Det finns tillfällen när livet verkligen är speciellt, … som när solens varma strålar sakta smeker dina småkalla kinder där uppe på alvarets kala kalla häll en tidig vårdag. Detta medan tranorna sakta trumpetande glider norrut, högt över dig, och nära gränsen för ditt synfälts yttersta förmåga. Det är där och då livet kan kännas riktigt nära, just då och där, medan din blick sveper över ett landskap fullt av sägner och historia.

Eller när du går längs dom underbara östra strandängarna, där kampen mellan östersjöns vågor och Ölands hårda kalkstenar oundvikligen hela tiden pågår. Detta medan din blick skådar vårens befjädrade gäster som vant rör sig över, under, och i, denna tidlösa maratonkamp mellan stenens hårdhet och vågens mjuka rörelse.

Men även medan du sakta vandrar längs gamla stigar i mittlandets snart spirande grönska. Det är nästan så du hör dess knopparna brista, medan du i tanken förnimma Karin Bojes dikt, om just smärtan när dessa brister för att återfödas och skapa nytt.

Detta är tiden för just återfödsel och nytt liv, detta är vårens röst som viskar till dig… ”kom i min famn, låt mig hänföra dig…låt mig även förföra dig…låt mig med kraft förtrolla dig.”

Jag vet dock, att snart har öns underbara grönska sakta men säkert vävt in alla glömda vägar, murar, och hus, i ett tätt täcke av ogenomträngligt grönt liv där dramat och kampen om mat, plats, och därmed överlevnad utspelar sig dygnets alla timmar, vare sig du är vaken eller sover.

Där min vän! I dom av fauna och flora beträdda öländska rikena, där, och överallt runt dig… där kan du se underbara gudomligt skapade ting, om du tillåter dig stanna upp och göra så!

Det är även här, i vår ”edens lustgård” vi kan se gäddan leka i våtmarkens grunda vatten. Det är där snok och huggorm jagar efter en lång vinter i sömn och fasta. Det är även där bland enbuske och sly som räv och hare leker tafatt, det är där grävlingen jobbar sig fram i nya som gamla spår. Det är även här som rådjuret numera sällan korsar väg med älgen, medan kungens hjortar sakta vandrar mot norr. Det är där som skarpa vakande ögon spanar från skyn, medan små snabba tassar ilar bland gräs och tuva.

Det är således även här, som vi kan se redskapen plöja mark, som sedan sås för foder till gårdarnas alla djur. Det är även här, i vårt lilla ”paradis” som vi kan se människan samla det döda från igår, för att imorgon, genom eld, hälsa och vörda liv och gröda genom gammal fornnordisk tillbedjan och trånande efter idag bortglömda gudinnors gunst…

Det är här, mitt i denna brytning mellan dessa olika landskapstyper och liv, det är här jag som människa fyller på energi i en rastlöst och kanske lite orolig öländsk själ!

För jag vill att du skall veta en sak…

Det är även här du och jag kan se dom numera tomma ängarna och fälten, dom som förr betades av talrika mängder djur.

Det är även här du och jag kan se den allt snabbare bebyggelsen av viktiga och naturrika områden sprida sig.

Det är även här du och jag kan se förstörelsen och den mänskliga nonchalansen över liv, det liv som inte går att omvandla till pengar och materiellt värde, öppet och rått fortgå.

Det är här, min vän, som Armageddon och Rangnarök utspelar sig samtidigt för dom som inte kan försvara sitt eget livsrum.

Det är därför här i vårt ”edens lustgård”, som vi alla, jägaren, bonden, ornitologen, biologen, botanikern, naturnörden, fotbollsspelaren, egenföretagaren och den vanliga sju till fyra knegaren måste börja samsas igen.

För det är bara genom respekt för varandras livsåskådning, och dagliga förvärv, som vi kan få möjligheten att fortsätta njuta av denna underbara plats. En plats som fostrat och fött generationer av människor och djur, på gott och ont, i rikedom och i nöd.

Detta är nämligen vårt Öland, vår plats på jorden, vårt hem!

För vi vill alla kunna gå ut på vårt älskade Öland, och precis som arkeologen Howard Carter när han förstummad tittade in i Tutanchamons grav, gömd i konungarnas dal, i ljuset från en svagt skimrande oljelampa utbrista…

”Jag ser underbara ting”

Hoppas ni alla får en härlig och underbar sommar!
Med vänlig hälsning
Roger Nilsson!