för ekosystemet, svamp i medicin, magi och historiskt till sällsynta arter. Men en art fanns fortfarande högst upp på min önskelista.

Så en höstdag 2014 fick jag ett tips som gjorde att jag så snart jag slutade jobbet i Borgholm omedelbart satte mig i bilen och körde tio mil till Gloen på fastlandet, och gick söderut längs ekrika ängsmarker tills jag såg den på långt avstånd. På en stor eklåga fanns den – koralltaggsvampen, äntligen, efter att jag i över tjugo år haft den som nummer ett! Efter detta första möte ser jag mängder av koralltaggsvampar varje höst tillsammans med ännu fler sällsynta och vackra svamparter i ett annat naturreservat med vacker bokskog. Porslinsskivling, lökbrosking och om jag har riktigt tur även gulfotshätta. Jakten fortsätter alltid efter nya arter.

Koralltaggsvamp Hericium coralloides

God svamplycka!

Hanna Andersson
@hannas_svampkorg