December – Ut och njut!

Så var det december och dags att summera det i särklass märkligaste året jag upplevt. Ett år av global oro och rädsla kring en pandemi kan väl summera det här virusets frammarsch. Men trots rädslor och ovisshet har det funnits gott om ljusglimtar och jag tror faktiskt att det kommer mycket gott ur denna tid.

Mitt år 2020 började dock ljust. Jag fick möjligheten att än en gång besöka landet som har en så stark plats i mitt hjärta. Landet som är mellan jorden och himmelen, Nepal. Det var länge sedan jag var där nu trots att jag alltid har en resa till Nepal i tankarna. Denna gång styrde vi resan till Illam, i den allra östligaste delen av landet. Vi skulle, inkvarterade hemma hos en familj och med hjälp av lokala guider, försöka hitta den röda pandan. Ett fabeldjur, ett djur som jag så länge velat se.

Röd panda (Kattbjörn)

En kall gryning gick vi ut i en brant gammal skog med rhododendron och ett stort inslag av bambu. Här märks inte den mänskliga påverkan så mycket, skogarna har fått stå kvar. Här lever de röda pandorna skyddade. Det dröjde inte länge innan vi fick se en hona med sina två ungar. Att stå i den branta backen med lite morgondis runt omkring och för första gången fått se detta fantastiska djur var som en dröm.

Resan fortsatte ner i Terrai alltså det Nepalesiska låglandet med målet att komma till Sauraha och Chitwan NP. Här känner jag mig hemma, hit har jag alltid återkommit. Här kan jag gå på bygatan och hälsa på människorna nästan som om jag tar en promenad längs barndomsstaden Borgholms gator. Här trivs jag. Att stå med fina vänner vid floden och se solen gå ner över Indien. En kväll stod vi där och pratade och en tysk turist stannade. Vi pratade om att komma ut i naturen. Han var inte så van av att vara i naturen, men när han reste tyckte han att om man inte sett landets natur så har man inte upplevt landet. På den andra sidan floden på stranden började det nu fyllas på med hjortar. Vi tittade i kikaren och såg rådjurslika hjortdjur men även stora Sambarhjortar. Helt plötsligt hörde vi en massa ljud, hjortarna skällde och vi förstod alla att något var på gång. Men vad? Vi spanade och så i det sista ljuset för kvällen ser jag en känd siluett. Helt plötsligt längs stranden kommer den vackraste av alla katter, den bengaliska tigern. Den stora, randiga katten med lite kutig rygg och ett kraftigt huvud. Vi hade turen att vara där, där just då! Hundra meter från oss satt folk på restauranger och där stod vi och fick uppleva en bengalisk tiger ta sig en simtur över floden, från djungeln och mot gräsmarkerna för en nattlig jakt. Inför oss och den skakande tyska turisten, han var helt uppe i det blå. Han hade fått se mer än han någonsin vågat tro och vi hade visat honom en natur han inte trodde kunde finnas.

Alltid när jag kommer iväg på en sån här resa så föds massor med tankar hos mig. I mitt professionella yrke som lärare och naturguide tänker jag ofta på hur ska vi kunna öppna ögonen på andra. Hur ska vi kunna få andra att känna att i naturen kan vi inte bara hitta lugn utan även vara med om upplevelser som helt ändrar livet. Som vår nyblivne tyska bekantskap, i hans liv finns ett före och ett efter tigern i Nepal. Här hemma kanske inte det är de exotiska inslagen som gör att livet ändras. Men visst ändras det. Jag har under året haft en fågelkurs på norra Öland. Det har varit ett litet gäng som vill lära nytt i fågelmarkerna. Trots pandemin har vi kunnat träffas fem gånger och försökt att lära oss om det som finns runt om oss. Vi har försökt sätt ord på hur en fågel verkligen ser ut. Var är skatan svart eller var är den vit? Säger taltrasten tick eller sick eller hur låter det egentligen? Vi har jobbat med att lära oss nya läten och hur man kan hitta fåglar i den miljön man ständigt befinner sig i. Många gånger har det kommenterats att det gör skillnad när vi ger oss hän att upptäcka och sätta ord på det vi ser eller hör. Ett annat exempel på samma tema var i höstas när vi kunde se en sällsynt större beckasinsnäppa på Schäferiängarna i Ottenby. Jag träffade några personer där som tidigare varit på mina kurser som också ville se snäppan. Den gick lugnt, så jag sa åt dem att försöka leta. Jag berättade om hur den rörde sig och hur man kan känna igen den. Jag ville skapa ett mervärde än att bara visa dem den i kikaren. När de hittade den utbrast de att det var halva nöjet att få leta att få hitta själv.

När mina elever i 8:de klass läste ekologi, så fick de studera “kulturnaturen” på vår skolgård. Eleverna hittade spindlar och fotade och kunde bestämma till art. Det fanns en enorm glädje och nyfikenhet i att ta reda på vad det var och hur den levde och vad den åt med mera. Känslan att hitta, att upptäcka triggar många av oss.

I den här pandemin med restriktioner, råd och förbud verkar det som om svenskarna börjar hitta ut. Man letar sig ut i naturreservat och man går på träffar utomhus. Man kanske besöker en föreläsning på nätet om fåglarnas evolution och man upplever och därmed lär sig. Jag tycker att jag ser en utveckling till att vara ute mer. Det är inte bara IKEAs parkering som är full på helgen utan även parkeringen i Beijershamn. Detta är något som bara kan få bra följder, inte minst vad det gäller skyddandet av vår natur. Jag hoppas att vi alla som är ute mycket, när vi träffar några som inte alltid lyfter på en sten eller tittar närmare på lavarna på stenarna, att vi kan ta oss tid att visa det vi kan. Genom att sprida kunskap, genom att öppna dörren till kunskap att det inte bara är en fågel i ett träd utan en taltrast i en avenbok. Om vi kan hjälpas åt att öppna ögonen för ekologin, om det så gäller att skapa nya yngelplatser för fiskar, som att skydda en skog från avverkning. Nu tror jag att vi kan ta de stora extra kliven som behövs för att utveckla miljöarbetet som nu är viktigare än någonsin. Så här i slutet på detta märkliga år kanske vi har märkliga månader framför oss men om vi ser till att sprida vår kunskap och vår kärlek till naturen har vi allt att vinna. Ta hand om dig och de du bryr dig om! Vi kommer starkare ur 2020 än vi kom in i det!

Ut och njut!

Johan Petersson, lärare i grundskolan och naturguide verksam i de öländska markerna.

 

Dela

Kommentera

One thought on “December – Ut och njut!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.