Foto: epSos.de Wikimedia Commons

Östersjön liksom alla andra hav är drabbade av detta relativt nya hot. Det är de så kallade mikroplasterna som är det största hotet. Man kan dela in plastskräpet i nano-, mikro- och makroplaster, där nanoplaster är i storlek av bråkdelar av en mm, man kan likna det som finmalet mjöl. Mikroplaster är i storlek ca 0,3 – 5 mm och makroplaster större än ca 5 mm.

Det är ingen som vet hur mycket plast som flyter omkring i våra hav men forskare från USA och Australien beräknar att haven får ta emot 5 – 13 miljoner ton plastskräp från världens kustländer varje år, vilket omfattar 192 länder och en produktion av ca 99 miljoner ton plast. Kina toppar listan av nedskräpare följt av Indonesien och Filippinerna. Sverige hamnar i slutet av listan.

Räknar man på drygt 8 miljoner ton plast som åker ut i haven så motsvarar det ungefär ett lastbilsflak i minuten eller så skulle plasten täcka stora delar av Gotland med ett ankeldjupt lager. Nedskräpningen ökar varje år eftersom det är i länder med ekonomisk tillväxt den största nedskräpningen sker.

Vad utgör plasten för hot?

I haven finns gifter som människan släppt ut i form av bekämpningsmedel och olika industriella kemikalier som fäster sig på plasterna,  vilket gör att gifthalterna ökar markant i plastbitarna. De små plastfragmenten misstas av organismerna i haven som föda. De allra minsta plasterna kan tas upp av mikroskopiska organismer men även hamna inuti cellerna i större djur. Makroplasterna som är ungefär lika stora som djurplankton och äts av fisk som lever av plankton som sedan i sin tur äts av större fisk. De allra största partiklarna äts av allt från fisk till val. I stort sett alla havens invånare får i sig plasterna på något sätt. Musslor, fiskar, kräftdjur m m som sedan i sin tur äts av fåglar, säl och vi människor, vilket gör att vi också får i oss dessa ämnen. I en undersökning av ca 1000 döda stormfåglar längs Nordsjöns stränder fann man att 95 % av dessa hade plast i magen, snittet var ca 30 plastbitar/fågel med en sammanlagt vikt av ca 0,3 gram, låter lite kanske men det motsvarar ungefär en lunchlådas storlek i vår kropp.

I Östersjön ökar också mängden plaster; en stor utsläppskälla av mikroplaster är våra hygienprodukter typ skrubb, peelingkrämer, det kan även finnas i duschgel, tvål, tandkräm, smink, hudkrämer m m.

Andra utsläppskällor är bildäck, mikrofibrer från textilier typ fleecekläder.

Även större plaster som flyter i land längs vår kust eller slängs i naturen bryts ner till mikroplaster genom nötning och solens UV-strålar och sköljs sedan ut haven.

Det är svårt att mäta varifrån all vår mikroplast kommer men det som kommer från våra hygienprodukter har man kunnat mäta och runt Östersjöns avrinningsområde med ca 90 miljoner invånare visade det sig att det spolas ut ca 130 ton polyetenpartiklar per år.

I en nyligen gjord mätning i tre stora reningsverk i Sverige konstaterades att 10 – 30 % av mikroplasterna passerade rakt igenom reningsverket, vilket innebär att uppemot 40 ton mikroplaster släpps ut runt Östersjöns länder. Detta kan vara i underkant då många hushållsavlopp inte är kopplade till bra rening.

Vad kan man själv göra för att minska föroreningen och förbrukning av plaster?

• Se till att plasten hamnar där den ska i återvinningen och inte i naturen.
• Använd tygkassar eller andra flergångskassar när du handlar.
• Undvik engångsartiklar av plaster, använd artiklar av organiskt material istället.
• Köp inte kosmetika eller andra hygienprodukter som innehåller mikroplaster t ex PE (polyeten), PP (polypropylen), PMMA (polymetyl-metakrylat) och PTFE (polytetrafluoroetylen) i innehållsförteckningen.
• När man besöker stranden/kusten ta med en plastpåse och plocka med lite skräp hem, även en liten insats gör nytta.

Fakta till krönikan är hämtad ur WWF Eko, Havsutsikt, Forskning och Framsteg, Veckans affärer.

Anders Leander