Krönika. Mars månad. Öland. Vad att skriva – och hur? Vän av ordning, det vill säga jag, känner ett omedelbart behov av att att googla: krönika exempel, för att vara på den säkra sidan; trots att definitionen av ordet finns där i bakhuvudet sedan gymnasietiden.

Skolverkets sida dyker upp på första klicket: ”Meningen med en krönika är att höra en persons tankar och åsikter i ett ämne”, och exemplet som följer lyder: ”Jag ägnar en del av min fritid under sommarhalvåret åt att upprätthålla en blomsteräng. Det har många fördelar jämfört med en gräsmatta”. Min första tanke är att det nog borde ha stått: en större del av min fritid; att upprätthålla blomsterängar är minsann ingen barnlek.

Enligt bondepraktikan är det ju april som är gräsmånaden, men med tanke på växtzon och klimatförändringar kanske det går lika bra att avhandla grönytor i mars? Och för att återknyta till skolexemplet ovan, min åsikt kan sammanfattas med 1: Det är hoppfullt att det första som kommer upp som exempel rör insatser för blommor och bin; och 2: Jag vet att många redan gör mycket, men också att fler kunde göra mer.

Det har nu gått 20 år sedan jag satt i bilen, på väg norrut utanför Orrefors, och lyssnade till en radiopratare som avhandlade gräsmattors brist på biodiversitet. Tänkte, lite väl optimistiskt kanske – så bra nu förstår alla i Sverige sambanden och handlar därefter. Redan 1994 hade vägverket tagit fram anvisningar om slåtter av vägrenar – de slås nu med hänsyn till såväl trafiksäkerhet som artrikedom. Biologisk mångfald tas i beaktande vid beslut av handlingsplaner, åkrar har fått blommande kanter och offentliga grönytor görs om till ängar. Nu gäller det bara att få med privata gräsmatteskötare på tåget.

Jag förstår ju att alla ni som gått in på denna sida och nu läser detta är väl insatta i ämnet, och så att säga redan sitter på tåget; kanske till och med kör loket. Men, för den som på nätet söker råd om anläggande och skötsel av gräsmattor verkar det mest gå ut på att få så stor skörd som möjligt! Är det handeln som vill sälja mera gödning och flera slangar undrar man, eller är det ”det enorma grupptrycket” som gör att det anses duktigt att ha den mest prydliga illgröna plätten i kvarteret? (Enligt vissa annonser verkar det inte bättre: ”ett brett sortiment av gräsfrö och gräsfröblandningar som hjälper dig till kvarterets grönaste och tätaste gräsmatta. Bäst i test”!)

Varför i Herrans tider? Min egen lilla plätt klarar sig alldeles utmärkt utan vatten och blåkorn. Den torkade bort 2018, men återhämtade sig ganska snabbt. Gräsmatta? Varför inte blomsteräng? Jo visst, jag har, som så många andra, avsatt några kvadratmeter till äng också, och som antytts i inledningen kräver den mer omsorg än man tror. Så, om man vill ha en yta där småbarn kan tulta, ungdomar kan sparka boll och rullatorn kan köras, lär valet bli….en gräsmatta. Anläggnings- och skötselråden borde dock vara: håll jorden mager, klipp sällan och högt; och låt bli att vattna!

En kompromiss mellan gräsmatta och blomsteräng vore kanske en tålig örtmatta med låga växter som gråfibbla, femfingerört, fetknopp, kattfot, brunört, getväppling, backnejlika och trift? Mandelblomma och gullviva möjligen – de blommar ju i början av gräsklippningssäsongen, och även om de inte hinner fröa av sig så ingjuter de optimism där de lyser. (Har dessutom noterat att även de mest tävlingsinriktade i kvarteret skonar gullvivestånden!)

På fotot av kvarterets mest välskötta, (misskötta?), välanvända gräsmatta syns diverse, ej insådda, växter; någon kunnig kanske kan identifiera dem? Tycker mig urskilja en röllika i alla fall.

Boverket publicerar, vägverket rapporterar och SLU forskar; men hur att kommunicera rönen? Finns det någon möjlighet att överrösta handelns annonsblad och råd? Kan trycket av normer, ideal, grannsämja och duktighetskrav stås emot? Kanske kommer det om några årtionden att ses som oduktigt med snaggade ytor? I ett januarinummer av ETC anförs att trädgården klarar sig bra helt utan gräsmatta, men om man känner sig tveksam, varför inte försöka med ett litet steg i taget?

Minst hälften av hushållen på Öland bor i småhus med gräsplätt, och de flesta fritidshusen har en liten täppa. För den som av olika skäl anser sig vara i behov av en gräsmatta borde mellantinget mångfaldsmatta myntas.

Spara slantar och vatten! Ståta med den mest mångfaldiga mattan i kvarteret!

Observera: texten ovan är ej avsedd att avskräcka från anläggande av blomsteräng

Ingun Anderson