Av Urban Anjar
När jag var liten var det där med hållbarhet enkelt. Hållbara prylar var rejält gjorda och höll följaktligen länge. Mina första jeans kändes som om de var gjorda av plåt och pallade för att åka kana på berghällarna på byxbaken.
Hållbar: Dinkey Toys leksaksbilar kunde man köra runt i sandlådan med, tappa i golvet och lite vad som helst men de höll — även om färgen kunde bli lite sliten. Nu är det äldsta barnbarnet som kör. Foto: Urban Anjar
Idag har man vidgat begreppet hållbar. Eller det är kanske snarare det engelska ordet sustainable som oftast översätts till hållbar. Det finns en massa internationella överenskommelser om hållbarhet och i Sverige har vi till och med hållbarhet inskrivet i grundlagen:
Det allmänna ska främja en hållbar utveckling som leder till en god miljö för nuvarande och kommande generationer (Regeringsformen Kap 1 §2).
För att få ett perspektiv på det här måste vi kanske backa tillbaka till 50- och 60-talens utvecklingsoptimism. Allt ökade. Befolkningen, lönerna, antalet bilar, boytan, energiförbrukningen. Alla kurvor såg ut som hockeyklubbor. Fördubbling följdes av fördubbling och dubbelt upp igen och tycktes fortsätta så i oändighet. Det var nog till en början ingen som såg något problem med detta.
Så småningom började man upptäcka att ämnen som DDT, PCB, kvicksilver, dioxiner och så vidare började dyka upp i skadliga halter i naturen och i oss människor. Fisken dog i sjöar som blev allt surare och en del fåglar tystnade.
Tidigt sjuttiotal börjar forskare bygga datormodeller och uppmärksamma att tillgången på olja, uran, koppar och andra råvaror inte heller är obegränsad och fördubblar vi användningen kommer förstås tillgångarna att ta slut fortare och fördubblar vi igen kommer slutet ännu närmare.
Vi har bara ett jordklot. Tydligare än såhär kan vi nog inte se det. Fotograferat 1972 av Apollo17 på väg mot månen. Foto: NASA
Ungefär här kommer jag som ung fältbiolog huvudstupa in i debatten. Ni som är lite äldre minns säkert aktionen när vi skickade tomma engångsburkar för öl och andra drycker till Naturvårdsverket och hur dess dåvarande generaldirektör Valfrid Paulsson sin vana trogen gick i taket. Jag var avsändare till några av försändelserna. Avsikten var just att peka på slöseriet med ändliga resurser.
Men åter till begreppet ”hållbarhet”. Ni minns kanske att man på den tiden kunde dela in världen i rika I-länder och fattiga U-länder. Länder som Indien och Kina var på den tiden fattiga jordbrukarländer som inte kunde mätta sina växande befolkningars magar. Ingen har väl missat att de här länderna numera i hög grad är just industriländer och att företag i båda länderna köpt in sig bland annat i europeisk bilindustri och att många IT-jobb flyttats till Indien.
Även om vi medelklassmänniskor i rika länder som Sverige och USA skulle kunna tänka oss att slå av på tillväxttakten fanns det (och finns fortfarande) andra som inte ens fått de mest basala behoven fyllda. Begreppet hållbar utveckling blev en lösning på den knuten och det definierades som en hållbarhet i tre dimensioner: Social hållbarhet, miljömässig hållbarhet och ekonomisk hållbarhet.
Det finns fortfarande ett antal allvarliga utmaningar. Klimatet är kanske den allvarligaste och vi behöver definitivt inte dinosaurier som Donald Trump som förnekar vetenskapliga fakta och lägger krokben för det internationella samarbetet.
Men det finns glädjeämnen. Kina är numera världens största producent av elektricitet från solceller och planerna är att öka den produktionen kraftigt. På vår egen ö är vi självförsörjande på elenergi genom våra vindkraftverk. Det är något vi ska vara stolta över.
Självförsörjande: Öland producerar ungefär lika mycket el-energi som vi konsumerar. Foto: Urban Anjar
Själva ekonomin är i förändring. Att äga själv och köpa nytt är inte längre en självklarhet. I stället är återanvändning och ”vintage” populärt. Hemma är det mesta möblemanget ärvt, köpt på antikaffärer och loppisar. Detta kryddat med några containerfynd och några dyra men bra och tidlösa möbler. Annars handlar alltmer om att låna, låna ut, samäga, hyra det man behöver, när man behöver det och om att sälja eller skänka sådant man inte behöver. Naturligtvis gynnas den här utvecklingen av digitaliseringen. Vi har väl alla sålt eller köpt något via Blocket, Tradera, eBay osv. Själva hyr jag och hustrun ut boyta vi oftast inte behöver via Airbnb.
En trend som blivit stor på vissa håll är dumpstring. Mataffärerna slänger mycket mat som fortfarande är okej. Det kan vara datumet som gått ut men varan är fortfarande fräsch, förpackningar som blivit lite kantstötta eller ett paket med tomater där en av sex ser lite vissen ut. Allt det där hamnar i containern utanför butiken. Några jag känner ägnar sig åt nattliga räder och räddar det som fortfarande är ätbart.
Det där med solceller händer för övrigt inte bara i Kina. Grannen som har en lada vars tak på ena sidan lutar fint åt söder har satsat ordentligt. Typiskt är att vi tänker globalt, men oftast agerar lokalt.
Cykeln är på väg tillbaka både som transportmedel som motionsredskap, för utflykter och turism och cykeln är något av en symbol för hållbarhet. Moderna cyklar är högteknologiska skapelser i lättmetall, med många växlar och hydrauliska skivbromsar. Kanske märks trenden mer i städerna, men Öland är ett bra cykellandskap om det inte vore för cykelförbudet på bron. Det måste Trafikverket åtgärda. Det behövs också cykelvägar längs de stora trafikstråken och som går där människor bor och arbetar. Befintliga cykelleder behöver också skyltas bättre, så man vet vart man kommer. Det var för övrigt på cykel, tillsammans med några fältbiologkompisar, jag först besökte Öland, där jag nu blivit bofast.
Vi är också i fas att byta bil. ”Gamla Bettan” går i strejk allt oftare och reparationerna blir allt dyrare. Rosten börjar också sätta sina spår. En elbil vore idealiskt, men de som skulle klara vårt resemönster med barn och barnbarn utspridda inom och utom landet går vida över vår budget. En begagnad plugin-hybrid skulle pessimistiskt kalkylerat halvera bensinförbrukningen och merkostnaden för en sådan skulle vi lätt räkna hem även om räntorna går upp rejält.
Annars var kanske definitionen från det första stycket inte så tokig. Rejäla prylar som håller länge, som går att underhålla och som åldras med värdighet är nog inte så fel. Ju längre saker håller desto mindre råvaror och energi går det åt för att tillverka nytt och desto mindre skit släpper vi ut. Kan vi sen snegla lite på varifrån prylarna kommer och försöka handla från länder där man respekterar mänskliga rättigheter och har vettiga löner och arbetsförhållanden är vi nog rätt så i fas med den moderna definitionen på hållbarhet.
Hej Urban.
Det går att köpa hållbara jeans. Jag såg jeans i Göteborg som var Old style för några år sedan med tyg hårt som kartong och som kostade drygt 2000 kr. Priset är nog jämförbart med dåtidens om man räknar inflation/kronvärde. Nuförtiden har jag 8-10 brallor istället för 2 som jag hade när jag var 14. Ena 14-årsbrallan var förlängd med jeanstyg från kasserade brallor.