Öland har en lång välkänd historia som en plats för hästar. Offerriter och gravar vittnar om att hästar spelade en stor roll i Ölands tidiga historia. Flockar med vildhästar rörde sig över hela ön. Öland var också platsen för uppfödning av remonter d.v.s. hästar som köptes in av svenska krigsmakten så länge det fanns behov av det till husarregementen. Kalkgrunden och det karga betet på alvaret härdade hästarna och gav dem en stark benstomme.

Hästar och ryttare från Öland har rönt stora framgångar inom dressyr och hoppning och i nuläget har det avsatts ekonomiska medel för att främja turridning i det öländska landskapet. Då tänker man i första hand på islandshästar där det redan finns flera aktörer.

Detta är gott nog men man tenderar att glömma bort möjligheten och potentialen som finns i att visa upp Ölands natur med häst och vagn. Öland är unikt med att erbjuda guidade rundturer med häst och vagn, om man bortser från Remmalagen på Visingsö.

Själv kan jag referera till att jag och mina kompanjoner som utgår från byn Dyestad på Öland har kört turister i byns omgivningar som innefattat leder i skogen och odlingslandskapet. Rundturerna har bjudit passagerarna att ta del av Mittlandsskogens varierande landskap kryddat med konstinstallationer med naturtema. Konstnärsinitiativet ”Kultivator” som har sitt säte i byn bjöd in konstnärer från Norrland som har gjort en mycket vacker, tänkvärd och beständig installation som ifrågasätter vårt sätt att exploatera skogen.

Slottsskogen i Borgholm har också visats upp genom regelbundna hästturer. Ölands museum Himmelsberga har också årligen återkommande turer med häst och vagn. Senaste åren har det blivit beställningsturer i Västra Sörby i samarbete med ”Kackelstugan”. Ölands och byns historia gås igenom under färden som gränsar till ett naturreservat där det finns tillfälle att berätta om flora och fauna. Upplägget till att skapa en rundtur medförde att en gammal väg som inte varit använd på trettio år blev uppröjd och farbar.

Jag kan tillägga att ambitionen med hästturerna också syftar till att öka kunskapen och förståelsen för vad det innebär att köra en häst. Passagerarna får alltså vara med om att sela hästen och sätta den för vagnen innan vi ger oss iväg.

Våra arbetshästar används framförallt till skogsbruk, landskapsvård och odling. På uppdrag av Länsstyrelsen i Kalmar genom upphandling har vi genomfört flera uppdrag. Dessa har inneburit att vi gallrat i naturreservat för att främja tillväxten av tidigare trängda och skuggade träd. Detta har också skapat förutsättningar för att det blir en grässvål där det tidigare växte en snårskog av hagtorn.

Vi har varit i reservat vid Dyestad, Övetorp och Karums alvar. I huvudsak har vi friställt ekar så att de har kunnat breda ut sig i sidled i stället för att krympa på bredden och skjuta i höjden. Det är främst björk, hassel och avenbok som rensats ut för att skapa ljus och utrymme. Resultatet har blivit både timmer, massaved och mängder med ris.

Timmer och ved av fallande (olika) längder har körts ut på hjulvagnar av olika slag. Vagnarna har blivit bättre genom utvecklingsarbete för att de ska vara skonsamma för hästen att dra, för marken, för dem som lastar och samtidigt effektiva.

Ändå är det oslagbart de gånger det blir slädföre när marken är tillfrusen och snö och is gör att friktionen blir liten. Då är det lågt att lasta och medarna glider över alla ojämnheter. Det medför också att lassen kan vara riktigt tunga. Vid ett tillfälle var det mycket stora granar som skulle gallras bort. Stockarna blev tjocka och långa vilket gjorde att vi fick passa på att köra ut dem när gyttjan var tillfrusen med ett ”rack-åk” som består av två kälkar ihopkopplade.

Apropå tyngden av lassen bakom hästen så vill jag ta död på en gammal föreställning om vad en hästkraft innebär. Många tror att det är liktydigt med vad en liten mopedmotor utvecklar för styrka, ”havremoped” kallar man hästen för och skrattar överseende. Man räknar med att en häst utvecklar mellan femton och tjugo sådana ”hästkrafter”. En arbetshäst kan dra två ton efter sig i lätt skogsterräng. Ingen väg är bättre än sin sämsta del vilket gör att man får lasta därefter.

Lägg till en häst till, när man kör hästarna i par, åtta ben i backen och en gemensam tyngd på uppåt ett och halvt till två ton i selarna. Dessa ekipage med griplastarvagn kan jämställas med en maskindriven skotare.

När vi drar ut ris ur skogen i kuperad terräng med små marginaler på bredden använder vi oss av släpor av olika slag där främre delen av lasset är upplyft och bakre delen släpar i marken. Då bokstavligen sopar vi marken till gagn för dem som sedan vill vandra på de skapade stigarna.

Märk skillnaden där man använt maskiner för utkörning, eftersom man då är tvungen att lägga en hel del småträd och ris i vägen för att inte göra djupa hjulspår i marken. Maskinen upptar ca fyra meter i stället för två meter för häst.

Var och en förstår av ovanstående uppgifter att manuell röjning och bortforsling med häst längs Ölands vandringsleder är ett mycket lämpligt alternativ, det är dock tydligen fortfarande brist på ekonomiska medel när det gäller detta.

Vi har flera ben att stå på precis som hästarna eftersom vi också ägnar oss åt att använda slåttermaskin med häst och hästräfsa för att hålla efter ängar på gammalt vis vid Ekerum, Arontorp, Abbantorp och Albrunna på uppdrag av länsstyrelsen i Kalmar.

Vi är de enda på Öland och i hela Kalmar län som för närvarande kan erbjuda de tjänster med häst som jag beskrivit och givit er en inblick i hur det fungerar.

Jag är nöjd och stolt över att jag kan ägna mig åt något som bevarar och utvecklar en gammal kunskap om hur man använder hästen som dragare.

Efter att ha försökt på politisk väg få ett stopp på den miljöförstörande överkonsumtionen känns det ändå bra att kunna få ägna sig åt en verksamhet som är hållbar även när/om det fossila bränslet tar slut och elen inte längre fungerar.

Hösten lämpar sig bra för fysiskt arbete i skogen med lagom arbetstemperatur och utan insekter som plågar hästarna. Jag vill också upplysa om att det finns en förening som heter ”Sveriges hästkörare” med tusen medlemmar och som ger ut en tidskrift ”Moderna hästkrafter”.

Stenne Alskans

Jämsides med min hästkörning är jag fortfarande verksam som hovslagare sedan fyrtio år tillbaka och framröstad som ”Årets hovslagare i Sverige” 2013. Jag har också skrivit en bok om hovslageri, en om hur man kör in hästar och en om sjöfarten som utgick från Kalmar och Öland från 1950 till 1970. Dessutom har jag gjort ca 30 dokumentärfilmer om olika företeelser på Öland, fastlandet och runtom i världen. På senare tid har jag släktforskat och kommit fram till att jag har öländska rötter ända ner till början av sjuttonhundratalet, något jag inte visste om för ett år sedan.