Forsfallsdammen – Ölands enda vattenfall

Vatten, vatten, vatten….

Under hösten har det regnat mer än ”normalt” på Öland, om än sämre igen under december (SMHI/Data/Nederbörd…). Gott om vatten kan man se i bäckar, diken och småvatten, bevattningsförbudet är hävt, lantbrukarna andas ut. Nu ska dessa vattenmängder fylla på grundvattenmagasinen. Skönt så här efter helgerna, faran över! Eller?

Vi har nog alla, även många turister, varit sparsamma detta år, och vattenkonsumtionen lär ha varit uppåt 20 % lägre än normala år. Bra, fortsätt så, hoppas vi alla, så klart! Detta tillsammans med alla dyra tankbilar och Kalmarvattnet till Stora Rör, har gjort att vi klarade oss, trots att grundvattenmagasinen legat flera meter under de normala nivåerna. Det var ju förra årets och vinterns snåla nederbörd som gjorde att reserverna under mark aldrig fylldes på.

Men framtiden då???

I vår är det nya avsaltningsverket i Sandvik, Borgholms kommun, klart, och vattenledningen från fastlandet kanske kan leverera vatten även i framtiden, så tankbilarna behövs nog inte. MEN långsiktigt bör dessa dyra (akut)lösningar betraktas som komplement till den mer naturliga lösningsstrategin för råvattenproduktion på Öland, därmed mindre teknologiskt beroende.

Det handlar givetvis om möjligheten att behålla en större del av de ändå rätt stora regnmängder som Öland får, men som alltför snabbt rinner ut i Östersjön. Under första delen av förra seklet sänktes de naturliga trösklarna som reglerar detta utflöde åt öster, bl.a. genom att utloppen genom efteristidens strandvallar grävdes djupare, man skapade mer användbar åkermark. Att höja trösklar för att behålla ytvattnet längre, och därmed öka grundvattnet, kan innebära konflikter med den viktiga lantbruksnäringen. Samtidigt har bristen på vatten för grödor och boskap ökat.

Rimligen kan man hitta lösningar och platser där man faktiskt kan ”plugga igen” utloppen delvis, och/eller vissa tider av året. Ett sådant initiativ har nyligen tagits av LRF och Ölands vattenråd, tillsammans, se denna broschyr: Hjälp oss att fånga vattnet på land! Vi tror att en markant sådan omställning är det på längre sikt riktiga.Men det räcker inte med enskilda entusiastiska projektstartare med god insikt och ”topografiska möjligheter”. Utvecklingen behöver få en tydlig draghjälp från kommunerna, länsstyrelsen och andra aktörer. Framåt vårkanten vet vi vad SMHI:s flygletande efter grundvattenmagasin har gett, men fortfarande ska magasinen fyllas på, vilket är beroende av att ytvattnet inte lämnar landbacken i förtid.

Dessutom säger klimatprognoserna rätt tydligt att vi får mindre med sommarregn över sydöstra Sverige, men troligen mer på vintern, och istället för snö. Alltså bör vi samla upp denna nederbörd för att skapa grundvatten, därmed dricksvatten, men också för direktanvändning inom vissa delar av jordbruket.

Mer vatten längre på sommarhalvåret skulle dessutom ge en viktig bonus för Ölands natur, dess fauna och flora. Samtidigt kan mer kväve och fosfor hindras att göda Östersjön. Det gynnar även turistnäringarna, inklusive ett hållbart fritidsfiske. Vi måste gynna vandring och lek i vattendragen av öring m fl rovlevande fiskarter, ty dessa behövs fler av i Östersjön.

Det görs alltså kortsiktiga(re) tekniska lösningar, man kan få folk att hushålla bättre, inklusive gynnande av installation av vattenbesparande utrustning, och man kanske mer bör åtgärda läckor i distributionsnätet. Men man måste även påbörja arbetet med att behålla vattnet på Öland. Det är då olyckligt att ”varje del” utreds för sig, kommunerna bör tillsammans ta ett betydligt mer långsiktigt ansvar för att se på alla tänkbara lösningar och problem (dvs delvis negativa effekter av lösningarna), inkl såväl tidigare fakta (t ex Vattenplaneringskommittén och Jan Pousettes studier)  som SGU-scanning och prognoser om framtida nederbörd och avdunstning.

Detta kräver på politikernivå en ändrad inställning till HELA vattenproblemet, det innebär att anslå resurser och mandat för en ordentligt genomlysande och allsidigt tillsatt utredning av vattnet på Öland. Avsikten skall då vara att belysa problemen ur kvantitativa och kvalitativa perspektiv inklusive vattendragens näringsinnehåll och möjligheterna att reducera detta genom anläggande av lämpligt placerade ”våtmarker” och liknande. Arbetet bör även omfatta och omfattas av intresseorganisationer av olika slag. Arbetet inkluderar ett antal s.k. naturvårdsproblem, vilka faktiskt i flera fall, via en allt större insikt om värdet med ”ekosystemtjänster”, torde gynna vattnets kvaliteter, och även vad som händer i Östersjön.

Vattenintressenter i alla läger, förenen eder!

Jan Herrmann