En stor, meterlång daggmask har påträffats i en damm på norra Öland. Fyndet förbryllar experter eftersom det inte förekommer så stora daggmaskar i Europa. Arten är ännu okänd men fekalieprov har lämnats för DNA-analys till det nya molekylärbiologiska taxonomilaboratoriet vid Station Linné. Platschefen Dave Karlsson bekräftar att bilderna handlar om en slags ringmask i klassen
fåborstmaskar (Oligochaete). Namnet kommer av att kroppen är uppdelad i segment med utskjutande borst. Världens längsta daggmask Megascolides australis kan bli upp till tre meter, men är svår att upptäcka eftersom den lever långt nere i marken. Inga så stora arter är kända från Europa.

För närvarande finns det tre olika hypoteser som skulle kunna förklara det unika fyndet. Några hävdar att det är ett nytt fall med en införd, främmande art, vars ägg följt med importerade dammväxter. Emma Engstad vid Borgholms handelsträdgård är tveksam till den hypotesen. Allt material som säljs via plantskolor och handelsträdgårdar kontrolleras numera noga och växtprodukter, som skickas mellan yrkesodlare inom EU, ska medföljas av ett så kallat växtpass.

Alternativt kan det vara en inhemsk, mycket ovanlig art som missgynnades av torrläggningsepoken. Enligt hörsägen så var stora maskar en anledning till att småsjöar dikades ut, trots att de inte gav någon ny odlingsmark. Daggmaskar är förvisso viktiga i åkermarken när de blandar om och luftar jorden, men jättedaggmaskarnas framfart påminner markskador från vildsvin. Arten skulle i så fall överlevt lokalt och nu börjat spridas till nyanlagda våtmarker.

Arkeologen Jan-Henrik Fallgren, som kartlagt alla gamla sjöar på Öland, är skeptisk till hypotesen om en historisk förekomst av jättemaskar. Han har inte funnit några uppgifter om problem med stora maskar i det omfattande arkivmaterial om sjösänkningar som han granskat.

Den tredje och mest skrämmande hypotesen handlar om hybridkrigföring. Arten kan ha uppkommit genom kromosomtalsfördubblingar, polyploidisering, efter hybridisering mellan olika sötvattensoligochaeter. Ryska jättemaskar från Baikalsjön, i släktet Rhynchelmis, kan till exempel ha korsats med avlopps- eller badrumsmaskar i släktet Dichogaster. I Sverige förekommer två domicola arter: Dichogaster bolaui och Dichogaster saliens. Båda är främmande, införda arter, som troligen har sitt ursprung i Västafrika. Domicola arter kommer av latinets
”domus” (hus) och ”colere” (att dyrka), och syftar på arter som anpassats till att leva i bostäder. Hybriden utgör i så fall ett invasivt hot genom att underminera och blockera VA-systemen.

Daggmaskarnas byggnad innebär att deras längd och tjocklek är flexibel. På så sätt kan de förflytta sig och ta sig igenom trånga passager. De skjuter sig framåt genom att dra ihop och förlänga segmenten med hjälp av ringmuskler samtidigt som de bakåtriktade borsten spjärnar emot och förhindrar rörelse bakåt. När sedan segmenten drar ihop sig med hjälp av längsgående muskler blir kroppen kortare och tjockare. Mönstret upprepas i bakåtriktade kontraktionsvågor vilket får kroppen att glida framåt. Till påskhelgen väntas många stugägare återvända till Öland. Om det är stopp i avloppen kan det vara orsakat av maskar som trots allt fastnat i vattenlåsen.