Lugnet och tystnaden har sänkt sig över nejden. Inga bilar med badgäster. Stugorna vid sjögatan är tomma. Skördemaskinerna vilar till nästa vända. T.om. kossorna är hemma vid gården, och vandrar inte här förbi morgon och kväll.

Skillnaden är markant, och nu nalkas hösten, med hopp om sensommardagar i september. Men det finns liv i naturen ännu. Många arter blommar om. Av mina “husfåglar” är det nu ladusvalorna som fortfarande far omkring huset, eller sitter på taket. De är sociala och sjunger små trudelutter. Tornseglarna försvann omärkligt och sädesärlorna verkar hålla till nere på stranden.

Senaste dagarna har verkligen varit grå och höstlika, med regn. 54 välkomna millimetrar blev det här i Trosnäs på nordöstra delen av ön.

Sommaren har dock varit riktigt varm och solig under juni och juli. Det är fjärde året i rad med torka och värme. I år ändå mycket regn till slut. Trädgårdens många växter har krävt ständig vattning. Nyplanterade och omplanterade träd, buskar och perenner kommer att rota sig, och därmed klara sig bättre framöver. Tack och lov. Men platsen är ändå torr, klimatet torrt och det gäller att välja de mest lämpade växterna. Att äta, och framförallt för sin fägring, då ängens blommor vissnat.

Annars är just torrängen fantastisk med åtminstone fyra-fem olika skepnader från sipporna och framåt till slutet av juli. Den har varit inägomark i århundraden, så utgångsläget när marken förvärvades för 50 år sedan var gott. Jag tänker alltmer på vilken artrikedom en trädgård och slåtteräng kan bidra med. Insekterna blir också många, även om det tycks vara färre i år, och de lever ju på de många blommande arterna här. Vilda som odlade. Det är väldigt tacksamt att få frukter och bär väl pollinerade varje år. Från den tidiga aprikosen och persikan. Tyvärr brukar det vara lite för kallt när aprikosen blommar, för att den skall sätta frukt. Annat är det med persikorna. Det blir nästan alltid bra.

Jag har varit intresserad och engagerad i natur och miljö sedan ungdomsåren på 70-talet. Har på olika sätt och i olika sammanhang utvecklat mina kunskaper, med en miljöinriktad agronomutbildning som grund. Vatten i landskapet har varit mitt huvudsakliga arbetsområde sedan jag återvände till ön år 2000, med anställning vid Borgholms kommun. F.a. återskapande av våtmarker. Kustvattnets status och påverkan från näringsläckage från land har varit den främsta utgångspunkten. Men även våtmarkerna som en förutsättning för växt- och djurlivet och för bibehållande av grundvatten. Tillräckligt med rent vatten är inte någon självklarhet, när ytvatten rinner ut i Östersjön, föroreningar påverkar och när “konsumtionen” i hushåll och verksamheter ökar. Det här är en stor utmaning, som samhället bara börjat ta sig an. Frågan är om vi skall lösa det med mer teknik, eller främst genom en god förvaltning av vatten i landskapet, som en källa till liv och som “resurs”.

Ölands Vattenråd där jag ingår i styrelsen har en övergripande roll som omfattar allt vatten (grund-, yt- och havsvatten). Uppdraget är att informera, öka kunskaperna och bidra till samverkan där det krävs, vilket det ofta gör. T.ex. om man skall utföra en åtgärd utmed ett vattendrag (kanal eller naturligt), t.ex. en våtmark eller förbättra vattnets kvalitet vid källan (jordbruk, avlopp…).

Redan år 2027 skall Sverige ha uppnått “god vattenstatus” i alla vattenförekomster av betydenhet (grundvatten, ytvatten och kustvatten). Det föreskriver EU:s vattendirektiv, som är gällande lag. Vi har haft nästan 20 år på oss så här långt, så nu gäller det! Åtgärder som gör störst nytta och är kostnadseffektiva behöver prioriteras

Det finns så stora värden på ön, som vi behöver förvalta på bästa sätt. De som är knutna till vatten är nog de mest försummade. Bättre är det ju med naturliga betesmarker! Ängar och ädellövskog kräver också uppmärksamhet och åtgärder. Ett helhetsperspektiv vid förvaltningen och brukandet av öns samtliga naturtyper i enlighet med landskapskonventionen tror jag på.

Jag önskar er alla en trevlig och givande höst i vår vackra och värdefulla natur.

Bertil Lundgren