De öländska vägkanterna är numera mindre lockande för en botanist än de var för 30 år sedan. Troligen är vägsaltet en orsak till att många vägkanter numera hyser en mer trivial flora med arter som knylhavre. Men vissa vägpartier är väl värda att studera närmare exempelvis tvärsvägarna över Stora alvaret (Resmo—Stenåsa, Bårby—Alby), vägen ner till Sandvik, Persnäs socken, och kustvägen från Byxelkrok och vidare norrut, se Neptuni åkrar och Kustvägen Sandvik — Äleklinta. Några växter som trivs i vägkanterna är mellanlusern, gul sötväppling, vit sötväppling, vildmorot, blåeld, pukvete, åkervädd, cikoria, väddklint och stånds. Sällsynt växer skärblad, jordkastanj, lammöron, grenigt kungsljus och nicktistel.

I gårdsmiljöer kan du finna lungrot, odört, paddfot, bosyska, bolmört och sloklosta. Leta gärna på nyligen upplagda jordhögar där gräset ännu inte har etablerat sig. Sällsynt kan du finna vit kattost, hjärtstilla, kattmynta och kransborre. Titta gärna extra när du åker längs östra landsvägen genom Långlöts och Runsten socknar.

Källa: Ölands Botaniska Förening