Så var vi inne i januari, ett nytt år och med nya tag. Det är nu styrelsen i ÖN träffas för att mejsla fram årets verksamhetsplan. Någon brist på idéer och angelägna miljöfrågor är det inte. Men många av frågorna är både storskaliga och komplexa. Klimatförändringar, miljögifter, hoten mot den biologiska mångfalden, övergödningseffekter och krympande fiskbestånd  i Östersjön för att ta några sådana exempel. Det är lätt att känna sig frustrerad, liten och otillräcklig. Så vad är det vi bör, vill och kan göra? Att formulera en verksamhetsplan för en idéell förening, det är ungefär lika besvärligt som att avge nyårslöften. Ju ambitiösare de är desto svårare är de att hålla.

Ska vi alls bry oss om de storskaliga problemen? Har vi några möjligheter att göra skillnad? Ska de stora frågorna kanske överlåtas till ”nån annan”,  till våra politiker i eu-parlament och riksdag och till företagsledningar? Alla medlemmar i ÖN tror jag svarar ja på den första och andra frågan och nej på den sista. Folkrörelserna är en så självklar, omistlig del av vår demokrati att en ibland glömmer bort att alla inte delar den uppfattningen. Jag minns t.ex. fortfarande förvåningen när jag insåg det efter ett möte om fiskpopulationerna i Östersjön för ett antal år sedan. Det var ett välbesökt möte. Klockaregården i Högsrum var fullsatt. Vi började med att visa en dokumentärfilm. Den följdes av en paneldebatt och frågestund med representanter för myndigheter, forskare och yrkesfiskare. Debatten och den påföljande frågestunden var livlig. Vi fick en beskrivning av tillståndet och en överblick av parternas argument och åsikter. Oenigheten om läget och åtgärderna var tydlig, inte minst yrkesfiskarnas organisationer var oense. Trots det var återkopplingarna efter mötet genomgående positiva. Men Ölandsbladets reporter var inte nöjd. Han verkade inte alls förstå meningen med att träffas och diskutera Östersjöfrågorna på lokal nivå. Det gav väl inget skrev han, vi enades ju inte om några åtgärder och saknade ju makt att förändra…

I själva verket är nog så att lagar, direktiv och regler, som kommer ”uppifrån”, måste vara både genomlysta och ha stöd ”underifrån” för att efterlevas. De måste bygga på en utbredd kunskap och förståelse för varför de finns. Tillit och delaktighet är antagligen huvudorsakerna till att vi har kunnat lösa så många miljöproblem. De flesta bryr sig faktiskt och drar åt samma håll.  Utan folkligt stöd vore miljöbalkens lagar och föreskrifter, till skydd för en hållbar utveckling, inte mycket värda. På motsvarande sätt är det med natur- och miljövårdssatsningar. Med minskade skatter krävs ett starkt politiskt och opinionsmässigt stöd om satsningar ska fortsätta. Naturvården och de nationella miljömålen har det stödet. Det ska vi vara glada för. Enbart skötseln av naturbetesmarkerna, alvaren och östra ölands sjömarker kostar årligen stora summor, drygt 100 miljoner kronor. Utan miljöersättningarna från EU och riksdag skulle inte naturbetesmarkernas  unika biologiska mångfald finnas kvar så länge till. Men satsningar på naturvård är inte skriva i sten. Höstens budgetbråk i riksdagen visar hur snabbt miljömål kan försvinna ur fokus och åtgärder sättas på sparlåga.

Det bästa sättet att säkra stödet för naturvården är naturligtvis att låta så många som möjlighet att ta del av livets mångfald, av de intrikata samspelen, av dofterna, ljuden, färgerna och formerna. I ÖN har vi därför sedan många år tillbaka ordnat aktiviteter på temat ”upptäcka, utforska och uppleva”.  Vi ordnar själva exkursioner och föreläsningar och sprider kännedom om andras arrangemang genom kalendariet Natur och Kultur på Öland. Skriften sprids till alla hushåll, bibliotek och andra mötesplatser för besökare på ön. Årets Ölandsfotograf ingår givetvis också i detta tema. Med hjälp av duktiga fotografer får vi hjälp att se vad Öland har att erbjuda oss under årets alla månader.

”Tänk globalt, agera lokalt” syftar på att lösningen på storskaliga och komplexa miljöfrågor egentligen börjar med att vi blir medvetna och agerar hemma utifrån våra lokala ekologiska, ekonomiska och sociala förutsättningar. Aforismen formulerades 1978  av mikrobiologen René Dubos, som efter långt och framgångsrikt forskningsarbete mot infektionssjukdomar övergick till att bekämpa miljöproblem. Både som individer och i förening kan vi göra skillnad. Faktum är att några av Ölands rikaste marker, ur mångfaldssynpunkt,  saknar alla typer av skyddsförordnanden enligt miljöbalkens paragrafer. Håll ögonen öppna när du färdas i det öländska landskapet! Här döljer sig  de skönaste av lövängar och kalkkärr. Artrikedomen är häpnadsväckande. Den är ett resultat av att tidigare generationers hävd fortsatt utan avbrott in i våra dagar. Detta trots att avkastningen på sådana marker ”knappt föder en katt”, som en granne uttryckte saken. Inga skötselplaner och offentliga upphandlingar, hur detaljerade de än må vara, kan ersätta den intresserade brukarens erfarenhet och lokalt anpassade skötsel.

Det här unikt artrika och välhävdade kalkkärret är ett exempel på hur viktigt det är med kunniga och intresserade brukare om vi ska klara miljömålen.

Vi i ÖN försöker så gott vi kan att bidra med upplysning och opinionsbildning. Det är ett tålmodigt arbete. Därför är det viktigt att verksamheten är uthållig och inte förbrukar den idéella kraften hos de aktiva medlemmarna. Vi försöker alltså vara glada över det vi hinner med, vi sörjer inte allt det vi borde ha gjort, och välkomnar alltid både små och stora insatser från nya medlemmar. Vad tycker du vi ska satsa på 2015? Ge gärna en kommentar nedan eller ta kontakt med någon i styrelsen.

Tack för att du tar dig tid att följa oss här på vår hemsida och väl mött i markerna

Börje Ekstam

Ordförande i ÖN