Sköna MAJ,välkommen …..
men redan i april öppnas våra ögon och öron i takt med ljuset som når oss litet tidigare för varje dag och fåglarnas trevande sångstrofer som väcker oss ur vinterhalvårets tystnad varslar om att maj månad står för dörren med en önskan om värme från sydliga nejder och inflöde av en ström av vårfåglar.

Nu i maj spricker naturen upp i sitt vackraste leende, nu öppnas våra sinnen och vi börjar le mot varandra, vi börjar prata om rådande väderlek på ett sätt som sprider en gemenskap och värme bortom alla gränser, vi blir enade i en känsla av eufori och framåtanda. Visst, ärligt alltså, kan du känna hur dina sinnen öppnas och hur du vill omfamna din omgivning med kärlek och ömhet för att det är vår. Våren, den så sköna är här med att maj månad tagit steget ut i det fria och lossat bojorna av instängdhet, luft och vatten strömmar nu fritt och vi omger oss av värmande vindar, med fågelsång, med utslagna knoppar och en spirande grönska.

Lägg dej ner i grönskan och fäst blicken på de flyende vitfransiga molnen och dröm om en bättre värld, som inte styrs av några få illasinnade och fruktansvärt onda män. De är inte många, men de har tagit makten över ondskans demoner, och de förmörkar vår värld, vår önskevärld. Längre fram i min krönika vill jag delge er en fundering utifrån ett högst lokalt perspektiv, så fortsätt att läsa.

Fåglar är ett av mina intressen, vid sidan av möbler och design i en kombination av snickeri och husbyggnad. Du kan nog med lite ansträngning se några avtryck av min yrkesverksamhet på ön, mest i form av fritidshus, men ett par av de senast byggda bryggorna i kommunen har jag också haft ett finger med i.

När jag för drygt tjugo år sedan kom hit till Öland hade jag som barn gjort ett flertal semesterresor hit med mina föräldrar och som ung fältbiolog åkte jag ensam hit med buss, tåg och med moppe, ja, så stark var längtan till ön för fågelskådning att jag åkte 30 mil enkel resa på min moped från Boxholm, den lilla bruksorten i Östergötland, som jag hoppas att ni vet gör landets godaste ost, där jag på 60-talet bodde hemma hos mina föräldrar. Jag tillbringade många somrar här på ön, men också som observatör av sträckande fåglar i Kalmarsund på Revsudden. Nostalgi, javisst, men det var då och nu är nu med en helt annan syn på fågelskådning än idag. Då, tittade vi på fåglar, idag studerar vi fåglar med en utrustning som vi då inte ens kunde måla upp i fantasin. En bra kikare på 60-talet kunde kosta 500 kronor, då en förmögenhet för en fattig student, men idag får du nog räkna med minst 10 000 kronor för en 10×50-handkikare, samma märke, samma styrka men med inflation och s.k. förbättrad optik motiverat bättre? Min gamla kikare duger än idag, men så har jag inte heller det senaste i klädväg bland skådarna.

Då, på 60-talet, var vi ett gäng unga fältbiologer som fick för oss att vi uppe i Tåkern, norra Europas mest kända och (bästa?) fågelsjö skulle bygga ett fågeltorn, vi skulle driva en fågelstation, vi skulle bedriva ringmärkning och vi skulle forska kring fåglar, främst de som vi ringmärkte. Idag, för att raskt spola framåt i historien är, och det säger jag med stolthet, Tåkerns Fältstation (då Glänås Fågelstation) en av landets största forskningscentraler för vasslevande fåglar och med ett Naturum som håller världsklass (kära ölänningar, gör ett besök, så fint).

Tillbaka till min oro för hur världen ser ut idag tar jag med er på en kort promenad i slottsskogen i Borga Hage, där du efter några hundra meter från utgångspunkten, Strand Hotell, träffar på detta!

 

Läs texten på skylten och tänk hur det måste varit när lilla fredliga Borgholm helt plötsligt bombades och krevader slog ut från de bomber som föll ner från ett främmande flygplan. Hur kände sig de Borgholmsbor som väcktes av dessa höga smällar, vad tänkte de och vad måste ha rört sig inom dem? Jag kan inte annat än låta min fantasi skena iväg till tidpunkten då detta drabbade ön, och tänka på vad människorna i Ukraina måste uppleva natt efter natt.

Stanna upp vid bombkratern när du vandrar genom vår vackra slottsskog och tänk, fundera en stund på hur landet Ukraina ser ut, hur många bombkrater finns det där och hur mycket blod flyter nu genom deras land i en aldrig sinande ström.

Vår fina slottsskog, vår unika ö, vårt land får aldrig någonsin drabbas igen av att det fälls bomber över oss, avsiktligt eller av misstag. Ölands natur är unik, den uppvisar en särart från norr till söder som gör ön till en av de vackraste platserna i landet om du frågar mej, och betänk då att jag kommer från Boxholm i Östergötland, med dess Sommenstränder och djupa skogar, min uppväxthistoria och så osten så klart!

Till sist vill jag göra er uppmärksamma på att det nu breder ut sig hav av orkidéer och annan växtprakt på öns alvarmarker, men titta gärna närmare på den blomma som jag tagit till mig som min egen, nagelörten, så liten och vän att den ensam knappt syns, men i sitt växtsätt i tusentals lyser den upp den ännu lite tråkiga marken. Själv kallar jag den Vårkärlek, ett annat namn för denna skönhet.

Häng på er en kikare, klä i er i oömma kläder och vi syns ute i den underbara öländska naturen. Ställ gärna bilen hemma och gå eller cykla, vi har nära till allt här på ön, och skit i att jaga arter om ni är fågelskådare, låt fåglarna komma till er istället.

Frank Runtegen