Även om sommaren har sitt grepp om Öland större delen av september, märks det tydligt att naturen börjat förbereda sig för den annalkande vintern. Plötsligt en dag i augusti saknar jag de ”busflygande” tornseglarna som i stora grupper skrikande brukar susa över huvudet. De tränar inför den långa flytten söderut, dessa luftens virtuoser. I stället börjar tranorna signalera att de är här för att proviantera inför fortsättningen söderut. Under några veckor fyller de luften med sina rop. Det är inte många andra fågelläten att njuta av i september. Tranorna betar i stora grupper på åkrarna. Det är tranornas skördefest. Det gäller att ladda batterierna innan de drar mot Spaniens vinterkvarter. När kvällen börjar komma lättar tranflockarna från betesmarkerna och söker nattkvarter på den ganska öde alvarmarkerna. Det är svårt att komma nära de stora, skygga fåglarna. Någon av dem är alltid på vakt. När tranflockarna lämnar Öland är sommarhösten slut.

Dagarna blir kortare och nätterna blir längre och mörkare, men september är en härlig månad på Öland. Ibland är det stora växlingar mellan sköna sommardagar och kalla blåsiga perioder. Sommarvärmen som lagrats i den öländska flisan håller temperaturen uppe och gynnar blomrikedomen. Jag har svårt att hålla mig från Stora Alvaret som jag har utanför knuten. Förhöstens blomning ger en annan känsla än vad vårens och försommarens överdåd gör. Fuktigheten skapar dimmor och daggen faller ut. På morgnarna tydliggörs hur mycket spindlar det finns och deras dödsfällor avslöjas. Det droppar från träd och buskar, men det är  inte det regn som vi behöver så väl. De höstregn som kan komma i september skapar snabbt  ett vattenlandskap av Alvaret, men för att fylla på grundvattenmagasinen behövs mer regn, gärna under hela hösten.

Nu är många medvetna om hur känslig vattenförsörjningen på Öland är. Årets grundvattennivåer är de lägsta som uppmätts på Öland sedan man började mäta på 1960-talet. Några torrår i följd kan snabbt hota vattenförsörjningen. Akuta lösningar som att köra vatten och att snabbt bygga en vattenledning från fastlandet till Öland har räddat sommaren, då extra mycket vatten behövs. Hur blir hösten och vintern? Blir det en återställning av grundvattennivåerna till det normala? I mitten av 1800-talet var det 19 torrår i följd på andra sidan Kalmarsund. Det är rimligt att det var torrår även på Öland. Liknande situationer kan uppstå igen. Sydöstra Sverige har ett torrare klimat än övriga Sverige. Vad har vi gjort sedan dess? Vi har dikat ut stora delar av landet, inklusive Öland, för att skapa mer odlingsmark. För en långsiktig förbättring av vattenförsörjningen bör vi återställa en del av landskapet så att ytvattnet inte rinner ut i Östersjön så snabbt. Det skulle fylla grundvattenmagasinen bättre än vad som sker i dag, men det utesluter inte andra åtgärder. Utan att säkra vattenförsörjningen får vi inget långsiktigt hållbart Öland. Slösa inte på vattnet, men glöm inte att njuta av skördemånaden september!

Staffan Arvegård