November – farlig natur?

-”Titta en orm!”.

– “ Ja en huggorm!”

– “Nej det är en snok, visst är det en snok Stina!”

En varm solig dag på norra Öland och en grupp barn och jag är ute i naturen. På en öppen plats ringlar sig en snok över, in i skuggan av ett träd. Vi kan på avstånd observera snoken hur den ringlar ihop sig och lägger sig för att vänta.

  • “ Varför gör den så?”
  • “Ska den hem med mat till sina ungar?”

Varpå det följer en lång diskussion om hur ormar lever, hur de lägger ägg och lever sina liv; allt det där som är så kul att få vara med och upptäcka ute i naturen. Men det kan vara på andra sätt också. I mitt vanliga arbete som lärare i grundskolan är det inte med samma entusiasm som mina elever följer med ut i naturen. Många av de elever som jag undervisar har andra upplevelser av naturen än den som jag har fått med mig hemifrån och från skolan: att naturen finns där ute och den är till för oss alla och att det farligaste som finns i skogen är andra människor.

Kommer att tänka på när jag skulle cykla hem från en kompis en sen kväll för mycket länge sedan. Det var mörkt och jag ringde hem och frågade om de kunde komma och hämta mig. Pappa säger: “Du kan cykla, djuren i skogen flyr undan dig innan du hinner se dem”. Jag såg en älg och en räv som sprang över vägen i lampskenet. Puh, vad jag var rädd och djuren var säkert lika rädda för mig.

Men mina elever är inte rädda för detta. Hemifrån har de i stället fått lära sig att utanför vägarna finns det minor eller ute bland träd och buskar finns det giftiga ormar och spindlar. Det är inte lätt att övertyga dem om att det inte finns här.

Så med hjälp av mitt intresse av det som finns där ute, utanför asfalten, så försöker jag att få dessa elever att bli nyfikna på det som finns där. Vi börjar smått, med de växter som finns där precis bredvid vägen och bit för bit så hittar vi andra små saker som de kanske blir lite mer intresserade av. Steg för steg så erövrar även de en bit till av naturen och vågar mer och mer att på egen hand leta sig ut utanför stigarna.

Så tillslut tar de kanske också till sig den svenska naturen och kanske ser de också värdet av att lära känna fler arter vid namn och kanske blir de bra ambassadörer för det framtida naturskyddet.

Stina Nilsson

Naturguide

Bi/Ke och Idh lärare

Dela

Kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.