Här i söder har vi en kändis. Han lockar varje år massvis med turister. Ölands mest besökta turistmål. Och visst är han tjusig med sina 41,6 meter och svarta midjeband! Högst uppe från Långe Jan har du en fantastisk utsikt. Åt söder ligger sälar och sjunger på stenarna och sedan breder havet ut sig. Havet möts i horisonten av himmeln. Blått hav möter blå himmel. Under vattenytan finns ett myller av liv. Ottenby rev, ett marint naturreservat är det vi står och spanar ut över. Här växer skogar med blås- och sågtång. I skydd av tången lever småfisk. På undervattensrevet som sträcker sig åt sydost sitter blåmusslorna tätt på kalkstenen. På vintern ligger stora flockar med alfågel och ejder där ute. De älskar de små Östersjö-blåmusslorna.

Foto: Ida Hansson

Foto: Ida Hansson

Går du runt och tittar norrut ser du fyrbyn nedanför dig. En dag i juli äts det hundratals glassar och minst lika många foton tas på fyren. På parkeringen och restaurangen är det fullt och toakön ringlar sig lång.

Foto: Ida Hansson

Bortanför fyrbyn och dess myller av människor ser du Ottenby naturreservats betesmarker och lövskog. Ute på Schäferiängarna, betesmarken i öster, betar kor och får. Här har det häckat vadare under vår och försommar. Tack vare betesdjuren, som håller gräset lågt, lyckas vadarna föda upp sina ungar. I Ottenby lund har tystnaden infunnit sig efter den intensiva fågelkören under våren. Går du här nu är det svårt att förstå att det bland träden föds upp en ny generation fåglar.

Foto: Ida Hansson

Uppe från fyren ser du ett rev i väster, Västrevet, här simmar gäss, svanar och änder. På revet står måsar, tärnor och skarvar.

Första gången jag jobbade på naturum Ottenby var sommaren 2007. Då satt jag mest och tog betalt av alla besökare som ville gå upp i fyren. Senare, fick jag även stå i naturum och där är jag nu tillbaka. En stor del av jobbet går ut på att svara på frågor från besökare. Det finns vissa frågor som är vanligare än andra. ”Var är toaletten?”, ”Kan jag köpa biljett till fyren här?” eller ”Var är restaurangen?”. ”Vad är det här för något?”, då syftar de på naturum, är en fråga som också ställs ofta. Naturum och naturen i Ottenby är under sommaren inte det primära syftet med besöket utan det är Sveriges högsta fyr. Jag hoppas ju så klart på frågor om fåglar, sälar och hav! Men då naturen inte var målet med besöket har vi möjlighet att ge många en oväntad bonus! De som kommer hit för att klättra upp i Långe Jan, eller tornet som de kallar honom, kan få en naturupplevelse de inte hade räknat med. Som att se en säl. Även om många tror att vi på naturum luras?… För sälen kan väl inte vara på riktigt?! ” De måste lagt en radiostyrd säl på stenen” eller ”Sälen är så klart inne i tubkikaren. Mig lurar ni inte!” är kommentarer vi hör dagligen i naturum. Vissa tror uppenbarligen att det är större chans att vi lägger ut en radiostyrd säl på en sten än att de lever här på riktigt.

När jag på guidning ställer in en säl i tubkikaren och besökaren till slut lyckas se och lyser upp över att få se en säl, det är kanske det roligaste med jobbet. Att få visa något nytt för människor. Men också lite sorgligt. Tänk alla som besöker fyren men som inte ser sälarna utan bara ”stenar”. Vad mer i naturen hade vi uppskattat om vi bara visste vad vi skulle leta efter?

Foto: Stefan Svenaeus

Det finns en annan kategori besökare, de som visst kan allt om sälar och hur de förstör för fisket. Hur sälarna tar sönder nät, äter upp all vår fisk. Eller hur skarvarna bara bajsar ner, äter fisk och förstör. Skjuta, det är lösningen. Det har de hört eller läst någonstans. Ogillandet av sälar har verkligen ökat senaste åren och skarvarna har fått en konkurrent om mest ogillade varelse här på udden. De som säger detta påverkas oftas inte alls av vad som händer i Östersjön, är min uppfattning. Så varför allt detta hat? Okunskap? Skönt att ha någon annan att skylla på?

Mitt jobb som naturvägledare har kanske aldrig varit viktigare än nu? Tänk om alla som åker från Ottenby fick med sig en liten tanke om naturen. Om vadarna ute på ängarna eller småfisken i tångskogen. Och hur beroende vi är av alla andra arter. Att vi är en del av naturen och att vi måste göra något nu för att alla arter ska få finnas kvar!

Ida Hansson