Öster om vattendelaren, utmed den Västra landborgen, sänker sig markytan långsamt mot öster och sydöst och ger upphov till en mängd små, grunda vattendrag som rinner ut i Östersjön på östra sidan av Öland. Men på grund av att lutningen är så svag kan inte vattnet erodera fram några djupa eller breda fåror. Utmed vissa bäcksträckor är det rentav så att vattnet överhuvud taget inte förmår att skapa några egentliga flödesfåror. Det upplevs som om vattendraget försvinner för att sedan uppträda igen en bit längre ned. Det är inte ovanligt att myrarnas vattenutbyte enbart sker genom grundvattnet. När flödet är stort så översvämmas även vattendragens låglänta kantzoner.
Naturliga vattendrag med tillhörande kärr- och fuktiga gräsmarkskorridorer finns fortfarande kvar i Mittlandsskogen och på Stora Alvaret. Som regel torkar vattendragen ut under sommaren. Det finns några vattenförande bäckar som försörjs med utströmmande grundvatten under hela året. Ett exempel är källflödena i Högmossen i Runsten socken som ger upphov till slingrande bäckar med breda kantzoner. En annan vackert meandrande bäck finns norr om vägen mot Ekelunda by i Sandby socken. Där är de slingrande fårorna förhållandevis djupt nedskurna i marken.
Öland är Sveriges sjöfattigaste landskap, rikt på tillfälliga småvatten men med få permanenta sjöar. Vissa hävdar till och med att Hornsjön i Högby socken är Ölands enda sjö. Andra vattensamlingar skulle alltså vara för små eller för grunda för att få kallas sjöar. I själva verket finns det ingen sådan allmänt vedertagen storleksgräns för hur litet ett vatten kan vara för att få kallas sjö. En sjö kan definieras som en mer eller mindre permanent, öppen vattensamling i en naturlig sänka i landytan. I det svenska sjöregistret har man valt att inkludera öppna vattensamlingar som är större än en hektar. Urvalet baseras på de topografiska kartornas blåmarkerade vattenytor som i sin tur urskiljts med hjälp av flygbilder. På Öland finns 17 av Sveriges totalt 95 700 registrerade sjöar. Stora alvarets största sjö är Möckelmossen.
Fågellivet i våtmarkerna är ofta rikt. Under vårkvällar hörs kanske enkelbeckasinens bräkande och har man tur kommer en eller ett par morkullehanar förbiflygande. De är lätta att identifiera på det karakteristiska knorrandet åtföljt av ett ”pits”. Honor, som vill ha besök av hanen, svarar genom att visa några vita fjädrar. I våtmarkerna finns också t ex många orkidèer
Det är säkrast att ha stövlar på fötterna om man vill gå ut i vattnet. Där lurar nämligen ofta blodiglar, redo att snabbt suga sig fast på huden. Efter några sekunder har de skurit hål och börjat suga i sig blodet. Ta bort igeln genom att knipa till så nära huden som möjlig med tumme och pekfinger!
Förslag till våtmarker att besöka:
Bildgalleri från öländska våtmarker (klicka på bilden för att göra den större)
