Kära läsare, snart är det VAL, är ni medvetna om det?

Jodå, det är om cirka 100 dagar, en magisk siffra inom politiken, men av andra skäl. Hur som helst har vi (Du och jag, och alla de andra som vacklar) bara lite drygt tre månader att försöka bli kloka på vad som kan vara bästa hästen att satsa på, om man vill premiera de politiker som jobbar för tankar och åtgärder som är bäst för miljön. På lokalplan, nationell nivå, men även internationella miljöfrågor/-problem bör man väga in i sin bedömning.

Redan under denna vår har vi översköljts med olika analysföretags opinionsundersökningar vad vi svenskar tycker är de viktigaste frågorna detta valår. Jämfört med de två föregående valåren 2010 och 2014 har miljöfrågorna sjunkit några steg, det varierar mellan plats nr 5 och 9 i flertalet studier. Troligen skulle du som läser detta sätta dem högre, eller hur är det? Ty, handen på hjärtat, handlar vi som vi lär? Vi är nog alla lite syndare, kanske kör bil och flyger onödigt mycket (försvar: man måste komma ut i naturen…..), eller gillar kött och vackra tomater och äpplen från fjärran länder (trots att dom ofta inte smakar något vidare), och kanske inte behöver allt vi verkar behöva inhandla…..

Nåja, det blev ett sidospår, tillbaka till partiernas miljöpolitik. Men se, dessa två spår hänger ihop. För en bättre miljö(politik) behövs både personliga överväganden och -beslut OCH politiska åtgärder av olika slag, och dessa torde växelverka i betydande grad. Och faktum är att i årets stora årliga SOM-mätning om svenskarnas syn på samhället, och vad som oroar medborgarna mest, där toppar ”förändringar i jordens klimat och miljöförstöring”, och på plats nr 4 återfinns ”utrotning av växt- och djurarter”. SOM-institutet mäter bl.a. människors åsikter och värderingar. I en studie 2016 av Mats Trondman m fl i Växjö, om vad som oroar ungdomar, placerar dessa miljöfrågorna, särskilt klimatoron, på plats 1-3, lite beroende hur frågan ställdes.

Alltså, det kanske ändå finns goda förutsättningar att vända skutan, eller skutorna – folket och politikerna! Ut och missionera och engagera, men även börja med oss själva. Jag försöker nu komma tillbaks till politikerna; vilket som kan vara bästa valet när vi den 9 september står där med de gula, gröna och vita valsedlarna från diverse partier som alla vill vinna vårt förtroende och gärna säga att dom är bra på miljöfrågor.

Ett sätt att ana framtidens mått och steg hos partierna, inte bara deras löften i valtider, är att se på historien, det är ju så historiker gärna med viss rätt motiverar sin disciplin. Alltså, hur har partierna jobbat i olika miljöfrågor? Den 15 maj presenterade Naturskyddsföreningens ledarduo i Stockholm, ordförande Johanna Sandahl och generalsekreterare Karin Lexén, i Dagens Nyheter en studie som föreningen gjort av hur partierna skött sig sedan valet 2014. Man utgår från de 18 förslag som man från Naturskyddsföreningen i Sverige lade fram till partierna 2014, och försöker analysera dels hur partierna har uttalat sig i sitt program och svarade på en enkät som genomfördes 2014, dels har agerat, dvs hur de i riksdagen sedan dess har röstat i respektive frågor. Graden av ”miljöriktighet” har på modernt sätt fått grönt, gult eller rött ljus, och ni anar ungefär vad dessa betyder. Det blir en färgglad matris, men med vissa tydliga mönster att fundera på. Läs mer om studiens metod (och resultat) på denna länk. Om du inte får fram artikeln via länken finns den som PDF här: DN-artikel

Som en del av er redan sett i länkens text, konkluderar NF-analysen att flest gröna och gula ljus tilldelades (V), och märk väl att dessa ord INTE ska uppfattas som någon propaganda för detta parti, det avser varken de eller jag, även om det finns en ganska hätsk debatt om just detta under artikeln, om läst via länken till DN.

Miljöpartiet hamnar möjligen lite sämre, och det kan i så fall bero på att man fått vika sig i regeringskoalitionen med (S). Att (V) hamnat så bra beror väl på att man kunnat vara oberoende, kunnat hävda åsikter, men också kunnat sympatisera vid omröstningar i riksdagen utan att ta regeringsansvar, en ganska idealisk situation! Sedan följer åt höger i partiskalan alltmer röda ljus, särskilt uppenbart för (SD), som förväntat kanske?

Man kan i matrisen också se att sämst betyg ges åt de flesta partierna i frågor som berör skogen och strandskydd. Flertalet partier är i både ord och handling (röstning) överens om nödvändiga åtgärder vad gäller t ex bilars bränsletörst, samt skatt och reglering av kemikalier, ganska enkla frågor vad gäller både begriplighet och genomförande. Det finns i artikeln mer av detaljer, analyser och försök till förklaringar. Läs den gärna!

Denna min krönika skall alltså inte ses som en partipolitisk pamflett, utan, tycker jag, en tämligen neutral rapport om ”hur det gick”. Det blir i vilket fall en uppmaning till oss alla att granska partiernas miljöpolitik på riks- och lokalnivå, liksom även att fråga ut dem, direkt och i t ex debattartiklar. Skapar den dessutom debatt är detta nog ändå en bonus. Undersökningen gäller ju rikspolitiken, kanske vi kan få politikerna att prestera fler gröna och gula ljus i de öländska kommunerna?

2018-05-31

Jan Herrmann

Bild på riksdagshuset från Wikimedia Commons

Dela

Kommentera

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.