ÖN och Ölands vattenråd har i brev till KemI (2012) uppmärksammat problemen med ett hälso- och miljöfarligt tillsatsmedel i glyfosatbaserade växtbekämpningsmedel. Glyfosater är världens mest använda bekämpningsmedel. Medlen säljs under olika produktnamn, tex. Roundup®, och används i jordbruk, parker och trädgårdar för att bekämpa oönskad växtlighet. I Sverige har användningen av glyfosat fördubblats under de senast 20 åren och uppgick år 2010 till drygt 650 ton (1).

Glyfosatpreparaten har länge ansetts som relativt harmlösa för miljön, med begränsad rörlighet, kortvariga effekter och ganska låg giftighet för land- och vattenlevande organismer, något som tillverkarna fortfarande vill ge sken av (2). Oberoende vetenskapliga undersökningar visar nu att de här preparaten kan vara 1000 gånger mer toxiska än vad produktbladen visar (3). Vanligtvis riskbedöms bara det aktiva ämnet. Mycket låga halter av ett av vanligaste preparaten på Öland (Roundup Original Max®) är akut dödligt för vattenlevande amfibier (4,5).

Den miljöskadliga effekten beror på en tillsats av ett ytaktivt ämne som kallas POEA (polyetoxilerad talg-amin). POEA är långt farligare än den verksamma substansen glyfosat (6). Ämnet löser upp växternas skyddande vaxlager (kutikula) så att en låg dos av själva bekämpningsmedlet (glyfosat) kan ge bättre effekt. POEA är extremt toxiskt i vattenmiljö (7). Tester med ryggradslösa djur visar att 2 mikrogram POEA per liter vatten kan vara tillräckligt för att döda 50% av försöksdjuren efter 48 timmar (LC50 48-h). Två mikrogram per liter, två miljontedels gram per liter, kan jämföras med vikten av en droppe i 25000 liter vatten.

Sammansättningen av ytaktiva ämnen skiljer sig mellan olika glyfosatpreparat. Tillsammans med Vattenrådet har vi försökt få klarhet i vilka som innehåller POEA. I Sverige är det Kemikalieinspektionen (KemI) som har sådana kunskaper. Det är KemI som granskar bekämpningsmedlens sammansättning, tillverkarnas riskbedömningar och säkerhetsföreskrifter. Men ämnesinformationsbladen från KemI innehåller inte uppgifter om tillsatsmedel. Enligt EU´s ”CLP-förordning” om klassificering, märkning och förpackning av ämnen behöver tillverkaren av bekämpningsmedel bara redovisa det aktiva ämnet, alltså glyfosat, resten är affärshemligheter. KemI får inte heller lämna ut sådana uppgifter.

Inte heller preparatens säkerhetsdatablad med toxikologiska och ekologiska uppgifter visar sig användbara. Där anges att data kan avse ”liknande produkter”. Det är alltså oklart om riskinformationen avser det aktuella preparatet när det gäller tillsatsämnen. I den nya växtskyddsmedelsförordningen ((EG) nr 1107/2009) finns dock ett avsnitt (artikel 27) som behandlar oacceptabla tillsatsämnen. Där står bl.a. att beståndsdelar som inte godtas i växtskyddsmedel ska införas på bilaga 3. POEA finns inte med i bilagan 3. Där finns inga ämnen alls. Det finns dock visst hopp om förändringar. Enligt det svar vi fått av KemI så har Tyskland fått EU kommissionens uppdrag att utvärdera riskerna och ompröva tillstånden för glyfosater och POEA under 2015.

Vi är alla beroende av tillgången till rent vatten på Öland. ÖN vädjar därför om ökad vaksamhet vi användning av glyfosatbaserade bekämpningsmedel:
* fråga om preparaten innehåller POEA, begär att producenterna redovisar tillsatsämnen
* undvik användning av Roundup® Max, och andra växtskyddsmedel som innehåller POEA
* följ noga hänsynsreglerna och minska risken för spridningen av växtskyddsmedel till vattendrag, våtmarker och andra vattensamlingar.

Bekämpningsmedel ska inte finnas i dricksvatten. Därför har Borgholms kommun vattenskyddsområden runt dricksvattentäkterna där inga farliga preparat får spridas (8). I Mörbylånga har planeras just nu sådana områden (9). Glyfosfat och MCPA är de vanligast förekommande bekämpningsmedlen i ytvatten i SLU´s nationella mätningar (10) . Gränsvärdet för enskilda bekämpningsmedel i dricksvatten är idag 0,1 µg/l. För vissa ämnen tillämpas gränsvärdet 0,030 µg/l. Gränsvärdet (otjänligt) för totalhalt bekämpningsmedel i dricksvatten är 0,5 µg/l. Det finns inga uppgifter tillgängliga på kommunernas hemsidor om kontroller av bekämpningsmedel i våra yt- eller grundvattentillgångar. ÖN kommer att be om uppgifter från de båda kommunerna om vilka mätningar som som gjorts i vattentäkterna. Vi ber att få återkomma om detta.
Källor:
1. KemI. 2012. Glyfosat i bekämpningsmedel. Kemikalieinspektionen.
(http://www.kemi.se/sv/Innehall/Statistik/Kortstatistik/Kortstatistik-over-amnen-och-amnesgrupper/Glyfosat/)
2. Monsanto 2014. Roundup ogräsmedel: Världens mest använda ogräsmedel. http: www.info-roundup.se (nedladdad 2014-05-05)
3.  Mesnage R, Defarge N, Spiroux de Vendômois J, & Séralini G-E 2014. Major Pesticides Are More Toxic to Human Cells Than Their Declared Active Principles. Biomed Research International (http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3955666/)
4. Relyea, R. A. 2005. The lethal impact of Roundup on aquatic and terrestrial amphibians. Ecological Applications 15:1118–1124 (http://dx.doi.org/10.1890/04-1291)
5. Relyea, R. A. & Jones, D. K. 2009. The toxicity of Roundup Original Max® to 13 species of larval amphibians. Environmental Toxicology and Chemistry 28:2004-2008 (http://dx.doi.org/10.1897/09-021.1)
6. Mesnage R, Bernay B, Séralini GE. 2013. Ethoxylated adjuvants of glyphosate-based herbicides are active principles of human cell toxicity. Toxicology 313(2-3):122-8. (http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/23000283)
7. Brausch, J.M. & Smith, P.N. 2007. Toxicity of Three Polyethoxylated Tallowamine Surfactant Formulations to Laboratory and Field Collected Fairy Shrimp, Thamnocephalus platyurus. Arch. Environ. Contam. Toxicol. 52, 217–221. (http://link.springer.com/article/10.1007/s00244-006-0151-y#page-1)