Denna månad är känd som rötmånaden. Samtidigt som vi människor börjar betraktar sommaren som avslutad lever naturen som mest. När semestern ska övergå till ett inrutat vardagsliv med jobb eller skola, rutiner och förpliktelser så sjuder det därute och det blommar som aldrig förr. Det senare får sägas gälla särskilt här på Öland. Alvaret, vars särart delvis beror på den väldigt korta växtsäsongen – redan i maj kan torkan slå till – får ofta en andra blomning så här i slutet av sommaren om åskovädren bara rullar in som förväntat och skyfallen kommer. Och så har det ju verkligen blivit i år. Ut och njut! Bland vanligare arter som repriserar försommarens blomning, hittar vi också eftersommarens specialister som kalkkrassing, ögontröstar och gullborste.

Gullborste. Foto: Pav Johnsson

Tillåter ni mig byta fyla så måste vi också tipsa om alvarets kanske märkligaste djur, som kan ses nu och en tid framåt, så länge det finns vattenfyllda vätar. På sina ställen ute på alvaret kan man så här års hitta den några centimeter långa hästskoräkan. Den är har funnits i 220 miljoner år utan att nämnvärt förändrats, vilket underlättats av dess strategi att för det mesta föröka sig vegetativt (klänning) genom jungfrufödsel, och genom  en strategi som ingen annan art lyckats anamma.

Hästskoräkan är en allätare som bara finns i torra och varma miljöer med tillfälliga vattensamlingar utan fisk. När förhållandena är de rätta kläcker äggen, som kan ha drivit med vinden över öknar, stäpper eller i vårt fall Stora Alvaret i årtionden innan de äntligen hamnar i en vattensamling och temperaturen är den rätta. Nu går allt väldigt fort. Äggen kläcker och många snabba skalömsningar senare (deras rödaktiga genomskinliga skal i vattnet eller i kanten av vätarna avslöjar ofta deras närvaro) är honorna (alltid honor här på Öland) når på bara några veckor full storlek, släpper ifrån sig sina små röda ägg, och dör, ofta i takt med att de tillfälliga vätarna torkar upp igen.

Hästskoräka. Foto Pav Johnsson

Hästskoräkans liv är som en allegori för själva sommaren, eller augusti. Från noll till myllrande på ingen tid alls, men underbart är kort. Jag leker med tanken om ur ett Öländsk perspektiv augusti skulle kunna vara den månad då biomassan pekar på Öland. De flesta djurungar har lämnat sina bon och är i livet, algblomningar, blad, blommor, ruttnade tångbankar med mängder av arktiska vadare. Jag kan ha fel, men tanken känns rimlig. Bjud mig gärna på mothugg i form av fakta! Och ha en fortsatt skön sommar – här på Öland kan den ibland fortsätta in i nästa månad om det vill sig väl.