Sandstäpp finns på torra, störningspräglade marker med ett uppbrutet, ej slutet, vegetationstäcke och markblottor på kalkrika, mer eller mindre humusfria, näringsfattiga och väldränerade sandjordar. Sandstäppen har en lågvuxen vegetation, vanligen med gräset tofsäxing. På öländska lokaler finns också t ex fågelarv och hylsnejlika.
Sandstäppen är beroende av att kalkrik, ej urlakad sand finns ytligt i markskiktet. Den ytligt liggande sanden lakas dock kontinuerligt ur genom naturliga processer vilket leder till att naturtypen med tiden försvinner om omrörningen inte är tillräckligt kraftig för att regelbundet föra upp kalkrik sand från djupare lager. Bete är i sig ofta inte en tillräcklig störning utan ytterligare markslitage behövs.
Sandstäpp är en starkt hotad naturtyp som minskat kraftigt och numera endast täcker mycket små och fragmenterade arealer. Den förekommer endast i solexponerade, varma lägen i sommartorra områden i östra Skåne och på Öland. Omfattande tallplantering har förvandlat större delen av sandmarkerna till trivial, likåldrig tallskog, medan det upphörande betet har gjort att de få resterande ytorna till största delen täcks av igenväxande gräsmarker.
De mest välkända sandmarkslokalerna i Kalmar län ligger längs Ölands östsida. Tre områden på Öland är av regeringen fastställda som Natura 2000-objekt: Gårdby sandstäpp, Åby sandbackar och Skedemosse sandstäpp. Natura 2000-objekten har en sammanlagd areal på cirka 80 hektar men arealen sandstäpp är betydligt mindre.
Lämpliga sandstäppslokaler att besöka