För sexton år sedan bestämde jag mig för att delta i ÖBF:s inventering av Ölands kärlväxter. Det blir början till ett liv med lupp runt halsen. Kaxigt hade jag bokat upp två kartrutor, en i Mittlandets hjärta kring Ismantorp, storlek 5 x 5 km och en på nordöstra delen som bara består av lite landyta i form av tre utstickande ordar. Trosnäs ligger centralt, Högenäs orde i norr och i söder en remsa av Persnäsrevet. Och ingen i projektgruppen hejdar mig. Egentligen har jag slunkit med i botaniska föreningen för att hitta likasinnade som har mykologi som huvudintresse. Men kärlväxtinventeringen ser jag som en unik möjlighet. Förarbetet i föreningen är gediget och förväntan på topp. Jag känner mig taggad, enligt dagens nomenklatur, nu får fördjupning i svamprikets mysterier pausas.

Att ta ansvar för ”mina” rutor var en stor utmaning, efter några år inser jag HUR stor den var initialt. Jag hade alldeles för grunda kunskaper och behövde kolla det mesta. Men oj vilka upplevelser! Hagtornstaggar lär jag mig undvika, skogstry däremot går att smeka. Det snårigaste snåriga är ogenomträngligt i Mittlandet. Om man inte hittar en djurstig att huka utefter. En vinter blir blötsnömassan för stor i hässlena, mängder av gamla hasselrunnor lägger sig i 45 graders vinkel, fryser fast och reser sig inte igen när vårsolen töar dem. Nu är det ännu mer svårforcerat och en sorglig syn dessutom. Ett oväntat bestånd av salepsrot på minimal öppen mark däremot får mig att ta glädjeskutt. Vid den agtäckta Amunds mosse känns tystnaden som på vidderna i norra Sverige. De kloka korparna avslöjar inte gärna var de har sina bon, men här lyckas jag lista ut ett. Respektfullt avlägsnar jag mig utan onödigt dröjsmål. Ängshökar spanar ljudlöst över både åkermark och mosskanter. Ibland stöter jag på övergivna brunnar långt inne i skogen, ofta fyllda med buckliga emaljhinkar och diverse skrot. Igenväxning med ännu levande storvuxna enar och florarelikter på tidigare hävdad mark visar på omvandlingen i jordbruket. Det är ett tidsfönster jag inventerar.

Södra Holm

Rutan kring Trosnäs ger mig helt andra upplevelser. Inte en tyst minut, gässen är aldrig långt borta. På flera ställen längs kustremsan doftar det från baltisk malört. Den liknar grå miniatyrgranar. Här är det överallt nära till öppen horisont. Ljuset slår emot mig. Jag vill stanna till, ta in ögonblicket och molnens obeständiga formationer. Men håller mig vaksam mot hästars nafs mot min ryggsäck – blir det nacken nästa? Vilken förmån att lära känna två delar av Öland så ingående! Vilken nackdel att inte hinna vandra över öns övriga marker under dessa mer än tio år. Snart kommer resultatet från föreningens gemensamma ansträngningar i över 90 rutor. Skribenter i florakommittén skriver just nu som bäst på en ny Ölandsflora, som beräknas komma under våren 2023.

Men nu är det dags att lyfta blicken från artkunskap och rikta kikaren mot vad som händer med kolosserna som överträffar oss i ålder – våra träd! Vi kanske ska sluta tala om Sveriges skogar för att sätta tummen på det faktum att vi inte har mycket skog kvar alls med höga naturvärden. Nästan allt är produktionsytor i olika stadier från kalhyggen till avverkningsklar yta med stor brist på biologisk mångfald. Skogsmark upptas av virkesplanteringar och plantager med införda träd t ex contortatall. Där blir aldrig träd till timmer längre. Då skulle de behöva växa minst femtio år längre. Jag hoppas få uppleva att det blir ett skifte i skogsnäringen mot mer kontinuerligt trädbevuxna ytor, långsiktigt robusta skogar med bibehållna mycel. Forskningen ger oss svar på var i landet olika metoder passar bäst.

Ek som klänger sig fast i marken ovanför stenbrott, Horns udde

Vi människor tar klotet i så hård besittning att de flesta arter nu ser sitt livsutrymme krympa. Genom okunskap, slöseri och girighet har vi förlorat symbiosen med de livsformer vi borde samexistera med. ”Ingen ska behöva ändra sitt liv” lovade svenska politiker inför höstens val, trots att det är väldigt sent att hinna dämpa jordens uppvärmning och minska arters massutdöende. Tror de oss inte vara kapabla att ändra våra vanor, att göra inskränkningar? Vi kan! Pandemin var en bra förövning. Vi agerade alla lite olika men i rätt riktning för att bromsa smittspridningen. Resursöverutnyttjande är ingen bra strategi för fortsatt fred och demokrati. Vad innehåller ett gott liv i framtiden?

Nyuppkommen Hårig jordstjärna

Novembertips: Nu är bästa tiden att få syn på en jordstjärna (svamp). Leta på torrare platser i varma lägen, t.ex. myrstackar, häckar, vägkanter, trädgårdsutkast eller på naturbetesmarker.

Elna Hultqvist