Naturen från TV-soffan kan vara häftig, men är det lika kul när man kommer ut i den verkliga naturen? Jan Mikaelsson gör en betraktelse över detta och menar att, ja, det är det om vi tar oss tid att upptäcka naturen. Det är här Naturskyddsföreningen kan göra skillnad menar Jan, som ser det lokala engagemanget som grunden för ett större engagemang för miljön.

————————————————————————————————————————-

Jag minns en tid när naturen var ”där borta, någon annanstans”. Det var vid tiden när Arne Weise bjöd in svenska folket att uppleva naturens dramatik. ”Sitt ner svenska folk så ska ni få se hur det kan vara ute i naturen!”. Och visst visade TV-filmerna dramatik! Lejon som jagade zebror, jätteormar som slukade hjortar och hajar som jagade sjölejon. Dramatiken var synlig. Blodet sprutade, dödsropen ekade mellan pizzakartongerna när vi svenskar upplevde naturen från TV-soffan! Som avslutning på vår visuella naturupplevelse uppmanade programledaren – ”gå nu ut, det är spännande och härligt”. Sagt och gjort, varför inte. Med rutig duk, laddad fikakorg och nödtorftig klädsel ger sig familjen ut för att uppleva. Efter en del strapatser och timslång bilresa når man sin destination – naturen. Ut med duken, fram med saft och kaffe och… Efter en stund sammanfattar någon i familjen, det var ungefär samtidigt som myrorna upptäckt de tillfälliga läckerheterna på duken, ”det hände ju ingenting!” I konstaterandet kan man ana en besvikelse över att lejon, zebror och jätteormar och annat saknas i upplevelsen. Pappa upplevare tar snart till orda och sammanfattar hela situationen ”Nä det här var ingenting för oss, vi går hem, snart börjar Tips-Extra”. Sagt,  gjort och sammanfattningsvis – naturen är ingenting att ha, den bjuder minsann inte på någon dramatik och upplevelse! Det enda man upplevt var myrorna och en svart liten fågel som snabbt flög förbi och som ingen egentligen brydde sig om. Falsk marknadsföring, det var precis var det var. Aldrig mer!

På fredagseftermiddagen faller en inbjudan ner i brevlådan på dörren där Naturskyddsföreningen bjuder in till en liten vandring i det tätortsnära naturreservatet. Man lovar en härlig och spännande upplevelse. Inbjudan uppmärksammas av yngste sonen trots att den ligger i en tjock bunt av reklam om tvättmaskiner, telefoner och annat. Han tittar förstrött på inbjudan men bedömer att han inte ens behöver ta upp saken på kvällens stundande familjeråd. Det där med naturen var ju inte så kul – inga zebror, inga lejon, inget blod, ingen dramatik! Den var ju egentligen ganska besvärlig, myrbetten kliade fortfarande på foten. Alltså inget för oss! Pang i soporna.

Naturen är fantastisk bara man varsamt lär känna den och börjar förstå den. Ju närmare den är desto enklare är det, inte minst rent praktiskt. Hur kan vi tro att barn ska kunna engagera sig i avverkningen av regnskogar och ökenutbredningar? De vet inte var Sydamerika och Afrika ligger, de vet inte hur stor ytan på 30 fotbollsplaner är och de vet inte hur ovanliga vissa spindlar är (som de för övrigt inte är några stora fans till). Vi kan inte tvinga på ett engagemang som är oförståeligt.

Vi måste vända på kuttingen. Många skolor och föreningar jobbar nu med den nära naturen, den man har inpå knuten. Den är kanske inte så dramatisk vid första anblicken men vid närmare bekantskap är den helt fängslande! Livet i en stubbe är lika fascinerande som livet på en savann och det som händer under en sten i muren går minsann inte av för hackor. Vi måste börja i det lilla, i det nära, det påtagliga som berör och som man har en chans att förstå. Jag har hört mellanstadieklassens högljudda protester när kommunen planerade att fälla en ek i närheten av skolgården. Man hade sina nyvunna vänner där – fåglar, insekter och alla möjliga kryp. Här behövdes inga kartor över främmande platser, inga obegripliga mått, detta var nära och påtagligt.

Förhoppningsvis kan det lokala engagemanget växa till sig för att senare omfatta även andra miljöer som man inte har så nära sig. Östersjön, ån där mormor bor osv, och kanske, rentav, natur på platser man inte ens vet var de ligger!

Naturskyddsföreningen har en viktig uppgift – att göra den nära naturen förståelig!

Jan Mikaelsson