Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) har aviserat en uppdatering av Sveriges livsmedelsstrategi från 2017. En strategi som enligt riksdagen ska leda till en konkurrenskraftig livsmedelskedja där livsmedelsproduktionen ökar och nationella miljömål nås. Men här krävs ett förtydligande vad gäller vilken produktion som ska öka, på vilket sätt, och utifrån vems konkurrenskraft?

Under snart ett sekel har produktionseffektiviteten i lantbruket ökat. Maten har troligen blivit billigare, som andel av hushållens totala utgifter, men lantbruket har inte blivit lönsammare. Majoriteten av gårdarna har lagts ner. Samtidigt befinner sig 1600 av odlingslandskapets arter på rödlistan och centrala ekosystemtjänster som pollinering och kolinlagring försvagas.Resultatet blir en sårbar livsmedelskedja med låg beredskap där många lantbrukare tvingas ställa avans mot hållbarhet eftersom de inte erbjuds andra vägar till lönsamhet än fortsatt intensifiering.

Regeringen behöver satsa på en mångfald av lantbruksföretag och produktionsinriktningar i hela landet, i stället för dagens tonvikt vid produktionsmaximering. Konsumenternas val är viktiga, men livsmedelsstrategin kan inte nöja sig med att konsumenternas efterfrågan ska styra, eftersom den till hög grad påverkas av livsmedelsindustrins, handelns och politikens val.