Våren kom tidigt i år enligt den meterologiska definitionen. Starar, tofsvipor och andra väderflyttare gladde oss redan i mitten av februari. Sen kom bakslagen med kyla, frostiga nätter och nordostliga vindar. Nu har vi sommartid, ljuset har återvänt, solen börjar värma, naturen vaknar upp på allvar och sjuder av liv.

Jag tar en tidig morgonpromenad till brevlådan för att hämta tidningen. Bella, min katt och trofasta vän, gör mig ofta sällskap. Jag bor och lever nära naturen och följer årstidernas växlingar, denna tiden på året dag för dag, för nu  händer det mycket. Efter det senaste regnet är fågelsången ovanligt intensiv. Koltrastens klara flöjttoner i samklang med taltrastens deklamerande sång, rödhaken med sin lågmälta försynta sångstrof som liknar mest en porlande silverbäck, gransångaren, som egentligen är en norrländsk fågel, men som numera häckar även på Öland, med sin stötiga lätt igenkännliga oregelbundna ramsa ”silt, salt, salt, silt, silt, silt….” . Det är en blandad symfonisk kör där flera bofinkar stämmer in med sin högljudda lite kavata sång och en större hackspett ihärdigt hamrande på en ihålig ek bidrar på sitt sätt. Blåsippor, vitsippor och gulsippor blommar frodigt vid vägkanten och i den vackra ekdungen där de kala träden släpper igenom ljuset.

Under helgen gjorde jag en tur söderut för att kolla läget. Det var strålande fint väder, svag sydvästlig vind och behaglig temperatur. Bäst att passa på! På åkern vid Emmetorp där jag bor rastade cirka 500-600 bläsgäss, lätta att känna igen på sin klart lysande vita pannbläs. Bland dem fanns ett 70-tal vitkindade gäss. Jag gissar att de alla förmodligen följs åt till de arktiska öarna och kusttrakterna, kanske till Novaja Semlja. Gässen har uppehållit sig här flera dagar, så jag har haft rika möjligheter att kolla in dem.

Färden går nu vidare söderut. Inga ejdersträck vid Stora Rör idag trots gynnsamma vindförhållanden. Nästa anhalt blir nerfarten mot Haga Park och Beijershamn. Backsipporna står där i knopp och börjar slå ut.

Ett annat av målen för dagens utflykt är Albrunna lund som är ett av mina smultronställen. Idag den 5 april vill jag se om våradonisen kommit upp. Tidiga vårar har jag sett den blomma där i slutet av mars. Jo minsann, den börjar sticka upp lite här och var. Det lokala klimatet inne i den vindskyddade lunden gynnar tidig blomning.

En annan härlig upplevelse denna dag är den stora flocken ljungpipare strax intill Eketorps borg. Jag gör en skattning och beräknar antalet till cirka 900-1000. När de plötsligt flyger upp förmörkas nästan himlen. De flyger runt, tar mark igen och fortsätter sökandet efter föda. Jag sitter kvar i bilen för att inte oroa dem och njuter av åsynen en lång stund.

Vid Triberga mosse stannar jag för fikapaus. En kvinna från Umeå på tillfälligt besök på Öland har riktat in sin tubkikare mot en stor vit fågel med lång hals. Jag får också syn på den. En ägretthäger!!! Den klargula näbben, som syns tydligt i profil, tyder på att det kan vara en ungfågel. Den är egentligen hemmahörande i centrala och sydöstra Europa men syns nästan årligen här på Öland under senvår-sommar. Larmet har gått och snart anländer flera fågelskådare. Dagens absoluta höjdpunkt!