”Farmor, du måste städa lite i din trädgård” sa mitt barnbarn en dag. ”Tänk om drottningen kommer på besök. ”

”Jo”, svarade jag, ”men jag vill ha drottningbesök, många, då får man inte städa för mycket.”

Drottningarna, jag vill ha på besök av, vill inte ha välstädade trädgårdar. De vill ha små lövhögar, stenrösen och hål i marken och så vill de ha mycket vårblommor med nektar och pollen. Det är ju humledrottningar jag vill ha besök av och helst vill jag att de ska stanna kvar i eller i närheten av min trädgård. Jag vill att de ska bilda bon med hundratals arbetare som pollinerar mina körsbär, hallon, jordgubbar, mina tomater, ärter med mera.

Det är ju nu på våren vi ser dem, humledrottningarna, de som kläcktes i höstas, som övervintrat och nu vaknar ur sin vinterdvala.  Alldeles ensamma ska de hitta föda och någon lämplig boplats. Sälgen är väldigt viktig för de här första humlorna. De måste äta nektar för att få tillräcklig energi för bosök. När drottningen hittat en lämplig boplats, gör hon små vaxkoppar där hon lägger de första äggen, sedan måste hon hitta pollen för att mata dem. Omsorgsfullt sköter hon om sina ägg som ska bli larver och så småningom små humlearbetare. Arbetarna hjälper sedan till att bygga upp kolonin. Det är de här första humlorna du ska vara så rädd om.  Bosätter de sig i din trädgård får du ett samhälle med 3- 400 humlearbetare som kommer att pollinera dina växter i trädgården. Humlan är betydligt flitigare än tambiet och arbetar från tidig morgon till sen kväll.

När man pratar om bin, tänker man ju främst på tambina som tillverkar honung. Det har blivit populärt med ”Urban beekeeping” i städerna, med bikupor på tak till nya byggnader m.m. Tambina är en viktig faktor vad gäller pollinering (ekosystemtjänster) särskilt för odlade grödor som raps och äpplen.  Lika viktiga, om inte viktigare är de vilda bina.  Det finns ca 300 arter vilda bin i Sverige, 40 av dessa är humlor. Humlorna är liksom tambiet sociala och bygger stora kolonier, medan övriga vilda bin är solitära (ensamlevande) Alla bin livnär sig på pollen och nektar under alla delar av sitt liv (ägg-larv-vuxenbi). Munnen är ombildad till en praktisk snabel som de suger nektar med. Pollen samlas på de håriga bakbenen i en liten pollenkorg. Under dessa födosök pollinerar bina blommorna som tack för maten.

När humledrottningen vaknar på våren är hon redan befruktad. Det skedde i höstas och hon har förvarat spermierna i en liten säck. När drottningen har valt ut ett bo och ska börja producera arbetare befruktar hon äggen, då blir det små bihonor, de blivande arbetarna. Nu kan drottningen dra sig tillbaka och bara befolka sitt nya samhälle. Födosök, skötsel och vakthållning sköts av arbetarna.  Lite senare på sommaren bestämmer sig drottningen för att nu är det dags att föda hanar, drönare. Drottningen stänger då sin spermasäck. Hanarna blir alltså obefruktade. Ännu lite senare är det dags för de nya drottningarna, de som ska bli befruktade av hanarna och sedan överleva till nästa sommar och föra släktet vidare. De nya drottningarna är egentligen arbetare (honor) som vårdas mera omsorgsfullt och får mera mat så att de blir större. Hanarna återvänder inte till boet efter kläckningen utan övernattar i blåklockor eller liknande tillfälliga skydd i väntan på att få befrukta de nykläckta drottningarna när de lämnar boet.

Så går vintern, det blir vår och vi väntar otåligt på de stora brummande teddybjörnslika drottningarna att besöka och bosätts sig i våra trädgårdar igen.

Vill du lära mer om dessa ulliga, gulliga husdjur är du välkommen till Gråborg den 17:e juni klockan 10.00 på föreläsning om ”Humlor och vildbin”. Göran Holmström visar och berättar om arternas betydelse, hur de lever och hur charmiga de är.

Lisa Tengö