Att känna förankring till en plats, det är stort. Att det för mig blev Öland är jag så tacksam för. Inte anade jag väl detta när jag tillsammans med bästa kompisen från västkusten, satte oss på tåget till Kalmar. Vi åkte sen vidare med buss över bron, norrut och hållplatsen var Köpingsvik. Minns stora mängder röd vallmo längs vägen. Aldrig sett något liknande, så vackert! Det var veckan före midsommar, vi hyrde liten stuga, året var 1975.

1977 kom jag in på förskollärarlinjen på Rostad i Kalmar, mitt bästa drag i livet. När jag tänker natur och Ölandsupplevelser var de väl lite tafatta i början. Minns en kall utflykt bland blåsippor vid Eriksöre. Minns naturstudier med Ulf Bruce och klassen på Alvaret.

Men den riktiga kärleken till Öland tog fart när jag flyttade till Upplands Väsby som nyutbildad förskollärare. Blev tillsammans med en Ölandsälskare, som blev min sambo, och då utvecklades mitt Ölandsberoende. Alla dessa utflykter med god matsäck till så många fina platser. Vi skådade fågel och botaniserade växter.

Vi fick en son 1986, minns hans första midsommar som vi firade i Vickleby. Vi tre alldeles själva tillsammans med storspovar på Vickleby Alvar. Vi bodde i Kalmar och utflyttade ständigt till Öland. Började odla i Björnhovda på tomten där min sambos mormor bodde, och som vi senare övertog. Minns sonen sittande i landet som 1-åring och plocka med sättpotatisen som vi sen satte. Han var med hela tiden i allt vi gjorde. Över stock och sten med barnvagn, i sele på mage och på rygg. Blev också många cykelutflykter med honom i barnsitsen.

När sonen var 3 år fick vi förmånen att flytta till Gråborg. Min sambo fick jobb där och bostad ingick. Vilken lycka! Nu bodde vi äntligen på Öland. Minns ”en blåsipp” som vi hittade i februari första året. Gullvivor i stora mängder och alla orkidéer och annat spännande i ängen.

Jag tog en paus i förskollärarjobbet och gick Capellas trädgårdskurs 1990. En gåva till mig själv att göra något av mitt stora intresse. Åh, en ny värld öppnades, så mycket att lära. Vi följde odlingsåret 9 månader från sådd till skörd. Det blev att nosa på lite av varje, av så mycket. Ville lära mer. Carl Malmsten är fortfarande en av mina förebilder.

Efter Capella började jag jobba på förskolan Vitsippan i Färjestaden. Där anlade vi gemensamt Sinnenas Trädgård som blev en stor del i det pedagogiska arbete jag gjorde tillsammans med barnen. Att jobba med de stora frågorna (då Agenda 21), men arbeta utifrån det lustfyllda och sinnliga. Att ge barnen upplevelser kring odling och skötsel av trädgård. Parallellt mycket utflykter och lärande i olika skogar i närheten. Att ge barnen en ingång och ett positivt förhållningssätt till vår natur var viktigt. Så mycket fina minnen av vad barn kan göra om förutsättningar ges. Minns jag hade frågor till 6-åringarna innan de gick vidare till skolan, t  ex ”Det du vet om hur en varmkompost ska skötas, vet alla det”?  Zanna svarade ”Ja alla vuxna har nog vetat det när de var små”.

Ska vi miljöfostra våra barn? Ja, självklart, men inte genom att tynga utan att ge positiva upplevelser och en grund att förhålla sig till djur och natur.

Ta vara på livet!

Njut av Öland!

Marianne Martinsson