När mina barn frågar mej ”när börjar sommaren egentligen mamma?” då brukar jag svara att här på Öland tycker jag den börjar när gullvivorna har blommat slut och sagt adjö, vilket alltid brukar ske lika abrupt varje år precis när man hade tänkt hinna dekorera glassen med de fina gyllengula blommorna. Den ljuvliga skogslökssoppan, ”vår vilda purjolök”, får också vänta ett år när blomstjälken kommer upp och tar kraften från bladen. Nu kommer istället flädern och nyponrosen som kan användas till saft, te och glass.

”Maj och juni blommar mest” heter det ju i den gamla månadsramsa och det stämmer väl verkligen. Försommaren träder in med vita hav av brudbröd på alvaret och maj övergår till juni. Förr i tiden torkade man brudbrödets rötter och malde till ett mjöl som togs med i brödbaket vid bröllop, vilket skulle ha en fertilitetshöjande verkan på bruden. Midsommar är ju sen gammalt en tid för bröllop och fruktbarhetskult vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att den bästa tid för barnafödande måste varit i ungefär mars om man levde under hårda förhållanden.

Liksom vi här i Norden sen länge har haft ett behov av att fira midvintersolståndet har vi även firat sommarsolståndet. Dessa vändpunkter under året var fyllda av magi. På midsommarnatten trodde man förr att det fanns en övernaturlig kraft i allt som växte i naturen. Växterna hade starkare läkekraft än annars och därför band man en krans av blommor och blad och sparade för framtida behov. Om en ko eller människa blev sjuk tände man eld på en sådan krans eftersom röken ansågs välgörande. Under denna natt påstods trollkunniga gummor gå baklänges på ängen och plocka örter. Klockan tolv på natten skulle varje bonde slå lite hö för att gömma till jul då sådant hö inte bara gav skydd mot sjukdomar utan även bidrog till att vargarna inte hade makt att riva djuret.

Till och med daggen var hälsofrämjande under midsommarnatten. Att naken rulla sig i daggen ansågs stärkande och nyttigt. En del bönder var ute och vaktade sina åkrar då det kunde hända att en illvillig person samlade ihop dagg från grannens åker och därmed bar över kraften till sina ägor. Även till brödbaket var midsommardaggen värdefull. Husmor samlade dagg i en handduk som hon vred ur i brödbaket och bakade små kakor, en för varje bak till nästa midsommar.

Seden att plocka blommor och lägga under huvudkudden varierar från olika delar av vårt land. I Småland var det viktigt att just johannesört fanns med i buketten. I folktron var ormbunken den viktigaste växten under midsommar. Man trodde nämligen att den blommade mitt på midsommarnatten och den karl som lyckades plocka den blomman fick en otrolig tur med fruntimmer.

Även midsommarkällorna vårdades kärleksfullt. Man rensade dem, la tre rosor på botten, kanterna pryddes med granris och fyra björkar bands samman så att ett valv bildades över källan där man hängde en blomsterkrans. Sen drack man ur källan, festade och dansade. Denna gamla vördnad för våra vattenkällor kanske Gripen Gas och Bergstaten skulle läsa lite om då de vill borra efter gas och hota vårt vatten här på Öland, (läs mer under rubriken fossilgasutvinning).

Hur det än står till med den gamla folktron så är det säkert oehört nyttigt och stärkande att vara ute så mycket som möjligt vid just denna tid på året. Kanske kan ett midsommardaggbad i skydd av mörkret vara något att prova på? Själv har jag alltid haft svårt att slänga just blomsterkransen man binder till midsommar så den har fått hänga kvar under vintern och samlat damm. Kan det månntro vara en nedärvd gammal vana? När jag tröttnat på den i vintras gav jag faktiskt, utan att känna till dess ”magiska kraft”, kransen till vår kanin som glatt mumsade i sig den. Kanske hon därmed skyddades från allehanda faror.

Åsa Bodenmalm