Oktober – spännande höstliv under ytan

En stilla och solig oktoberdag går jag stigen ner mot vattnet. Jag passerar visset gräs, fallna löv och svartnade blomställningar. Det är lätt att se oktober som en tid av avslut, av avfärd och förberedelser för vintern. Fågelsträcken drar söderut. Växterna tackar för i år, de fäller sina löv eller vissnar helt och hållet. Men hösten är samtidigt en tid av förnyelse, av tillväxt och nya erfarenheter. Nästa generation av liv är redan igång. För de organismer som förökat sig under sommaren är hösten den första viktiga tiden i livet. Ingenstans är detta så tydligt som i havet.

Jag kommer fram till den lilla träbryggan, lägger mig på magen och tittar ner i vattnet. Först ser jag inte så mycket. Lite sågtång, några musslor och stenar. Men när ögonen har vant sig hittar jag mycket spännande. Moln av pungräkor svävar mellan tångruskorna. Nere på botten hoppar årsyngel av olika smörbultsarter omkring i jakt på föda. Stim av av centimeterstora spiggar rör sig långsamt längs bryggkanten. Överallt finns yngel och ungar som nu upplever sin första höst. För alla dem är oktober inte en tid av avslut utan av begynnelser.

Så länge jag kan minnas har jag fascinerats av det som finns under ytan i Östersjön; tanken att det finns fullt av liv och händelser, drama och spänning i vår närhet, men okänt för oss. Denna nyfikenhet har jag fått i arv från min pappa, mörbylångakonstnären Sven-Bertil Svensson. Som barn inspirerades han i sin tur av kvarterets fiskargubbar, men även av den österrikiske zoologen och undervattenspionjären Hans Hass. Inte många minns Hass idag, för hans liv överskuggades på många sätt av den mer berömde Jacques Cousteau. Men det var Hass böcker om dykning och harpunfiske i Medelhavet och Karibien som fick min pappa att vilja uppleva livet i Östersjön med cyklop och snorkel. Som barn lyssnade jag storögt på hans historier om hur han med sina kompisar utforskade reven och ålgräsängarna, vraken och sandbottnarna i Kalmarsund. Detta var på 1950-talet, innan effekterna av övergödningen och överfisket börjat synas. Tidigt började jag också snorkla runt Mörbylångas bryggor och samla djur till akvariet i pojkrummet.

Som tioåring tog pappa med mig på ett föredrag av Bertil Lindvall som var marinbiolog på Högskolan i Kalmar. Han visade spännande undervattensbilder från samma vikar som jag badat i hela livet, och helt plötsligt förstod jag: man kan ju ha detta som jobb! Det var då jag bestämde mig: jag skulle också bli marinbiolog! Först kanske mest som ett standardsvar på frågan ”och vad vill du bli när du blir stor?” Men dykarkurser, värnplikt i flottan och biologistudier i Lund förde mig sakta mot målet. Drömmen slog in på allvar när jag fick studera marinbiologi i Santa Cruz, strax söder om San Francisco. Där kunde jag dyka obegränsat i de enorma kelpskogarna. Det var också där jag fastnade för studiet av fiskars beteende. Upplevelsen att för första gången sticka huvet under ytan på en riktig ocean var överväldigande. Stilla Havet var så stort, så salt, så otroligt fullt av liv, färg och ljud jämfört med Östersjön. Den enorma mångfalden gjorde mig yr. Sedan dess har jag fått förmånen att undersöka livet under ytan på vitt skilda platser. Framförallt på den svenska västkusten men också tropiska korallrev och till och med i små källflöden i Australiens centrala öken. Men det enda vatten som känns som ”hemma” är här, Östersjöns bräckta vatten med sin unika blandning av söt- och saltvattensorganismer. Öland är speciellt, även under ytan. Efter många långa år utomlands lyckades jag till sist återvända hem hit för att bli biologilärare på Linnéuniversitetet.

Oktober. Denna årstid är speciell för mig, för det var under oktober för 25 år sedan jag gjorde mitt exjobb på stimbeteenden hos fisken sjustrålig smörbult (som enligt mig borde heta tångstubb). Jag har varit fascinerad av denna lilla fisk ända sedan dess. Den är faktiskt en av Sveriges vanligaste, men trots att den är både talrik, färgglad och vacker och lever längs samma stränder som folk badar, så är den ändå okänd för de flesta. Lägg dig på en brygga en stilla oktoberdag. Om du har tur får du syn på den.