Dessa bekanta rader från en sång så ofta sjungen i valborgsmässotid, komponerad av Lars Magnus Béen och med text av Johan Ludvig Runeberg, illustrerar hur djupt och innerligt vi längtar efter sol och värme efter den långa vintern. Eller låt oss hellre kalla denna period för ”halvvinter”. Sex månader med temperaturer runt nollan.

Men nu är det andra tider. Nu är det maj och nu ska allt hända! Flyttfåglar kommer, växter slår ut i blom, träd grönskar, gräsmattor växer och hägg och syren möts i ett färgrikt blomsterhav. Det är nu vi vill stanna tiden och försöka hinna med i denna naturens sprintertävling. Och vi misslyckas tyvärr grundligt varje år. Maj är nämligen också den månad då allt annat också händer. Barnen ska på utflykter i skolan, trädgården ska skötas, moster Agnes kommer på besök. Nu är också den tid då sammanträden på arbetsplatsen fullkomligt exploderar i antal. Allt ska planeras inför sommarens ledigheter. Bråttom, bråttom, bråttom …

Men om vi nu lyckas ta oss ur denna malström av jobb och förväntningar och verkligen landar i nuet, vad kommer vi då att kunna uppleva? Vi som bor på Öland, heltid eller halvtid, har inte långt till naturen. Vi är dessutom bortskämda med en av landets rikaste floror och faunor. En morgonvandring längs en skogskant på mellersta Öland ger en artlista på växter och fåglar som gör vem som helst från fastlandet grön av avund.

Hur startar ett intresse? Är det genetiskt eller förvärvat? Varför fastnar somliga för etruskernas härjningar i det forna Italien och andra för tändkulemotorer, blekingesömnad, engelsk fotboll, fjärilar eller tysk grammatik?

Jag själv är i grunden fågelskådare. Mitt intresse startade mycket tidigt. Jag har minnen av tofsvipor och sjungande hämplingar redan innan jag var tio år gammal under min första sommar i Norrtälje skärgård. Pappa kunde inte se skillnad på en blåsippa och en talgoxe men älskade att vara ute i naturen, fast mamma var rätt duktig på blommor. Men min ”riktiga” start som fågelskådare kom en aprildag 1959 i Stockholm då vår lärare i Folkskolan, Sigfrid Durango, tog oss ut på en fågelvandring i Lill-Jansskogen. Jo just den Durango som skrivit boken ”Fåglarna i färg”, landets i särklass mest sålda fågelbok som kom ut i elva upplagor 1954–2002. Vi hittade bo och stjärtfjädrar av fasan och såg en gulärla, minns jag. Sedan dess är jag fast i ornitologins värld.

Men åter till nuet. Hur upplever du den öländska naturen i maj på bästa sätt? Svaret är enkelt. Stig upp tidigt en morgon med hyggligt väder, bara ihållande regn bör undvikas. Ta med ”gofika” i en korg eller ryggsäck och stega in i närmaste skog eller lund. Överallt på ön kommer du att höra en bedövande fågelsång av näktergal, taltrast, lövsångare, gransångare, svarthätta, rödhake med flera. Göken kommer att gala och myggorna har inte kläckts än. I gläntor kommer du bokstavligen att trampa på orkidéer som Sankt Pers nycklar, göknycklar och Adam och Eva.

Har du riktig tur hörs enstaka flöjtningar från sommargyllingen. Om du inte riktigt kan artbestämma alla stämmor i denna fågelkör är inte så viktigt. Det är totalupplevelsen som ”är grejen”. Vissa morgnar är trastkören så intensiv att det verkar som om hela skogen ”lyfter” upp i skyn. Att den viktigaste funktionen hos fåglarnas sång är att skrämma i väg andra hanar, samtidigt som den är ämnad att skryta över sångarens enorma kvalitéer som älskare och bobyggare, behöver vi inte låtsas om. Sången är till för att imponera. Och det fungerar på oss mänskliga åhörare också.

Svarthätta

Jag läste i veckan en engelsk bok om näktergalen (”The Nightingale” av Sam Lee 2022). Inte vår näktergal, utan den i Västeuropa, sydnäktergalen. Dennes sång överträffar vår med hästlängder och är hyllad ända sedan Shakespeares tid. År 1923 började en mycket berömd musiker, Beatrice Harrison, att spela duett med en näktergal på en cello i sin trädgård i södra England. Hon råkade känna chefen för BBC och lyckades övertala denne till en direktsändning i denna radiokanal. Spelningen ägde rum den 18 maj 1924 och var en av de första direktsändningarna någonsin i England. Många var skeptiska till detta projekt, men det blev en pyramidal succé! Duetten ekade ut över landet till hundratusentals åhörare, och Beatrice fick ta emot mer än 50 000 brev, de flesta adresserade till ”The Lady of the Nightingale”.

Se där vad som kan hända i naturen i maj!

Anders Waldenström