Augusti

Redan augusti! Sommaren har gått fort, som vanligt. Många klagar på vädret. Kallt, regnigt, blåsigt. Men, inte att förglömma, vi har ändå haft ganska många fina, varma och soliga dagar. Och framför allt, det omväxlande vädret har gynnat växtligheten.

Under de drygt tjugofem åren jag haft privilegiet att få bo permanent på Öland med möjligheter att följa årstidernas växlingar har jag sällan upplevt en sådan rik blomning och flora som i år.

Fåglarna då, har de klarat häckningen och uppfödningen av sina ungar? Det verkar så. Mina hussvalor anlände punktligt i slutet av april. Jag har följt dem under hela häckningsperioden. Ungarna från de sju bona har nu sedan en tid lämnat tryggheten och tränar på flytten till vinterkvarteren i Afrika. Kanske är en andra kull på gång, det händer vissa år!

Många med mig har i år fått se och uppleva något av det mest spektakulära och sensationella inom fågelvärlden här på Öland. Häckande biätare i Ottenby! Det lär vara nästan 40 år sedan den senast häckade på Öland. Jag slår upp Svensk fågelatlas, tittar på häckningskartan över Sverige och finner tre röda punkter, som markerar säker häckningsplats. De första kända häckningarna i landet utgjordes av Gårdby på Öland 1976, Huskvarna i Småland 1977 och 1978 samt Klippan i Skåne 1985. Nu alltså åter på Öland!

IMG_2575-BiätareWEBB

Bild: Biätare

Äggen har kläckts och ungarna matas för fullt. Biätarens sociala beteende gör att det är ganska lätt att skåda den, med eller utan kikare, där den sitter på en bar gren med en trollslända i näbben beredd att flyga ner i boet i sanden till sina hungriga ungar. Bona är väl omgärdade av elstängsel för att hålla predatorer borta. Försök med ringmärkning pågick när jag var på plats första dagen i augusti. Spännande att se vad som händer, om de kommer tillbaka nästa år efter sin övervintring, vanligtvis dels inom ett område i södra Västafrika, dels i savann- och torrområdena söder om ekvatorn.

Nu till blommorna. Sensommarblomman framför andra utmed våra färdvägar är cikorian som med sin himmelsblåa färg skänker visuell glädje åt alla vägfarare, bilister såväl som cyklister. Den har som många andra blommor en tydlig dygnsrytm med utslagna blommor vända mot solen från cirka sjutiden på morgonen till tretiden på eftermiddagen. Något att tänka på om man vill fotografera den i sin praktfullaste skepnad.  Efter olika blommors ljusrytm skapade Linné sitt blomsterur, Horlogium Florae, tabeller med klockslag då en rad blommor öppnade och slöt sina kronor.

Cikoria2aa

Bild: Cikoria

Vildmoroten som också nu syns talrikt utmed våra vägar och öppna ängsmarker är även en av våra karaktärsväxter, som inte bör förväxlas med andra liknande tidigare blommande parasollväxter. Roten är inte ätlig men har en tydlig morotsdoft. Vildmoroten känns bland annat igen på att blomflocken vid fruktmognaden drar ihop sig till en fågelboliknande boll, vilket gett örten det passande namnet Vogelnest på tyska.

Vildmorot2

Bild: Vildmorot

Tittar man noga i mitten på den stora vita blomflocken, helst med lupp, kan man hos vissa blommor finna en liten purpurfärgad blomma, ej att förväxla med en insekt. När jag första gången gjorde denna upptäckt greps jag av förundran och min nyfikenhet väcktes. Kan denna lilla men mycket iögonfallande, insektsliknande blomma ha någon biologisk uppgift, kanske ett igenkänningstecken för någon speciell insekt som blomman vill ha besök av. Jag vet inte om det finns någon förklaring eller om alla funderingar är avskrivna.

Backtimjan2

Bild: Backtimjan

Axveronika2

Bild: Axveronika

Fortsätt njut av sensommaren. Gå ut i naturen, ta gärna en promenad på alvarmarkerna och upplev doften och färgprakten av backtimjan och axveronikan i aldrig förr skådad mängd.

Britta Lööv

Dela

Kommentera

One thought on “Augusti

  1. Tack för en intressant augustikrönika. Vildmorotens blommor är verkligen värda att titta lite närmare på.

    I den dubbla flocken ser de enskilda blommorna olika ut och har olika funktion. De flesta är tvåkönade (hermafroditer) men i mitten av småflocken finns enkönade, hanliga blommor som alltså bara har ståndare. Ståndarna mognar först och samtidigt inom flocken (protandri) vilket minskar risken för självbefruktning.
    Kronbladen skiljer sig också åt. I kanterna är de vita och radiärsymmetriska och i mitten ofta bisymmetriska och purpurfärgade.

    Den centrala småflocken är ofta reducerad till en enda blomma i vitt eller purpur. Nu kan vi passa på och se om den är hermafroditer eller hanliga och om hanblommorna är röda med egen symmetri?

    Hils
    Börje

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *