Årets första fjäril som kläcks ur sin puppa heter grå fjädermätare. En ganska stor nattaktiv fjäril som förtjänar sitt namn. Det är hanen som kan flyga medan honan helt saknar vingar. Evolutionen har mejslat fram en form hos honan som är ändamålsenlig för artens leverne under tidig vår när temperaturen endast är några få plusgrader. I stället för att flyga, vilket hade varit mer energikrävande under kalla vårnätter, kan hon på stadiga ben krypa upp på trädstammar för att lägga sina hundratals ägg och säkra artens fortlevnad. Den grå fjädermätaren har tidigare normalt haft sin kläckning och flygtid från mitten av mars till början av april under de nära sjuttio åren som jag följt arten. De senaste femton åren har den kläckts allt tidigare på året. Förra året såg jag den första den 27 januari och de sista i mitten av februari. I år kom den första på nyårsnatten den 1 januari. Det är med säkerhet det varmare klimatet som är förklaringen till förskjutningen. Det finns ytterligare några mätararter med vinglösa honor på våren som uppvisar samma förändring av kläckningstid. Temperaturhöjningen är ett faktum som påverkar både i smått och stort.

 

En annan tidig nattflygande vårart är björkspinnaren. Det är inte en fjäril som man ser utan att locka med en UV-lampa. Det flera däremot säkert har sett är det lite spektakulära spinn som larverna tillverkar, särskilt på slånbuskar här på Öland men ibland också på björk. Spinnet är larvernas skydd mot parasitsteklar. En lite intressant egenhet är att pupporna kan övervintra många år innan de kläcks. Mer än tio år beskrivs i litteraturen. Det är troligen en strategi för att säkra artens fortbestånd om ett habitat drabbas av en katastrof av något slag. Björkspinnaren är inte ovanlig på Öland men det är som sagt oftast spinngömslet man ser.

En av de första dagfjärilarna som börjar flyga på våren är citronfjärilen. Den vill ha lite stadigare värme än t ex nässelfjäril och påfågelöga. Citronfjärilen behöver minst 10 – 12 plusgrader för att visa sig. Men det går att se citronfjärilen redan på vintern. Under mina hundpromenader på kvällarna med pannlampa i tallskogarna vid Gårdby sandhed har jag, om det inte är för mycket snö, många gånger träffat på citronfjärilar sittande lågt i vegetationen. Den låter sig helt enkelt snöas över sittande med huvudet upp och hopslagna vingar. Andra övervintrande fjärilar letar i stället upp någon skyddad plats, ett uthus, en stenmur eller ett ihåligt träd. Det gör att en sådan plats blir uppvärmd snabbare av vårsolen medan citronfjärilen som övervintrar i skuggigare lägen nära marken behöver lite mera värme för att börja flyga. De blir könsmogna först efter övervintringen och när det blir varmt och soligt sker parningen. Citronfjärilens larv kan hittas på brakved men är svår att se när den sitter på bladens översida och har samma gröna färg som bladet.

Vill man se de flesta av de dagflygande fjärilarna på våren är det värt att leta upp en stor blommande sälg. Där kan nästan alla övervintrande dagfjärilar ses samtidigt. På den jättestora sälgen efter landsvägen vid Gårdby sandhed har jag vid samma tillfälle sett nässelfjäril, påfågelöga, vinbärsfuks, körsbärsfuks, citronfjäril och amiral. Just amiralen är en mycket ovanlig art så tidigt på året. Normalt börjar de första komma från Sydeuropa när syrenerna blommar här hemma. Amiralen är också en art som övervintrar som fjäril och det börjar finnas indikationer på att den kan ha börjat övervintra i Sverige. Om det inte redan har skett så kommer temperaturhöjningen att möjliggöra det framöver. Sorgmanteln som också övervintrar verkar hellre söka sig till blommande slån eller savande björkar men oftast ser man den sittande och sola sig på marken. Sorgmanteln är inte vanlig på Öland men flera gånger på senare år har det skett inflygning från öster till södra Sverige med stora mängder sorgmantlar på eftersommaren.

En stor spinnarart som är aktiv när björklöven har fått musöron är skäckspinnaren. Honans vingbredd är nästan 10 cm. Skäckspinnaren är nattaktiv men hanen kan ibland ses flygande i solsken. Larverna lever på björk och som små sitter de tätt tillsammans. När de oroas av exempelvis en fågel reser de upp sig och bildar en klunga som liknar ett karaktäristiskt utskott på björkkvisten för att undgå upptäckt.

Kartfjärilen är en av flera fjärilsarter som under temperaturhöjningen de senaste åren etablerat sig södra halvan av Sverige. I början när den kom till Öland blev den på kort tid ganska vanlig men i takt med att predatorerna kom ifatt gick populationerna ner. Nu finns den sparsamt här. När honan lägger sina ägg på brännässla sitter hon uppochner på undersidan av ett blad. Äggen staplas hängande på varandra och kommer därmed att likna de hängande nässelblommorna. Kartfjärilen flyger i två generationer, en svart och en brun. Den bruna formen kläcks på försommaren från puppor från den svarta formen på eftersommaren. När den bruna formen lägger sina ägg på försommaren resulterar de alltså i den svarta formen som flyger på eftersommaren.

Öland är verkligen ett fantastiskt landskap med sin mångfald av fauna och flora som vi måste vara rädda om för att artrikedomen ska bestå och finnas till kommande generationers naturupplevelser.

Hans Karlsson