Att jag engagerar mig i Naturskyddsföreningen och jobbar på BirdLife Sverige har sin förklaring – jag har haft tur.

Det finns saker jag inte kommer att göra, men som jag tror skulle vara kul, spännande och intressanta. Och å andra sidan finns det saker som jag inte trott att jag skulle göra, som jag inte haft en tanke på att jag skulle vara med om, men som jag upplevt tack vare att någon tagit med mig. Somliga har fått mig att upptäcka saker, visat att de vill att jag ska vara med. De har litat på mig, visat tillit. Andra har uppmuntrat mig till att egna initiativ. Ingenting gör sig av sig själv. En gång var jag en tyst och blyg typ, vilket folk som känner mig inte tror på idag.

Jag jobbar med saker som jag tycker är viktiga och tror då att jag gör någon slags nytta, i alla fall utifrån mina värderingar. Dessutom får jag jobba med saker jag tycker är roliga, nämligen med folk som också gillar fåglar, som engagerar sig för fåglar och naturskydd. Jag får dela med mig av min passion för fåglar och natur samtidigt som jag får jobba med folkbildning och föreningsliv.

Att engagera sig i Naturskyddsföreningen är också för mig att förena nytta med nöje. Glädjen att tillsammans vara ute i naturen och upptäcka dess fantastiska värld, skåda fågel, kolla på lavars mönster, njuta av mossans doft och skogens sånger, känna varma vindar och regnets svalka, se en vattenspindel rulla ihop ett blad och göra sig en vattenklocka under ytan. Fika och njuta av brasan på nattliga uggleutflykter.

Och i samma förening finns så många som kämpar för naturen – och tänk att till och med jag har varit del i att skogar räddats, skolgårdar blivit levande, remisser skrivna, inventeringar genomförda m m trots min ringa kunskap i sakfrågorna, utan bara på grund av att jag varit en liten del tillsammans med en hel hop engagerade personer, som kan andra saker än jag, som delar med sig av kunskaper och som också tycker att det är viktigt att göra något. Vi gör så gott vi kan tillsammans.

Men som sagt – det finns saker jag inte kommer att göra eller uppleva för att jag inte vet om dem. Och så är det förstås för andra också. Men jag kan bli så förtvivlat ledsen och bekymrad över att det finns folk som aldrig fått en riktigt fin naturupplevelse, som aldrig suttit på en myr och känt doften av skvattram, inte hört enkelbeckasinen och nattskärran, inte plockat svamp och bär. Saker som för mig är självklara. Alla behöver inte gilla det som jag gör – men alla borde få vara med om riktiga naturupplevelser. Att folk berövas möjligheten till upplevelsen eller engagemanget, det stör mig.

Hur har jag haft tur?

Jo, jag har vuxit upp i en familj där det är självklart att engagera sig för saker man tror på och jag har mött folk som visat att de vill ha med mig. Det är i föreningslivet och folkbildningsverksamhet som alla kan vara med, och vi kan åstadkomma mycket om vi lyssnar på varandra, visar tillit och samarbetar, delar kunskaper och låter var och en bli bra på mer än de tror om sig.

Jag känner stundom hopplöshet med tanke på vad som händer i världen just nu. För att inte tala om det som händer i politiken här i Sverige. Nerdragningar i folkbildningen och naturvården. Enskildas ekonomiska intressen går före de gemensamma. Strandskyddet, gammelskogar, ekosystem, vattenflöden, livsmedelsförsörjningen … och jag fattar inte hur någon med gott samvete kan ta beslut om att många framtida generationer ska ta hand om livsfarligt kärnavfall.

Min slutsats är att folkbildning och föreningsliv kan göra så att folk tar egna initiativ, lär sig saker, går samman. Och det kan bli jobbigt för dem som vill ha makt.

Men egentligen kanske det är jag som haft otur. Tänk om jag slapp känna att jag måste göra något, inte bryr mig utan bara lullar på i min egen lilla värld och tror att det jag gör inte kan spela någon roll.

Nej, jag kommer att fortsätta visa natur och sprida glädjen med att engagera sig. Med fågelkroki, teckna natur, lappa och laga, fågelskådning, spindelspaning… och kämpa på för levande skolgårdar, riktiga skogar, ekologisk mat… och för att ordet sopor inte längre ska finnas i vårt språkbruk.

Kajsa Grebäck