“Naturintresset har hängt med mig från barndomen i Roslagen till biologistudier i Kalmar. Under snart 20 år har maken Magnus och jag successivt förvandlat igenväxt Mittlandsskog till betade hässlen. Vårt månskensbondeliv har blivit en heltidssyssla vi kallar Mittlandsgården. Här samsas våra får och honungsbin med småskalig odling av kulturväxter och tillsammans blir det en blandning av vild och odlad mångfald. Om du lyssnar noga så hör du berättelserna – de finns i möten med människor och möten med naturen. Med lärdomar från historien jobbar vi i nuet för framtiden.”

När jag var liten hade jag en egen ö. Det var ingen riktigt ö, utan en åkerholme på en obrukad åker. Varje dag på sommaren lekte min syster och jag på ön. Ibland var ön en öde ö dit vi hamnat efter skeppsbrott, ibland var ön själva skeppet som seglade på de stora haven. Det fanns ett träd där vi klättrade upp för att spana ut över havet, och en tät enbuske dit vi ålade oss in till mitten. Där inne kunde vi sitta utan att någon såg oss. Nu var det ju förstås sällan någon passerade utanför, men i alla fall var det som ett hemligt rum. Intill den obrukade åkern låg en obetad hage. Där växte massor med backsippor och vi kallade faktiskt hela området, inklusive åkern och åkerholmen, för backsippehagen.

När jag var liten hade jag en egen ö men redan då, när syrran och jag lekte där, var de flesta gårdarna nedlagda, någon var en hästgård, någon förvandlades till konferensgård och på någon hade bildäck intagit kossornas plats i ladugården. Idag finns inte min åkerholme längre. Sedan några år är den bortschaktad och nu täcker asfalt på en fyrfilig motorväg både backsippehagen och den obrukade åkern. Tusentals bilar passerar varje dag över den plats där min ö låg en gång.

Min barndoms ö är borta men nu bor jag på en ö på en avstyckad del av maken Magnus föräldragård. För drygt 5 år sedan tog vi steget att hoppa av våra betalda jobb för att låta vårt månskensbondeliv bli vår heltidssyssla. När generationsskiftet gick igenom för något år sedan påbörjade vi utvecklandet av vår småskaliga verksamhet med mångfald och hållbarhet i fokus. Här bygger vi en wellbeingplats med en blandning av odlad mångfald i grönsakslandet och vild mångfald i skogen. Tack vare pandemin har vi kunnat vara med i ett flertal projekt och kurser och vi har nu ett rikt kontaktnät av engagerade och hängivna personer med stor kunskap och hantverkskunnande. Att använda gamla metoder kan ses som bakåtsträvande. Magnus och jag ser det som en möjlighet att skapa något. Ett sätt att tänka och som öppnar upp för samarbeten med andra småskaliga verksamheter. Att ta till vara de resurser och kunskaper som finns och hushålla med dem.

Min barndoms ö är borta. Men nu har jag en egen skog, en skog så olik de blandskogar i Täby och Roslagen som jag växte upp i. En skog med grönt tak och små solglimtar som dansar ner på marken.

En skog vi lärt känna genom timmar med motorsåg och röjsåg och tillsyn av våra får. Efter närmare 14 år skymtar nu ett landskap från förr, ett landskap där skogens invånare berättar om hur människan och hennes betesdjur levde av och med skogen. Om du lyssnar noga så hör du berättelserna. De finns i mötena med människor och med naturen.

Caroline Kindblom Landtmanson, fåraherde, biologi och naturvägledare på Mittlandsgården.