Nu står vi i den tiden då det bara är så ljuvligt; dofterna, blommorna, fåglarna och känslan att man har allt framför sig. Jag har alltid älskat att plocka blommor, gärna under varma kvällspromenader. Jag försöker lära min 8 åriga dotter de arter jag kan, men det är många jag inte vet namnet på. Numera finns det ju mobiltelefoner som med appar och söksidor hjälper mig att hitta svar på de växter jag inte känner namnet på, oerhört praktiskt. Detta görs även i mitt jobb, på förskola.

Doften av midsommar i en bukett

Vi pedagoger har inte svar på barns alla frågor om blad och skalbaggar, vi vet inte allt om gråsuggor eller om tusenfotingar faktiskt bara har ben eller om det är fötter de har. Men vi söker svar på nätet, tillsammans med barnen. Barnen gillar detta, att vi inte vet och många gånger står på samma nivå av nyfikenhet som dom.

När man är i naturen med barn så blir man så medveten av vikten av att vara här och nu. Kanske har vi planerat en hel dags aktiviteter då vi t ex hittar en död fågel. Man vet direkt, det är bara att släppa allt och ordna begravning. Detta innebär inte bara att gräva ner den, nej, vi måste ta reda på vad som kan ha hänt fågeln. Det är ett i barnperspektiv ett gediget arbete att kartlägga vad det är för fågel, vad som händer på en begravning, hur känns det när någon man känner dör, behöver vi blommor, musik? På detta vis tar vi hand om barns nyfikenhet på världen, vi får ny kunskap och med förskolans läroplan i ryggraden utvecklas vi alla genom att fånga ögonblicket.

“Får jag ta med den hem?”

Svampplockning övergick i snäckforskning. Det är så lätt att bara susa fram, utan att se, känna eller tänka. Barn lär oss att stanna upp då och då. Konstigt, med tanke på den hastighet de ändå virvlar fram med i kropp och tanke. De ser saker vi vuxna inte ser, eller blundar för. Förskolan anordnar skräpplockardagar ett par gånger per läsår i samarbete med Håll Sverige rent. Men det senaste året har vi kanske tappat lite fokus på just de där utvalda dagarna, för vi plockar jämt skräp när vi är ute och går. Vi kommer alltid hem med en plastpåse, en glasbit, någon aluminiumburk eller gammal vante någon tappat. Barnen är fantastiska där, de minns vad vi sagt om skräp i naturen och det är svårt att säga nej när de står där med en hundbajspåse i handen och skriker “Den ska inte vara HÄR!” och vi glömt ta med skräppåse.

Att ha med sig barn på utflykter innebär oftast inte den meditativa stunden jag ofta söker i naturen, utan blir istället en utforskande stund med fikapaus. De blir två helt olika besök som båda är givande. Det är så viktigt att ta med sina barn ut i den natur de har där de bor, var de än bor.

När man har en fantasifull, pratglad 8-åring med sig, vilket jag ofta har, blir det många frågor, mycket sökande efter svar på nätet och ibland fantasifulla hittepå-svar. ”Vart kommer alla stenar från? När försvann isen från Öland, varför sjönk vattnet, fanns det dinosaurier i Sverige? Hade de spadar att gräva med på stenåldern, var det kallt på den tiden, varför heter det så…?”

Jag är övertygad om att du inte vet allt, och även om du inte har ett barn i din närhet som gör dig medveten om det, så prova att söka på något du är nyfiken på att lära dig något eller mer om i sommar. Att sitta vid en plats och samtidigt läsa om den, på nätet eller i en bok, är fint.

Trollskogen- min dotters favorit i utflyktsmål

I sommar tänker vi bland annat tälta på södra Öland, tidigare har vi tältat i trädgården – vilket faktiskt också är en upplevelse med tanke på alla ljud sommarnattens djur…och människor… bjuder på. Vi kommer att åka till minst en för oss ny fornborg – i våras besökte vi Vedborms borg. Fornlämningar ligger ofta på utvalda och spännande platser. Det blir ett besök till Trollskogen, gärna tidigt på morgonen innan alla andra hittat dit. Vi tog Långe Eriks trappor för två somrar sedan, kanske blir det Långe Jans i sommar.

“Vad är höjdrädd mamma?” Långe Erik

Bland syréndoft och kliande myggbett önskar jag alla den finaste av somrar – för alla sinnen.

Anna Petersson